Per Erik Boivie – före detta utvecklingschef vid TCO – har skrivit en artikel för kommande nummer av tidskriften Nio-Fem. Den heter ”Från skiftnyckel till dator” och vi presenterar den härmed….
Människan har ständigt sökt utveckla sina arbetsverktyg för att förstärka den fysiska kraften, tankekraften och fingerfärdigheten. I sin strävan att skapa bättre livsbetingelser har hon anpassat nya verktyg efter förhållandena under olika tidsepoker. Före industrialismen utformades ofta verktyg av de yrkesarbetande själva och de erfarenheter som dessa gjorde låg till grund för förbättring av verktygen steg för steg.
Så småningom växte olika yrkesroller fram. Användaren utvecklade inte längre själv sina verktyg. Verktygsmakare blev en profession. I bondesamhället gick bonden till bysmeden för att få de verktyg han behövde genom att direkt kommunicera sina användarkrav.
Med industrialismen skapades behov av nya verktyg. Det gällde inte minst den framväxande verkstadsindustrin under 1800-talet. Det var då skiftnyckeln utvecklades av en svensk uppfinnare och industriman – Johan Petter Johansson, kallad ”Johansson med tången”. Han fick patent på verktyget 1892 och hans konstruktion blev förebilden för den moderna skiftnyckeln.
På 1980-talet slår datoranvändningen igenom som ett verktyg inom de flesta sektorer av arbetslivet. Utvecklingen drivs såväl både när det gäller hårdvara som mjukvara, av stora internationella företag. Men de som ska använda tekniken får stora hälsoproblem relaterade till arbetsmiljön. Till TCO framfördes krav från medlemsförbunden att organisationen skulle agera. Det stod klart att centralorganisationen borde ta sig an och söka lösningar för att få förändringar till stånd.
Jag får frågan på mitt bord och börjar jobba med att få fram ett verktyg i form av en checklista för medlemmar och skyddsombud på arbetsplatserna. Med checklistan ”Bildskärmsprovaren” skulle enskilda datoranvändare kunna redovisa vilka problem de hade och listan skulle sedan skickas till respektive datorleverantör.
Efterfrågan på provaren blev stark efter att den hade presenterats vid den internationella vetenskapliga konferensen ”Work With Display Units” (WWDU) på Älvsjömässan 1986. The Screen Checker översattes och fanns snart tillgänglig på nio språk. Provarna spreds ut på arbetsplatser runt om i världen av allt fler fackliga organisationer. Resultatet blev att leverantörerna fick massiv feedback från datoranvändarna och incitament till produktutveckling.
Under tiden processen pågick jobbade vi med stark support från forskare och experter att ta fram ett material ”Bildskärmsfakta” där kraven preciserades. Den accepterades också av leverantörerna som spred den på bland annat IT-mässor.
Den 1 september 1992 introducerade TCO:s utvecklingsenhet – TCO 92 – det första steget för en ”global standard” för dataskärmar vid WWDU-konferensen i Berlin. En certifieringsmodell med ursprung i den svenska fackliga organisationen blev sedan en dominerade standard i världen.
Trettio år senare, 2022 dominerar certifieringsmodellen teknikupphandlingen av IT-produkter i världen, såväl i företag som myndigheter. Standarden uppgraderas vart tredje år. Och sedan 1992 har 9 generationer utvecklats och använts.
I mars 2023 informerar bolaget TCO Development om att mer än 1300 produktmodeller nu har certifierats enligt kraven i generation 9. (bara under februari detta år hade 73 nya modeller certifierats).
Hur kunde ett svenskt fackligt initiativ påverka den tekniska utvecklingen globalt och inte bara hos oss i Sverige utan också World wide?
Frågorna som hade ställts i början av 1980-talet av några av oss inom TCO och dess förbund blev efter den snabba spridningen av individuella verktyg för datorstöd i arbetet en pådrivande faktor inom många tjänstemannayrken där bland annat belastningsskador och synproblem var omfattande.
Tanken att facket i Sverige skulle kunna ställa krav på och bidra till att tekniken blev mer anpassad efter bland annat ergonomiska krav ”låg i tiden”. Inte minst för att medbestämmande och företagsdemokrati var aktuella frågor såväl i de fackliga strävandena som i den allmänna debatt som följde efter den 1976 sjösatta medbestämmandelagen (MBL). Parallellt med denna bidrog statsmakterna till ett omfattande ekonomiskt stöd till facken de kommande åren för att sjösatta lagen och utveckla nya former för fackligt inflytande. Jag var en i det gäng som då anställdes på TCO. Dessutom hade TCO vid kongressen då antagit ett ganska radikalt fackligt program ”Villkor i arbetet – en skrift om personalpolitik” i vilken vi som var med i programarbetet öppnade för möjligheten att skapa något nytt – ”självstyrande grupper” på arbetsplatsen. Det dröjde till 1992 innan TCO:s utvecklingsenhet bildades. Med mig som chef blev vi ganska ”självstyrande”.
Då breddade vi våra ambitioner ytterligare till att inte bara relatera till arbetsmiljöaspekter på teknikutvecklingen utan också till den yttre miljön och klimatet. Vi inspirerades av och samarbetade med Svenska Naturskyddsföreningen SNF. En ideell organisation som hade lång erfarenhet av egen miljömärkning ”Bra miljöval”. Vi etablerade också ett samarbete med en statlig myndighet – Närings- och teknikutvecklingsverket Nutek och dess enhet för effektivare energianvändning.
Så här i backspegeln, tror jag nog att vi som var med och realiserade våra visioner då, för snart 40 år sedan, kan känna oss ganska nöjda och till med stolta över vad vi åstadkom med vårt initiativ och långsiktiga arbete.
Detta arbete inspirerade oss också att bredda oss till att under 1990-talet skapa en ”Leva -som -vi- lär- miljö” på TCO:s utvecklingsenhet. Flera tusen besökare togs emot och guidades runt där under flera år.
Och pricken över i-et för våra strävanden sattes nog när min mest radikala idé, att utveckla en modell för hållbarhetscertifiering av hela företag, kallad 6E lyftes fram av FN. Till en FN-konferens i Toronto i mars 1999 hade TCO inbjudits för att presentera denna certifieringsmodell som ett av de 12 främsta frivilliga hållbarhetsinitiativen i världen. 6E stod för Ergonomi Ekologi Emission Energi Ekonomi Effektivitet. I min reserapport från Toronto skrev jag att det inte var särskilt svårt att väcka intresse för modellen. Vi hade ju fått ordentlig erfarenhet av hur 6E fungerade i praktiken. Inom FN drog man slutsatsen att modellens generaliserbarhet var hög och att 6E var applicerbar på såväl handel, industri som offentlig verksamhet.
Av: Per Erik Boivie. Före detta utvecklingschef vid TCO.
Filosofie hedersdoktor vid Uppsala Universitet 2000