Hur många är det som vet att i november i år är det 150 år sedan Sveriges riksdag beslutade att öppna universiteten för kvinnor, en väg mot högre studier som hittills varit stängd? Under de svenska historiedagarna i Lund presenterade Elsa Trolle Önnerfors, docent i rättshistoria, hur juristutbildningen påverkades av beslutet, hur de första kvinnliga juristerna tog sig fram och bildade skola för andra kvinnor att gå samma väg.

Förhistorian stavas kvinnlig kamp för ökad jämställdhet, en pågående industrialisering som öppnar upp för nya möjligheter till kvinnlig yrkesutövning och en sekularisering som leder till ändrade synsätt och värderingar. Men också en fortlöpande utbildning av både kvinnor och män via folkskolan och flickskolor. Redan år 1870 fick kvinnor avlägga studentexamen vid någon av våra realskolor. Tre år därefter fick kvinnor ta en akademisk examen vid universitet med undantag för ämnet teologi och juridik.

En kvinna fick emellertid tillträde till juristutbildningen och levererade resultat under 1800-talets senare del. Hon hette Elsa Eschelsson, tog sin juris kandidat 1892 och fortsatte till en juris doktorsgrad 1897. Fram till första världskrigets utbrott hade endast fem kvinnor en kandidatexamen i juridik i hela Sverige.

Hur blev det då med advokatyrket? Samma år som Eschelsson fick sin examen trädde en ny lag i kraft som gjorde att kvinnor kunde uppträda i domstolar som ombud, men det skulle dröja tills år 1918 innan den första kvinnan blev medlem av advokatsamfundet. Hon hette Eva André. Kvinnor drev vid denna tid på egen hand advokatbyråer. Resan mot ett friare yrkesliv har varit lång. I de arkiv som finns på TAM-Arkiv finns många vittnen om kampen för rätt och rättigheter. Det är en glädje att förvalta arvet efter alla dessa ofta modiga män och kvinnor som lämnat spår i våra arkiv.

Text: Lars-Erik Hansen