Idag är hälso- och sjukvårdskurator den psykosociala experten inom vården, men professionen har utvecklats över tid. TAM-Arkiv har givit ut en yrkesminnesinsamling där sjukvårdkuratorerna själva kommer till tals.
”Att arbeta inom psykosocialt arbete är att använda sig själv som instrument” skriver Mariann Olsson i förordet till boken. I den antologi med minnen från sjukhuskuratorer – Från social fixare till psykosocial expert: kuratorer berättar – som TAM-Arkiv gav ut 2006 berättar tio sjukhuskuratorer om sina erfarenheter. Totalt resulterade den yrkesminnesinsamling som TAM-Arkiv organiserade tillsammans med – det som då hette – Akademikerförbundet SSR i ett trettiotal bidrag. De berättelser som inte kom med i antologin är arkiverade hos TAM-Arkiv. De borde kunna utgöra en god grund för framtida studier eller forskning för den intresserade…
I antologin får vi ta del av berättelser om vad som påverkat valet av utbildnings- och yrkesväg och hur livet som kurator har gestaltat sig. Ofta kan ett socialt engagemang i ursprungsfamiljen eller upplevelser under uppväxten leda till ett intresse för sociala frågor. Det kan också vara en grund för viljan att förändra villkoren för svaga personer och grupper… Ibland har yrket varit något de blivande kuratorer drömt om redan tidigt i livet. ibland har beslutet att utbilda sig till kurator varit något som växt fram med tiden. Livshistorierna visar på variationen.
Alla berättare kom in i yrket när det första introduktions- och konsolideringsfaserna i professionens utveckling ägt rum. Minnena speglar hur villkoren skiftat under historiens gång. Enskilda individers utveckling vävs alltså på ett spännande sätt ihop med beskrivningar av det svenska samhällets förändring över tid. I boken kan vi följa hur kuratorernas specialistkunskaper fram till 1985 togs in i allt fler områden, såsom neuropsykiatri och habiliterings- och omsorgsarbete.
Något Mariann Ohlsson reflekterar över i sitt förord är att kuratorsminnena – som är från senare delen av 1900-talet – endast består av kvinnliga berättare. ”Var är männen?” frågar hon. Och det kan man undra…
Förutom socionomen Mariann Ohlssons förord har även Christin Johansson – dåvarande förbundsordförande i Akademikerförbundet SSR – bidragit med en inledning till antologin. Hon beskriver där kuratorsprofessionens utveckling.
Sambandet mellan människors hälsa och deras sociala situation uppmärksammades redan under 1900-talets tidiga decennier. Det visade sig då att sjukhuspatienterna mådde bättre om de fick hjälp med sina sociala problem. På samma gång kunde sjukvården effektiviseras och kostnaderna minska… Det var grunden till kuratorsarbetet.
Det var 1914 som de som då benämndes som ”sinnessjuka” fick möta den första svenska kuratorn. Gertrud Rodhe – som ursprungligen var slöjd- och handarbetslärarinna – blev den som skapade och utvecklade det sociala arbetet. Hon krävde tydliga remisser och medicinska ställningstaganden av läkarna. Hennes drivkraft var att bevaka och skydda patienternas intressen och rättigheter när de vistades på sjukhuset.
Trots att det är allmänt bekant nuförtiden att kropp och själ har ett samband finns mycket kvar innan den medicinska vården fullt ut är kompletterad med den psykosociala dimensionen, skriver Christin Johansson avslutningsvis. Det är alltså en viktig yrkesminnesinsamling TAM har varit med om att arbeta fram.
Litteratur: Berit Esbjörnsson och Annelie Johansson (red). 2006. Från social fixare till psykosocial expert: Kuratorer berättar. Finns hos TAM-Arkiv.