Det finns de som föds med ett kall, en yrkesinriktning de övertygat följer och förverkligar. Så var det inte för Solweig Eklund. Åtminstone inte till en början. Men att hon har brunnit för sin gärning och lämnar spår i historien är det ingen tvekan om. Det visar om inte annat arkiven på TAM-Arkiv. De innefattar material från hennes yrkesverksamma tid, bland mycket annat som förste vice ordförande i Lärarförbundet mellan åren 1980-2004.

Lärarförbundet är medlem i TAM-Arkiv från arkivets start 1984 och Solweig själv var under en tid vice ordförande och därefter under 2003–2009 ordförande i TAM-Arkivs styrelse.

Solweig är uppvuxen på landet med en pappa som var byggnadsarbetare och en mamma som mest arbetade hemma.

Redan i skolans första läsebok gavs en riktning om vad man som kvinna skulle ägna sig åt, däribland att ta hand om barn. Eftersom det på den tiden inte fanns så mycket att välja på menar Solweig att det var en naturlig väg mer än ett medvetet val. När hon gick på yrkesskola ville till exempel hennes lärare att hon skulle ta hand om dennes barn.

Vissa utbildningar krävde avgifter för att kunna studera, pengar som Solweig saknade. I stället åkte hon och jobbade hos en fransk-svensk familj i Gèneve och väl hemma gick hon den utbildning som var möjlig att komma in på. Redan som student blev Solweig engagerad i blivande lärares riksförbund i ideellt arbete. Hon har också jobbat som utbildare i yrkesämnen som metodiklärare, som det hette då.

I början av 1990-talet var Lärarnas kompetensutveckling och Vetenskapliga rådet områden som upptog mycket av Solweigs tid och intresse. Det har varit många samarbeten med TCO som innefattat även andra förbund. Jämställdhetsrådet är ett sådant.

Att jobba för att ändra på orättvisor har följt Solweig. TAM-Arkiv gav henne möjlighet att fördjupa sig i orättvisor historiskt sett.

Att ”vägen är målet” innebär inte att man inte når fram till slut. I alla fall i vissa frågor. Några av de saker Solweig minns är kampen för att upprätthålla lönerna, lärarutbildningens längd och när förskolan flyttade till skollagstiftningen.

När jag frågar om framtiden, välkomnar Solweig att det efter en oerhört seg process äntligen finns en etablerad professionsutveckling för lärarna. De måste själva skaffa kunskaper och genom pengar till lärarforskning är detta nu möjligt på ett annat sätt än tidigare.

Solweig medverkade till tillkomsten av skriften Forskning om undervisning och lärande. En skrift som producerar lärarforskning. Forskul.se

Förbundet Sveriges Lärare ser nu dagens ljus, något som enligt Solweig kommit naturligt och är positivt.

Historien är i ständig förändring.

Text: Anna Lundkvist