TAM-Arkiv gav 1995 ut en yrkesminnesinsamling som belyste arbetsförmedlares yrkesliv och hur arbetet har förändrats. Mycket har hänt sen dess – borde det vara dags för en ny insamling?
”Arbetsförmedlingen under sju decennier: arbetsförmedlare berättar”, så heter en yrkesminnesinsamling som på sin tid genomfördes i ett samarbete mellan Arbetets Museum, Tjänstemännens Arkiv och Museum (TAM) och Statstjänstemannaförbundet (ST). Boken gavs ut under mitten av 1990-talet – mitt under en lågkonjunktur. Det var via ett upprop i ST:s tidning Statstjänstemannen som arbetsförmedlare uppmanades att berätta om sitt liv och arbete. Uppropet resulterade i 24 bidrag från såväl aktivt yrkesverksamma som pensionerade arbetsförmedlare.
Minnesinsamlingen gav en god beskrivning av hur arbetsförmedlaryrket hade förändrats från 1930-talet till 1990-talet. Arbetsförmedlarna vittnar om att deras yrkesroll förändrats mycket under deras yrkesverksamma tid.
Den offentliga arbetsförmedlingens utveckling kan delas upp i olika perioder. 1902-1940 drevs verksamheten med kommunalt huvudmannaskap. Under perioden efter 1940 fram till 1993 var staten huvudman. Privata arbetsförmedlingar förekom i viss omfattning fram till 1936. Det åren förbjöds dock arbetsförmedling bedriven i vinstsyfte. År 1993 upphävdes det statliga arbetsförmedlingsmonopolet och privata arbetsförmedlingar etablerades återigen.
De tidigaste yrkesminnena handlar om arbetsvillkoren under 1930-talet. Två av skribenterna har minnen från denna tid. På den tiden förekom s.k. AK-arbeten. Det var offentliga arbeten för arbetslösa som betalades betydligt sämre än ordinarie arbeten. Statens arbetslöshetskommission (AK) inrättades 1914 för central samordning av arbetslöshetspolitiken.
En skribent beskriver sin fars arbete som ordförande i en lokal AK-kommitté i ett litet norrländskt samhälle där arbetslösheten var ett stort problem. Fadern delade ut understöd till de arbetslösa och i vissa fall matkuponger. Det rådde stor nöd bland de lågt betalda AK-arbetarna.
Under denna tid var den allmänna uppfattningen att orsaken till arbetslösheten var för höga löner. Men trots lågt betalda AK-arbeten försvann inte arbetslösheten. Istället växte problematiken. En kritik mot den förda politiken växte då fram. År 1933 träffades den s.k. krisuppgörelsen mellan Socialdemokraterna och bondeförbundet. Uppgörelsen blev startskottet för en mer aktiv arbetsmarknadspolitik.
Under andra världskriget och – i ännu högre grad efter kriget – expanderade den offentliga arbetsförmedlingen ytterligare.
Många arbetsförmedlare som framträder i boken berättar om hur det blivit bättre under deras levnad. På 30- , 40- och 50-talet fanns det en förmyndarinställning gentemot de sökande. Under 1970-talet ändrades detta en aning. Men under den tiden boken gavs ut – 1990-talet – inföll alltså återigen en lågkonjunktur och arbetslösheten blev mycket omfattande. Många skribenter beskriver arbetsförmedlaryrket under denna period som svårt och slitsamt under en tid då de lediga jobben inte på långt när var tillräckligt många.
Det är en intressant skrift TAM-Arkiv har givit ut. Kanske kan den också säga oss något om dagens samhälle? Arbetslösheten har förblivit ett problem och kanske är det dags för en ny yrkesminnesinsamling….?