Har det blivit nödvändigt att sälja sin själ för att klara sig i dagens arbetsliv? TAM-Arkiv har intervjuat etnologen Daniel Bodén som forskat kring hur ny teknik har förändrat våra jobb.

Den tekniska utvecklingen har alltid påverkat människors arbetsvillkor. Industrialiseringen innebar att människor jobbade i fabriker. Där förekom tunga lyft. Idag lever vi i ett tjänstesamhälle. Då har möten med människor blivit ett vanligt inslag i arbetslivet. Tidigare forskning har visat att ny teknik leder till en ny typ av arbetsdelning. Innehållet i jobbet förändras.

Forskaren Daniel Bodén – verksam vid Södertörns högskola i Stockholm – är arbetslivsforskare. Han har studerat hur delar av Försäkringskassans anställda blivit inriktade på att hantera kundmöten. De måste hantera de känslor som människor bär med sig när de möter Försäkringskassans personal. Hur gick han till väga i sin forskning?

-Jag gjorde ett fältarbete där jag observerade verksamheten, berättar Daniel.

Han genomförde också intervjuer med servicehandläggare och läste medlemstidningar. Mycket av forskningen bygger på vad som står skrivet i tidningarna. Där framgår hur ledningen har motiverat förändringar i organisationens arbetssätt, förklarar han.
Vad betyder det då att vi som arbetstagare numera är tvungna att – så att säga – ”sälja själen”? undrar jag…

-Det där med att ”sälja själen” är ett bra uttryck! skrattar Daniel glatt.

Forskningen har visat att det inte är en problemfri förändring vi går igenom. Stress är ett vanligt hälsoproblem numera. Idag handlar problemen mindre om fysiska arbetsskador. Varför har det blivit så? Arbetsplatserna efterfrågar i allt högre grad det som kommit att kallas ”social kompetens”. God samarbetsförmåga blir en viktig egenskap. Samtidigt kan denna utveckling leda till en ökad belastning när vi måste handskas med egna och andras känslor. Sjukvården möter då människor som känner mental – alltså ”emotionell” – stress. Det kan leda till sådant som utbrändhet, men också till något som kallas ”samvetsstress”:

-Förskollärare kan t.ex. känna stress genom att de känner en plikt gentemot såväl barnen som deras vårdnadshavare, noterar han.

Idag förväntas människor ha ett personligt engagemang i sitt arbete. En god arbetstagare förväntas ”brinna för sitt jobb”. Man bör tycka om att umgås med människor. Det ska inte vara lönen i sig som ska spela roll, enligt det nya idealet. I stället handlar det om att göra skillnad.

En annan aspekt av betoningen på emotioner i arbetslivet är att de som har svårt att visa känslor eller inte är så sociala får det allt svårare. De som t.ex. är mer inåtvända eller blyga blir missgynnade i ett sådant samhälle. Fler förses med psykiatriska diagnoser:

,Det gäller att rymmas inom neurotypen så att säga, konstaterar Daniel.

Hur ser han då på framtiden? Kommer känslornas betydelse att fortsätta att öka i arbetslivet? Daniel tror att automatisering kommer att fortsätta. Det kan leda till att allt fler yrken kommer att handla om att bemöta människor. Det kräver intuition, alltså något robotar är mindre bra på. Han tror också att det kan växa fram yrkesgrupper som kommer att ha som uppgift att förse robotarna med information – ett mer monotont arbete. Vissa grupper som handläggare och beslutfattare kan komma att rationaliseras bort. Men – betonar han – det handlar om spekulationer. Endast den som lever får se…