Just nu pågår ett omfattande ordnings- och förteckningsprojekt av DIK:s dryga 100 hyllmeter handlingar på TAM-Arkiv. DIK har sedan det bildades 1972 organiserat yrkesgrupper inom kultur, kommunikation och kreativ sektor, men dess historia går ännu längre tillbaka. Fram till 2010 drev DIK professionsfrågorna genom olika så kallade delföreningar – för museitjänstemän, bibliotekarier, kommunikatörer, tolkar med flera. Flera av dessa sammanslutningar går så långt tillbaka som till 1920- och 30-talen. Här följer ett litet axplock av dem.
Det äldsta materialet som inkommit till oss från DIK kommer från Kungliga bibliotekets och universitetsbibliotekens tjänstemannaförening, som bildades redan 1920 och fanns fram till 1957, då den gick upp i De Vetenskapliga Bibliotekens Tjänstemannaförening, VBT.1 Kungliga bibliotekets och universitetsbibliotekens tjänstemannaförenings arkiv är litet – tre arkivkartonger – och dess stadgar och protokoll har skrivits för hand i ett litet häfte, som gått i arv mellan föreningens sekreterare. Historik går att ta del av här!
Arkivariefackets arkiv har under många år varit utspritt på olika depåer – merparten av det äldre arkivet (1936–1976) fanns länge på Riksarkivet men återtogs av föreningen 2006 för att flyttas till TAM-Arkiv. Nu är hela arkivet samlat, från dess bildande fram till avvecklandet 2010. Arkivariefacket är en viktig pusselbit i arkivarieyrkets utveckling, så arkivet är ett rikt material för både professionsforskare och introspektivt lagda arkivvetare att forska i.
Alla DIK-föreningar hade inte lika djupa rötter. Thalia-förbundet bildades 1985 inom DIK som en konkurrent till dåvarande Teaterförbundet, TF. Grundarna till Thalia var missnöjda före detta medlemmar inom TF. Till skillnad från TF, som organiserade alla tjänstemän vid teatrar, oavsett yrkestillhörighet, var Thalia tänkt att vara en förening ”endast för scenens barn”, det vill säga scenartisterna. Anledningen till utbrytningen var att man ansåg att TF inte tillräckligt tillvaratog skådespelarnas, sångarnas och dansarnas fackliga och yrkesmässiga intressen, i synnerhet i förhållande till teateranställda tekniker och administratörer.2 Lönefrågan stod i fokus. Dansare hade på den tiden tarifflöner och kunde därför inte förhandla upp sina löner. Skådespelare, sångare och danssolister hade minimilön och kunde visserligen i teorin förhandla upp sina löner, men i praktiken tenderade de ändå att ha en svag löneutveckling. Pensionsvillkoren var en annan viktig fråga. Scenartister fick år 1985 bara 65 procent av slutlönen tills de fyllde 65 år, vilket var ett särskilt stort problem för dansare, som ofta går i pension innan de fyllt 50.
Något som skilde Thalia från TF var att man hade som krav att medlemmarna skulle ha genomgått en treårig utbildning på scenskola, alternativt ha tre års yrkeserfarenhet. ”Detta är inget elittänkande utan ett hävdande av professionalism, ett sätt att bedriva effektivt fackligt arbete”, betonade Ulf Brunnberg, en av Thalias grundare och dess förste ordförande, i en debattartikel i Aftonbladet den 29 maj 1985.
Thalia väckte starka reaktioner, inte minst från TF:s dåvarande ordförande Tomas Bolme, som i ledaren till Nytt från Teaterförbundet, nr. 1 1985 beskrev bildandet av Thalia som ett försök till facklig söndring. Bolmes kritik grundade sig i Thalias polemiska fackliga politik och att man valde att profilera sig gentemot TF i stället för arbetsgivarna, när de fackliga frågorna borde vara en gemensam angelägenhet. ”Jag förstår mer än väl att det kan uppstå irritation och ilska vad gäller löneläget, bristande uppskattning och dålig planering, men använd en del av irritationen till att förbättra det fackliga arbetet och rikta ilskan någon gång mot dem som håller i pengarna och dess fördelning”, skrev Bolme i avslutningen till ledaren.
Yrkesförbundet Thalia blev inte långlivat. Årsmötet 1991 beslutade att verksamheten skulle förlängas med tre månader, men några större förhoppningar om en framtid för Thalia verkar inte ha funnits. Ridån föll senare samma år, sex år efter föreningens tillkomst.
Ordnings- och förteckningsarbetet är i full gång och arkivförteckningarna förväntas bli tillgängliga för forskare och allmänhet under året.