Vad arbetar Svenska kyrkans diakoner med? Hur har professionen växt fram historiskt? En ny bok: Stora Sköndal: arbetet, livet & diakonerna handlar om diakoniinstitutionen Stora Sköndal.

Stora Sköndal vid Drevviken söder om Stockholm har haft en viktig och intressant roll i svensk social- och kyrkohistoria. Sedan 1905 har verksamheten bedrivits på sin nuvarande plats – stadsdelen Sköndal i Stockholm.

Boken Stora Sköndal: arbetet livet & diakonerna redogör för hur institutionen Stora Sköndal kom till. Det är också en gedigen genomgång av den svenska diakonirörelsens historia.

Svenska Diakonisällskapet grundades kring det händelserika sekelskiftet 1900. Sådant som urbanisering, emigration och folkomflyttningar förändrade det svenska sociala landskapet i grunden. Industrialiseringsprocessen hade sina baksidor. Dessa problem hade blivit speciellt tydliga i städernas arbetarkvarter. De sociala motsättningarna växte och folkrörelser och politiska partier bildades. År 1903 bildades det sekulära Centralförbundet för Socialt Arbete (CSA). Svenska Diakonisällskapet var en kyrklig parallell till CSA. Båda inriktningarna uppfattade att de sociala problemens lösning låg i arbete med och utveckling av social metodik.

Boken uppmärksammar hur diakonin kan ses som ett exempel på ett slags modernisering av den kyrkliga verksamheten. Kyrkan har mött den nya tidens utmaningar inte endast genom traditionell förkunnelse när den blivit ifrågasatt och samhället har sekulariserats. Att ta sig an de psykosociala frågorna var ett sätt att nå nya grupper som kyrkan annars hade svårt att nå.

Det visar sig att verksamheten vid vårdinstitutionen Stora Sköndal har varit betydelsefull på många sätt. På olika vägar har institutionen underlättat för människor.  Stora Sköndal var exempelvis banbrytande när det gällde vården av epilepsisjuka. Och där har även bedrivits utbildning till socialt arbete, vård av och omsorg av äldre och barn. Idag tar de sig an personer med neurologiska sjukdomar. Vid Covid-19-pandemin tog institutionen emot många personer som rehabiliterades efter att ha vårdats inom intensivvården.

Diakoner är en yrkesgrupp inom svenska kyrkan som arbetar med kyrkans sociala omsorgsverksamhet. Fram till 1950-talet utbildades endast manliga diakoner. Männens roll inom diakonin är uppenbarligen lite uppmärksammad och här fyller boken en lucka. På ett spännande sätt diskuteras genusaspekter av diakonyrket och hur yrket förändrats över tid. Diakonin är ett omvårdande yrke, något som traditionellt förknippats med kvinnor. Men samtidigt har diakonin varit ett både manligt och kvinnligt yrke.

De båda författarna till boken har båda anknytning till Stora Sköndal. Stig Linde är diakon och socionom, numera verksam som lektor i socialt arbete vid Socialhögskolan i Lund. Elisabeth Christiansson är verksam som lektor i socialt arbete vid Socialhögskolan i Lund. Hon arbetar idag som lektor i kyrkovetenskap vid Marie Cederschiöld högskola. De båda författarna har gått igenom ett omfattande källmaterialet i Stora Sköndals arkiv.

Boken Stora Sköndal: arbetet, livet & diakonerna visar hur kyrkan och religionen kan möta en föränderlig tid. Stora Sköndal och även Sigtunastiftelsen är exempel på kyrklig förnyelse från 1900-talets början. Det är en imponerande, snyggt inbunden och äkta akademisk bok som givits ut. Samtidigt kan den ha ett intresse även för en bredare allmänhet.

Litteratur: Elisabeth Christiansson och Stig Linde. Stora Sköndal: Arbetet, livet & diakonerna. 2023. Appell.