Alva Myrdal och hennes gärning har återigen kommit i blickpunkten genom utgivningen av boken ”De hemliga breven”. Då är det kanske på sin plats att erinra om att TAM-Arkiv också har brev från Alva. I Sveriges Förskollärares Riksförbunds (SFRs) arkiv hittar vi ett brev där Alva bjuder in till ett internationellt möte om ”förskolefostran”.

Brevet från Alva är ställt till organisationens föregångare som hette Sveriges Barnträdgårdslärarinnors Riksförbund. Vad är bakgrunden till brevet? Det är daterat ”Genéve 12 juni, 1948”. Det framgår att Alva vid den här tiden var ordförande i en organisation vid namn ”World Council of Early Childhood Education: Preparatory Committee”. Brevet uppmanar de svenska barnträdgårdslärarinnorna att delta i en konferens i Prag för internationellt samarbete om förskolepedagogik.

En större förståelse för brevets betydelse och sammanhanget bakom det får man om man läser dottern Kaj Fölsters artikel Barnen Först. 1948 hade makarna Alva och Gunnar Myrdal flyttat till Genéve. Gunnar skulle leda en nybildad organisation inom FN – Economic Commission for Europé (ECE). Medan Gunnar ägnade sig åt den ekonomiska ägnade sig Alva åt det sociala. Under den här perioden arbetade hon med frågor kring barnpedagogik och barns rättigheter. Alvas engagemang för förskolan har ofta förbisetts i biografier och andra skrifter. Kanske är det av samma anledning som de små barnen, förskolan och de kvinnogrupper som arbetat med barnen tenderat att glömmas bort? frågar sig Kaj i sin artikel.

Perioden då brevet tillkom – var en tid då många barn skadats svårt – såväl känslomässigt som fysiskt – pga det nyligen avslutade andra världskriget. Åren innan hade Alva åkt runt och skapat kontakter för att – tillsammans med andra kvinnor – skapa en ny internationell organisation för barnpedagogik. Och hon ville se organisationen som ett fredsprojekt. Barnen skulle fostras på ett sätt som främjade mellanfolklig fred och försoning – och ett demokratiskt sinnelag. Om man skulle skapa självständigt tänkande människor dög inte det gamla ordspråket ”det ska böjas i tid det som krokigt ska bli” – för det skulle ju inte bli krokigt! Även om de demokratiska ambitionerna var något viktigt ansågs det väsentligt att även få med personer från den kommunistiska världen i den nya barnpedagogiska organisationen. Det handlade ju om att bygga en fredlig framtid. I början fanns det en del motsättningar om den nya organisationens namn. ”World Council of Early Childhood Education” som det hette när brevet skrevs byttes ut mot OMEP (Organisation Mondiale pour l´Education Présolaire).

Hur gick det då i konferensen i Prag? Konferensen var visserligen lite försenad, men kunde ändå invigas i Tjeckoslovakiens huvudstad Prag. Då hade nyss det kalla kriget börjat. Den ömsesidiga misstron fortplantade sig på mötet som delvis blev mycket konfliktfyllt. De östeuropeiska delegaterna vill ha till stånd ett upprop för Världsfreden. Övriga delegater vill istället diskutera småbarnsuppfostran som ett sätt att skapa fredssträvande vuxna. Det östeuropeiska förslaget röstades till slut ned. Trots motsättningarna om inriktningen var konferensen i Prag ett historiskt steg mot en internationell organisation för barnpedagogik. Detta var något som tidigare fattades inom UNICEF som endast befattat sig med barn från skolåldern och uppåt. Ett år senare hade organisationen vuxit och OMEP skapats. Efter mötet fortsatte Alva som bekant att engagera sig för barnen och de sociala frågorna. Hon kom att få viktiga poster inom FN. Alva kom senare att engagera sig för fred och internationell nedrustning. Något hon gjorde att hon tilldelades Nobels fredspris 1982.  Jag intervjuade själv Alva 1980 om nedrustningsfrågorna. Hennes engagemang för barnen var inte lika uppmärksammat då. Men i brevet kan vi se båda sidorna av hennes livsgärning – engagemanget för freden och de små barnen. Hon uttryckte trots allt hopp när det gällde framtiden. Hon ville inte ge upp. När mötet avslutades yttrade hon ”Detta kommer att bli en grundbult för fred för alla människor. Vi vet att fred är möjligt”.

Text byggd på en artikel i tidningen TAM-Revy (Nio-Fems föregångare) nr 3, 2009.