Björn Holmberg – en legendarisk f.d. depåarkivarie på TAM-Arkiv med lång erfarenhet av institutionen och dess utveckling – har varit på besök. Hör hans berättelse!
Björn Holmberg är en genuin ”TAM-Profil”. En anställd som kunde arkivet på sina fem fingrar. Jag minns honom som en person som verkade kunna allt om arkivbildarna och deras historia. Ett levande uppslagsverk! Och en människa som varit aktiv under en stor del av TAMs historia också. Vem kan vara bättre lämpad att tala med på vårt 40-årsjubileum än han?
– Vem är du? Frågar jag Björn.
Han är född 1948, tog studenten 1967 efter att ha läst helklassisk linje där kunskaper i latin och grekiska ingick. Sedan läste han historia och teologi på universitetet. Under den tiden blev han också ungdoms- och studentpolitiker.
Under 1980- och 90-talet arbetade han med arkivfrågor på dåvarande Svenska Arbetsgivarföreningens (SAFs) arkiv. Sedan vidareutbildade han sig till arkivarie och kom så småningom i kontakt med TAM-Arkivs dåvarande chef Arne Eriksson. Denne rekryterade honom till institutionen.
Arkivet låg då på Västmannagatan och tiden där minns Björn väl. Han har många minnen och berättar gärna historier. Arkivet låg en trappa ner och man var tvungen att ta hissen till källarplanet. En gång kom några från Stockholmsjournalisternas seniorförening på besök.
– Och en av dem var så rädd att bli instängd att han inte vågade åka ner! berättar Björn och skrattar.
En annan historia var när det läckte från arkivets tak under den tid det låg på Västmannagatan. Taket var platt och när snön smälte läckte det.
– Så arkivarieyrket är inte så enahanda som många tror! Utbrister Björn. Det kan också innehålla mycket dramatik.
Som depåarkivarie – en befattning som sedan tagits bort – var han ansvarig för arkivdepån och huvudansvarig för de forskare som kom på besök. Kontakten med forskarvärlden tycker Björn varit något av det mest givande. Många är också de forskare som – i sina förord – tackat Björn för hans insatser. Han handledde också arkivstudenter och höll föreläsning på arkivkursen.
Björn var också mycket intresserad av arkivbildarnas historia. Han blev under sin tid på TAM något av en mästare på att hitta dokument i arkivet. Dessutom läste han in sig på de historiska sammanhangen. På det sättet blev han ett uppskattat och lärt bollplank för många forskare och studenter som besökte TAM.
Det var också under tiden på Västmannagatan som TAM-Arkiv öppnade för att Sacos förbund skulle kunna bli medlemmar. DIK-förbundet var bland de första att bli medlemmar, minns han.
Under Björns tid blev arkivlokalerna på Västmannagatan för trånga. Det blev omöjligt att expandera i den källarlokal där arkiven då befann sig. TAM måste flytta. Han minns hur dåvarande chefen Annelie Johansson arbetade hårt med frågan. Till slut fann hon den nuvarande lokalen vid Grindstuvägen där TAM-Arkiv nu befinner sig. Han minns hur TAMs personal var med och tittade på lokalen. Sedan hade de pick-nick vid det näraliggande Ulfsunda slott.
Numera är Björn pensionerad sedan länge, men jobbar på frivillig basis med att arkivera Svenska Odd Fellow Ordens material. Odd Fellow Orden är ett ordenssällskap där nya medlemmar kan bli invalda. Medlemmarna ska hjälpa varandra och följa mottot ”Vänskap, kärlek och sanning”. Det är en orden med gamla rötter:
– Den tillkom innan det fanns någon riktig välfärdsstat, förklarar Björn.