På TAM-Arkiv finns olika erfarenheter från yrkesliv samlat i materialet. Så också bland personalen. Själv har jag till exempel en bakgrund som förskollärare. Det var ingenting jag föreställde mig att jag skulle ha någon direkt användning för när jag började mitt arbete på arkivet. När jag i dag bland annat arbetar med arkiv knutna till förskollärare ser jag ändå hur den tidigare förvärvade kunskapen om förskolevärlden skapar värdefull insikt i handlingarna såväl som en smula känsla av nostalgi. Det stora Lärarförbundet tillsammans med underföreningar och små personarkiv från lärare skapar en bredd i TAM-Arkivs information om förskole- och skolvärlden genom åren.

Häromdagen fann jag mig i en diskussion om hur uppfattningen att vissa yrkesval skulle vara mer än just yrkesval har varit utbredd historiskt. Om hur ibland delar av den breda allmänheten fortfarande ser förskollärare som ett yrke med ett kall, något man bara måste ägna sig åt oavsett rimlig lön eller förmåner. Detsamma gäller naturligtvis alla yrken som av samhället ses på samma sätt, till exempel sjuksköterska.

Frågan är vad det åstadkommer när ett yrkesval uppfattas just som ett kall. Känslomässigt kan passionen eller övertygelsen innebära en personlig tillfredsställelse. Man gör det man brinner för och har en vilja att arbeta i den roll man valt. Men idén om kall är komplicerad. Som förskollärare kunde jag få höra från barnens föräldrar ”jag förstår inte hur ni orkar, det skulle aldrig jag göra”. En sådan kommentar kan tolkas som en komplimang och att vi utför något som är svårt och värdefullt, men det kan också vara ett sätt att mellan raderna säga ”varför gör du det här, är det ett subjektivt val eller var det bristande omständigheter som ledde dig hit?”.

Stressen som det innebär att verksamheten helt havererar om man blir försenad till jobbet eller när det saknas personal, liksom ansvaret att hålla koll på ett stort antal barn med mycket spring i benen och ofta vilda upptåg kan vara svår att sätta sig in i för den som inte arbetat inom förskolan.

Personalbristen på förskolorna, en följd av att många liksom jag själv lämnar, gör att delar av de som blir kvar inte är utbildade inom yrket. Det kan förklara den ibland bristande vetskapen hos allmänheten om att förskollärare studerar på högskola i flera år. ”Är det nödvändigt för ett kall frågar sig kanske någon? Det har man ju liksom gratis”.

Den stora utmaningen är att utifrån detta skapa en verksamhet byggd på kompetens och inte enbart på glädje i arbetet och en vilja att åstadkomma bra saker. Helt enkelt inte ”bara ett kall”.

Text: Anna Lundkvist