Släktforskning är ett bra exempel på forskning som kan bedrivas utanför universiteten. Här berättar författaren, skrivpedagogen och biblioteksassistenten Hanna Wikman om sin släktforskning och sin kontakt med TAM-Arkiv.
”Bland SBF:s historiska material finns flera unika dokument. Bland samlingen från enskilda barnmorskor går det att hitta ett barnmorskekontrakt mellan Anundsjö socken, Ångermanland, och barnmorskan Christina Norlin från 1859. I kontraktet är barnmorskans tjänst reglerad i detalj. Förutom lönen ingår även ved. Om hon ingriper då personer lider av “lifsfarlig beskaffenhet” ska kost, skjuts till och från förrättningen ingå tillsammans med ersättning för nödvändiga “medicamenter”.
Ur Barnmorskeförbundets arkiv, Tjänstemannaförbundets arkiv, TAM.
Ibland söker man medvetet svar och ibland snubblar man över dem på vägen när man forskar för romaner eller bedriver släktforskning.
Så var det när jag hittade släktingar genom TAM-arkiv och barnmorskeförbundets samlingar på nätet.
Min gammelmormor, Sigrid Pettersson från Varpsjö (1896-1979), brukade säga Hårhärna och ta med handen om mammas hår, uppskattande, skämtsamt och kärleksfullt. Jag vet mer saker om henne men inget lever kvar så mycket i vardagen som att hon sa sådär om hår.
I en dröm för några år sedan stod Sigrid där som ett hologram, ungefär där mitt yngsta barns säng står i sovrummet på Hisingen. Hon lyste lite technicolor-aktigt och log mot mig. Skriv om mig, sa hon, fast hon sa ingenting. En tyst överenskommelse pågick.
Jag for till Gotlands folkhögskola och undervisade om att skriva historiskt och att främja sitt eget skrivande på skrivarlinjen. Jag berättade om min dröm och frågade deltagarna vad de tyckte – skulle jag skriva om Sigrid?
Det tyckte de att jag skulle och invärtes var saken redan klar.
Som hade hon sagt: Du tänkte på min bror Oscar när du gjorde förra boken och nu är det min tur.
Jag lyfter på hatten och skrider till verket, verket som inte alls handlar om Sigrid.
Det handlar om skam, skräck och oväntat motstånd i en fiktiv by i Åseletrakten just där efter missväxtåren 1867-69, de så kallade storsvagåren. Hon var inte ens född då! Den handlar om en som heter Marta som blivit gravid med sin husbonde Jakob.
Klart jag inte skriver den här nya romanen på förfrågan från en dröm. Jag skriver den för att undersöka något, för att det pockar på.
Klart jag skriver den för att Sigrid log med hela sin uppenbarelse, liksom påstridig och humoristisk.
Det spelar roll att veta något om dem man inte kan få svar om. Jag frågar och frågar men det är inte lätt för de släktingar som är kvar att berätta nog.
Så jag har blivit släktforskare. Eller har jag alltid varit det? Jag minns hur frestad jag var i mellanstadiet när vi var på Kramfors bibliotek och bibliotekarien visade skärmarna där man kunde släktforska och läsa gamla tidningsartiklar.
Jag är författare, skrivpedagog och jobbar på bibliotek. Sedan något år tillbaka bygger jag mitt släktträd på en digital släktforskartjänst. Jag började med Sigrids gren i Volgsele by och har hamnat djupt inne i Smålands backstugor.
Marta, som jag skriver om i min bok, bor i en by jag kallar för Vrångsjö, men geografiskt ligger den där Sigrids födsloby Varpsjö är.
När man skriver romaner behöver man kolla upp saker som inte är bärande för handlingen men viktiga ändå. I det här fallet var det detaljen om det var rimligt för en barnmorska att resa från Åsele till Varpsjö för en förlossning cirka 1871, en sträcka på tre mil.
Barnmorskor och barnafödande har en central roll i romanen. Jag har alltså läst en hel del om barnmorskors arbete och liv under den perioden.
Just den här dagen skrev jag barnmorska Åsele 1871 i en sökmotor.
Namnet Kristina Konkordia Westman dyker upp. Född Lindblad (1843-1919).
Hon ingår i släktträd som släktforskare lagt upp för vem som helst att titta på.
Däribland ”Stenbänken” eller ”Jannes släktsidor” som är Jan-Sören Lindhs omfattande och välgjorda träd.
Jag upptäcker genom hans arbete att Kristina Konkordias mamma Kristina Norlin (1805-1869) också var barnmorska i Åsele.
Jag söker på hennes namn på nätet. Där dyker TAM-arkiv upp och Svenska Barnmorskeförbundets arkivs hemsida. På en sida märkt ”utställning” ser jag henne, Kristina Norlin.
Tillsammans med kontraktet där barnmorskans tjänst står reglerad i detalj, finns ett foto av barnmorskan och en instruktionsbok i den “instrumentala förlossningskonsten” från samma tid.
En tanke slår mig. Jag har hittat många gemensamma släktingar i Jan-Sören Lindhs släktträd förut när jag byggt mitt eget träd. Skulle det kunna vara så att jag och Kristina också hör ihop rent biologiskt? Tanken är hisnande.
Det finns en funktion där man kan söka på släktsamband på ”Jannes släktsidor”. Händerna darrar när jag skriver in sökorden.
Och vips. Sigrid och jag är släkt med de båda barnmorskorna några generationer bakåt.
Med hög puls söker jag vidare i riksarkivet på nätet och hittar bland annat Kristina Norlins bouppteckning från 1869 i Åsele tingslags häradsrätts arkiv. Där ser jag förutom exakt allt hon ägde (så som ett gult skåp, en sjal av kamelhår, en skottkärra) att hon hade varit på minst en förlossning just i Varpsjö. Det är en lista på dem som står i skuld till henne med namn, ort och summan två kappor korn.
Bingo! Barnmorskan i romanen kan ha åkt från Åsele till min fiktiva by under den tid som hon gjorde det. Nu har romanen fått vad den behöver i just den här frågan.
Jag mailar TAM-arkiv och berättar att jag hittat en släkting på deras arkiv-hemsida och snabbt får jag hjälp av en arkivassistent med bifogad högupplöst bild på Kristina Norlin samt foto av kontraktet. Hon hälsar mig välkommen till barnmorskearkivet i Stockholm om jag vill läsa hela kontraktet som är för skört för att scanna.
Jag är för tillfället alldeles väldigt nöjd med den information jag har. Bara rusig över sammanträffanden och nyvunnen kunskap.
Den roman jag skriver handlar varken om någon av Christinorna eller om Sigrid. Den handlar om en påhittad Marta som går med sitt utomäktenskapliga barn växande i magen, med en försvunnen mamma som just fött en dotter.
Efterforskningarna lägger ett pussel om världen och de lägger ett pussel om mig. Det befolkar min roman med skärvor och röster.
Leder in på oväntade vägar. Som den till barnmorskedagböckerna i landsarkivet i Härnösand. Vad kan jag förvänta mig att hitta där? Tja, information om olika förlossningar för 140 år sedan. Och allt som jag inte kan veta förrän jag sitter där med Kristinas handstil framför mig i spänningsfältet mellan vårt gemensamma förflutna och just detta nu.
Får gammelmormor Sigrid det hon ville när romanen är färdig?
Det kan jag inte svara på. Men den kunde inte uppstå om hon inte fanns.
Av: Hanna Wikman, författare, skrivpedagog och biblioteksassistent.