Vad vet vi om arkitekternas historia? En nyutkommen bok ”Jugendportaler i Stockholm Sekelskiftet 1900” belyser en viktig epok i arkitektprofessionens förflutna.
Tiden kring sekelskiftet 1900 kallas ibland la belle epoque. Det handlar om en stilriktning inom sådana konstnärliga områden som arkitektur, konsthantverk, formgivning och grafik. Det var en intensiv och kreativ period som sträcker sig från 1890 till omkring 1920. Stilen fick i de flesta länder namnet art nouveau (”ny konst”). I Tyskland kom stilen att benämnas jugendstil (ungdomsstil), på svenska blev det Jugend.
Om hur denna stil har påverkat byggnader i Stockholm kan Rikard Larsson – som författat boken Jugendportaler i Stockholm sekelskiftet 1900 – ge besked. Det är en underbar bok, en vandring i Stockholm på jakt efter jugendartiktekturen som bokförlaget Langenskiöld nyligen givit ut.
I nyinköpta kängor vandrar författaren Rikard Larsson genom Stockholms gator och torg på spaning efter Judgendportaler. Det hela utvecklar sig till en intressant promenad där den insatte skribenten med hjälp av kartor som visar var staden rev och byggde nytt kring sekelskiftet 1900, ständigt gör nya upptäckter. Det visar sig att Stockholm är rikt på Jugendportaler, men att spridningen av dem på stadens malmar är stor och sökandet efter dem blir emellanåt utan resultat.
Många enskilda arkitekter passerar också revy i boken. Redan i första avsnittet går Larsson förbi den första portalen vid Tulegatan 13 på Norrmalm. Han beskriver i det avsnittet Stockholms Elektricitetsverk som ritades i början av 1900-talet av arkitekten Ferdinand Boberg. Hans namn förekommer sedan flera gånger i boken. Ett exempel är Centralposthuset, ett före detta posthus med huvudentrén vid Vasagatan centralt i Stockholm. Posthuset uppfördes 1899-1903 av Ferdinand Boberg (exteriör och posthallen) tillsammans med Frans Gustaf Abraham Dahl (planlösning).
Av boken framgår det att det är påfallande många av de internationellt erkända namnen inom jugendarkitekturen började som konstnärer innan de gick över till arkitektur. Ferdinand Boberg gjorde tvärtom. När han slutade vara verksam som arkitekt efter att ha ritat NK-huset, som uppfördes 1912-15 lät han det konstnärliga ta vid. Han for då runt i landet och ritade av kulturminnen. Längst ned kan ni se en teckning av Postverket utförd av honom.
Centralbadet vid Drottningsgatan 88 – mitt i Stockholm city – är en annan spännande byggnad. Det är en badanläggning som fortfarande – efter 120 år – lockar till sig badgäster med sin originella jugendinteriör. Här var det en annan arkitekt som varit verksam – Willhelm Klemming. I badets trädgård står också Klemmings porträttbyst på piedestal i en nisch med egen vattenkonst.
Det är för övrigt inte endast i exklusiva miljöer vi får möta jugendstilen i Stockholm. Vid t.ex. Hornsgatan på Söder kan vi hitta spår av jugendstilens ornamentik. Enkelheten är vacker och användbar. Även de enkla bostadshusen på Söder fick ta del av skönheten. Viljan till social förändring kan nämligen spåras i jugend och den s.k. ”Arts and Crafts-rörelsen” i 1800-talets England som uppfattade industrialisering som ett hot mot kulturen.
Sammantaget är boken ”Jugendportaler i Stockholm sekelskiftet 1900” en fantastisk bok både textmässigt och fotografiskt – speciellt för den som är intresserad av byggnader i Stockholm. För TAM-Arkiv är det speciellt intressant att boken lyfter fram arkitektprofessionen.
Litteratur: Rikard Larsson: Jugendportaler i Stockholm Sekelskiftet 1900. 2023. Bokförlaget Langenskjöld.
