Hur såg vi på världen under första halvan av 1900-talet? I boken ”Resenärer: svenska röster om världens mångfald 1900-1960” belyser antropologen Ulf Hannerz hur olika professioner beskrivit omvärlden.
Är man professionell forskare eller yrkesutövare läser man ofta böcker om andra som verkar inom samma ämne. Ulf Hannerz nya bok är annorlunda. Hans ämne är antropologin som studerar kulturella skillnader och sociala förhållanden. Det innebär ofta resor i fjärran länder. I ”Resenärer” vill Hannerz beskriva och reflektera över hur andra professioner och yrkesutövare har valt att porträttera samma omvärld. Han vill också lyfta fram publicister som skrivit för en bredare läsekrets. Och han vill se i backspegeln: hur rapporteringen har sett ut under åren 1900-1960.
Ulf Hannerz beskriver en tidsepok då de som då kunde kalla sig ”forskningsresande” inte hunnit bli helt professionaliserade. Den akademiska meriteringen kunde ibland vara bristande. ”Resenären blev ofta lite av forskningens alltiallo”, skriver Hannerz. I boken beskrivs flera sådana fall. Sten Bergman – som reste till Nya Guinea – var exempelvis expert på ornitologi, speciellt paradisfåglar, men skrev också böcker om människorna på Nya Guinea. Rolf Blomberg var expert på grodor samtidigt som han skrev en hel del om den sydamerikanska ursprungsbefolkningen.
En professionsgrupp som förekommer i flera kapitel i boken är journalister. De blir ett exempel på Hannerz intresse för att arbeta i ”sidled”, en yrkesgrupp som arbetar på liknande sätt som hans egen profession. I boken beskriver Hannerz tre journalister som skrivit reseskildringar: Ester Blenda Nordström, Barbro Alving (Bang), Jan Olof Olsson (Jolo) och Margareta Sjögren. Ester Blenda Nordström wallraffade som piga på en gård i Sörmland. Resultatet blev boken ”En piga bland pigor”. Sedan kom hon att intressera sig för samerna. För att få ett ”inifrånperspektiv” sökte hon en ledig tjänst som nomadlärarinna. Men denna gång dolde hon inte sin identitet. I efterhand har hon kallats ”Sveriges första undersökande reporter”.
Även om det mest var männen som reste under 1900-talets inledande period kunde kvinnliga iakttagare ha vissa fördelar, reflekterar Hannerz. Han menar att de ibland lättare kunde komma in bakom kulisserna och iaktta ett privatliv som kunde vara mer eller mindre attraktivt. För männen tenderade världssamhällena att endast visa upp de goda sidorna.
Ytterligare några spännande personer som reste ut i världen var makarna Alva och Gunnar Myrdal. Gunnar var inriktad på nationalekonomi och Alva på psykologi och familjesociologi. Tillsammans besökte de USA i flera omgångar och tog starka intryck. Båda bidrog också till det svenska folkhem som växte fram under mellankrigstiden. Samtidigt ville de att förhållandena i Sverige skulle bli ännu bättre och där hämtade de idéer från USA. Deras skildring ger också en bild av hur de uppfattade hemlandet Sverige. Så här skriver de t.ex.
”Det är Amerika och det är Norden som snabbast måste återta ansvaret för den gamla drömmen om fred, frihet, förnuft, god vilja, rätt och ordning för alla våra folk – för mänskligheten.”
Hannerz bok ger alltså en god bild av hur olika resenärer från skilda professioner har beskrivit omvärlden. Och det under en tid innan charterresor började bli vanliga, färg-Tv:n fanns i nästan varje människas hem och Afrikas avkolonisering ännu låg i sin linda…
Litteratur. Ulf Hannerz. Resenärer: Svenska röster om världens mångfald 1900-1960. 2024. Appell förlag.