Det är mycket på det svartvita fotot från intensvvårdsavdelningen på Danderyds sjukhus som avslöjar att det är från en annan tid. Någon som på nära håll har upplevt hur IVA-vården utvecklas de senaste årtiondena är sjuksköterskan Eva Barkstad. Hon har arbetat som specialistsjuksköterska inom intensvvården under 39 år och större delen av den tiden på Danderyds sjukhus. Fotot togs redan 1964.
─ När jag såg bilden tyckte jag den var rolig. Så som det ser ut på bilden, så såg det verkligen inte ut 1984 heller…
Trots att hon kommer ihåg att intensivvårdsavdelningen var betydligt mer tekniskt utvecklad redan 1984, jämfört med det som syns på bilden, konstaterar hon att under sina 39 år i vården har tekniken fortsatt att utvecklas i rask takt.
Idag när nyhetsrapporteringen från den svenska vården oftast tar upp om problemen, är det viktigt att även lyfta fram hur mycket som har blivit bättre i svensk sjukvård. Även om det givetvis finns utmaningar som resursbrist, som behöver lösas. Eva Barkstad har upplevt hur patientsäkerheten har ökat med allt bättre teknik. Så på vilket sätt är den tekniska utrustningen annorlunda idag mot 1984 på IVA? Alltså 20 år EFTER att fotot togs.
5 förbättringar på IVA
Det här är några av skillnaderna som Barkstad nämner:
1 Färre prover
Tekniken har med tiden blivit allt bättre på att hjälpa sjukvårdspersonalen att övervaka IVA-patienternas hälsotillstånd. Även jämför med hur det var i mitten av 1980-talet.
2 Apparaturens precision och säkerhet har ökat
Förutom att tekniken blivit allt bättre verktyg för att hjälpa personalen att vaka över patienternas hälsotillstånd, har den ökade precisionen hos utrustningen på många sätt gjort att patientsäkerheten har ökat. Dagens utrustning som kopplar upp patienterna på IVA till tekniken, har också gjort att personalen inte alls behöver ta lika många prover, eftersom tekniken hela tiden visa personalen så många olika parametrar av patienternas tillstånd. Förbättringarna har skett genom ett samspel mellan forskning och teknikutveckling. Det här hänger tätt samman med forskningsframstegen och allt bättre arbetssätt.
─ Om vi tar respiratorer som exempel, så kunde dessa givetvis ge luft till patienterna även för fyrtio år sedan. Skillnaden är att med dagens teknik kan vi ställa in precis vad den enskilde patienten behöver, berättar hon.
Eva Barkestad beskriver hur all teknisk utrustning på intensivvårdsavdelningarna ha förbättrats kraftigt. Ett annat exempel är infusionspumpar som gör att patienterna får rätt dosering av läkemedlen, vilket är viktigt med de potenta läkemedlen.
Tidigare var mycket apparatur på IVA känsliga radiovågor som hade samma frekvens. Om apparater stod nära varandra kunde mätningarna skena. De är problem som försvunnit när tekniken utvecklats. Tekniska incidenter började efter hand registreras och följas upp för att göra tekniken säkrare.
3 Mer teamwork
Hur arbetet är organiserat har däremot ändrats. För 40 år sedan hade vanligtvis varje patient ett eget rum där en undersköterska fanns på rummet. En sjuksköterska hade ansvar för 3-4 patienter. Nästa steg som tillfrågades var en läkare. Undersköterskan ringde på sjuksköterskan när något inträffade och då och då tillkallade sjuksköterskan en läkare. Arbetssättet som Eva Barkestad beskriver idag på IVA är att yrkeskategorierna på ett helt annat sätt arbetar som en grupp. Arbetet är mindre hierarkiskt.
4 Större möjlighet att rädda svårt sjuka patienter idag
Patienter som finns på intensivvårdsavdelningarna idag är mycket sjukare än för 40 år sedan.
─ För 40 år sedan avled patienterna i högre grad utan att vi kunde göra något. Idag är det betydligt fler patienter som vi kan göra något för, så att de kommer tillbaka till ett gott liv.
Samma stress, nu som då
Vad gäller hur stressigt det är att arbeta på IVA, upplever Barkestad att det är något som inte egentligen inte har förändrats sedan hennes första dag som IVA-sjuksköterska.
─ Ibland är det jättemycket att göra. Det kan gå åtta timmar när jag inte ens sitter ner utan har fullt upp med en patient. Sedan händer det ibland att man bara sitter och till slut undrar om det inte ska hända något snart. För att arbeta på IVA måste man gilla adrenalinpåslaget, konstaterar hon.
Text: Lars Carlén