Med majoriteten av TAM-Arkivs personal tillbaka från sommarsemestrar satt vi vid morgonkaffet i diskussioner om väntande arbetsuppgifter. Plötsligt hördes vackra toner. Min första tanke var att någon hade en ovanligt lugnande ringsignal på sin mobil. Det visade sig dock vara äkta musik som letade sig in genom det öppna fönstret. Vi tittade ut och där satt någon i solen och spelade på sin nyckelharpa. Nästan surrealistiskt, som i en dröm, men en bättre start på dagen kunde vi inte önska.