TCO har ända sedan sitt grundande – 1944 – arbetat för jämställdhet. Men vilka frågor man drivit har varierat. Från början kallades frågorna för ”kvinnofrågor”.
Det var just inom ”tjänstemannayrkena” (märk ordet ”man”) – till exempel inom skolorna, kontoren och sjukhusen – som kvinnorna först gjorde sin entré som lönearbetare. Ändå har ganska lite gjorts för att teckna frågans historia under senare decennier. Ett undantag är artikeln ”TCO och jämställdheten” i tidskriften ”Nio-Fem” nr 1 2020.”
Under TCO:s första år var det likalönsfrågan som var aktuell. ”Lika arbete – lika lön” lyder en rubrik i TCO:s tidskrift Tjänstemannarörelsen. På 1950-talet fortsätter arbetet för att uppnå lika lön för en fullvärdig arbetsinsats. Parallellt ökar antalet kvinnor i arbetslivet.
På 1960-talet skedde en stor förändring i jämställdhetsdebatten. År 1960 tillsatte TCO en särskild grupp som skulle ta itu med de förvärvsarbetande kvinnornas situation. På 1960-talet började också ordet ”kvinnofrågor” ersättas av ordet ”jämställdhetsfrågor”.
Under 1970-talet kom de jämställdhetspolitiska strävanden att institutionaliseras alltmer i syfte att möjliggöra kvinnornas inträde på arbetsmarknaden. Man började tala om ”dubbel emancipation”, männen skulle ta ett större reproduktivt ansvar och kvinnorna komma ut på arbetsmarknaden i större utsträckning. Man betonade alltmer männens betydelse för jämställdhetsarbetet. Det skapades grupper av män som diskuterade jämställdhet och det talades om behovet av en ”ny mansroll”. Debatten fortsatte på 1980-talet.
1994 fick TCO sin första kvinnliga ordförande i Inger Ohlsson som tidigare varit ordförande i Vårdförbundet. Inger Ohlssons profilfrågor hade länge varit kvinnors arbetsmiljö och villkor.
Under 2000-talet har sedan hbtq-frågorna blivit allt viktigare. 2012 var TCO huvudsponsor för Stockholm Pride. Historien om det fackliga arbetet med hbtq-frågor är betydligt kortare än engagemanget för jämställdhet. TCO har arbetat med området htbq som en ”underrubrik” till jämställdhetsarbetet.