Hur förändras en läkares självbild när vederbörande själv blir sjuk? I en ny antologi – ”sjuk doktor” berättar tio läkare om sina erfarenheter av hur det är att gå från att vara en professionell läkare till att bli sjuk patient.

”Den som varit på en resa har alltid något att berätta. Det gäller också för den som blivit sjuk.” Så skriver bokens redaktör – läkaren Jonatan Wistrand. År 2019 disputerade han med avhandlingen Läkaren som patient. Dokumentära och litterära vittnesmål under 1900- och 2000-tal. Det är som en fortsättning på sitt avhandlingsarbete som boken Sjuk doktor kommit till. Genom tio vittnesmål från läkaren som patient får vi inblickar i de tankar och överväganden som den egna sjukdomserfarenheten fört med sig. De olika kapitlen handlar om läkare som skildrar sin erfarenhet av bland annat cancer och koagulationsrubbning, diskbråck och depressivitet. Texterna kommer från både kvinnliga och manliga läkare. Det är välskrivna texter som på ett gripande sätt skildrar sjuka läkare som vi möter i boken. Det intygar självaste P.C Jersild – nestor bland skrivande läkare – som skrivit ett förord till boken. Så här skriver han:

”Antologin Sjuk doktor har den stora förtjänsten att författarna omfattar bägge perspektiven, att de har förmågan att kunna växla mellan ett utifrån- och ett inifrånperspektiv. Men bidragen har också en annan förtjänst, väl så viktig. Bara ett par av bidragsgivana har – såvitt jag vet – givit ut böcker tidigare. Men det som överraskat mig är att alla bidragen hade kunnat vara skrivna av yrkesförfattare. De har en litterär kvalitet långt över den jag brukar möta som lärare i Skapande svenska”.

Texterna går rakt till bidragsgivarnas smärtpunkter, noterar Jersild. Han säger sig ha blivit känslomässigt ”golvad” av att läsa om de sjuka läkarnas öden.

Flera av de läkare som medverkar i boken rekryterades genom en blänkare i Läkartidningen våren 2022. Det framgår att de gavs fria händer i sitt skrivande, men att de också fick förslag på möjliga ingångar: De fick rådet att skriva om tidpunkten när de började förstå att de var sjuka och att berätta om hur det var – både på ett praktiskt och känslomässigt plan – att bli patient. Slutligen fick de tipset att skriva något om vad sjukdomserfarenheten inneburit i deras fortsatta yrkesgärning.

Det finns många vetenskapliga artiklar om läkaren som patient. Det finns också ett rikt mått självbiografiska texter där läkare skriver om sina egna sjukdomserfarenheter. Sist i boken ges förslag på vidare läsning i ämnet.

Den nya antologin vänder sig i första hand till läkare och läkarstuderande. Det är redaktörens förhoppning att texterna ska fungera som katalysatorer för fortsatta samtal. Men även om det främst är läkarnas erfarenhet av sjukdom antologin handlar om kan boken med behållning läsas av andra vårdprofessioner. Det finns mycket erfarenhet som förenar läkare, arbetsterapeuter, audionomer, fysioterapeuter, logopeder, sjuksköterskor, undersköterskor eller psykologer när det kommer till sjukdomserfarenhet. En viktig problematik är den perspektivförskjutning som sker när man är i vården i egenskap av patient i stället för i sin vanliga roll.

Sjuk doktor är en bok som lyfter fram värdet av att skriva om sina erfarenheter. Kanske är det först då vi får nya insikter. För som Tomas Tranströmer skriver:

Två sanningar närmar sig varandra. En kommer inifrån,

en kommer utifrån

och där de möts har man en chans att få se sig själv.

Tomas Tranströmer – utdrag ur ”Preludier”

Mörkerseende (1970).