Virtual reality på jobbet är en växande trend. Men hur mår vi egentligen av att använda tekniken på våra arbetsplatser? Detta är något en grupp arbetsmiljö- och interaktionsforskare vid Lunds universitet nu vill undersöka.

Vad är Virtual Reality?

Virtual Reality (VR) kan helt kort beskrivas som en konstgjord miljö som är digitalt skapad. Genom att förse användarens sinnen med datorgenerade stimuli presenteras en version av verkligheten som faktiskt inte finns, men som kan upplevas som mycket övertygande. Därför bidrar VR-tekniken i högre grad till en fördjupad känsla än traditionella bilder och filmer kan göra.

Det talas i detta sammanhang om presence: en sensorisk upplevelse av att vara fysiskt omgiven av en annan miljö som ofta kan framkalla känslan av att vara kroppsligt och mentalt närvarande i ett annat utrymme än det som användaren av VR-applikationen de facto befinner sig i.

Vi som står för denna artikel är en tvärvetenskaplig forskargrupp vid Designvetenskaper, LTH, Lunds universitet som de kommande åren vill öka förståelsen för hur VR-tekniken kan tillämpas i arbetslivet inom tre områden. Det första är hur den kan användas för att förbättra interaktion och samverkan vid distansarbete. Den andra frågan är hur det ser ut när det gäller arbetsplatsbaserade tränings- och utbildningsinsatser. Den tredje frågan är hur VR-tekniken kan tillämpas som stöd för återhämtning och avkoppling på arbetsplatsen.

Allmänt sett är en uppenbar effekt av digitaliseringen av arbetet att den möjliggör teamarbete på distans. Fördelarna med att kunna arbeta på distans har blivit mycket tydliga under Covid-19-pandemin. Varianter av distansarbete har tillämpats i många olika branscher där arbete på distans inte har varit normen före pandemin. Detta sätt att arbeta är definitivt här för att stanna. Många anställda föredrar flexibiliteten och möjligheten att bättre balansera arbete och privatliv. Men distansarbete kommer inte utan utmaningar. Studier gjorda under pandemin tyder på att den nya trenden att arbeta på avstånd kan hämma kommunikation och nätverkande samt ge känslor av att vara socialt isolerad. Den nuvarande tekniken som används för att underlätta distansarbete har också visat sig upplevas kognitivt belastande och orsaka mental trötthet, ofta kallad Zoom-trötthet. I förhållande till traditionella videokonferenssystem som Teams, Zoom och Skype kan VR underlätta samarbete genom att skapa ett gemensamt virtuellt utrymme där teammedlemmar kan träffas och arbeta tillsammans som om de befann sig på samma fysiska plats.

Genom Glue och andra liknande applikationer kan teammedlemmar diskutera idéer och samarbeta i projekt i en virtuell miljö. De kan också använda verktyg som virtuella whiteboards, för att dela och granska dokument och material. En nyligen genomförd studie av möten i VR indikerar att VR-möten fungerade som en bra ersättning till fysiska teammöten samt att det fungerade bättre än traditionella videokonferenser.

VR har en potential att revolutionera hur organisationer utbildar sina anställda eftersom VR möjliggör immersiva och interaktiva inlärningsupplevelser som kan skräddarsys för ett företags- eller en branschs specifika behov. Säkerhetskritiska miljöer som sjukvård, flyg och kärnkraft använder tekniken för att stimulera verkliga scenarier med säkerhetskritiska situationer för bättre förståelse och beslutsfattande. VR har en förmåga att skapa väldigt verklighetstrogna scenarier. Den nya tekniken har till exempel visat sig vara användbar för att förbereda anställda för arbete i högrisksammanhang som exempelvis gruvdrift eller byggnation. I en annan studie har forskare visat att VR-simuleringar kan vara ett användbart verktyg för att träna elektriker att arbete med el på ett säkert sätt.

Det finns också en mängd bevis för att avkopplande VR-upplevelser kan ge upphov till psykofysiologiska återställande effekter. Till exempel kan naturupplevelser med VR-teknik bidra till positiva effekter liknande de som man kan få i den verkliga naturen. Det finns även studier som antyder att konstnärliga upplevelser i VR har potentialen att omdefiniera användarens uppfattning om tid och rum, och därmed bidra till meditativa känslor. Det finns följaktligen en potential för att VR ska kunna främja de anställdas välbefinnande på arbetsplatsen genom specifika tillämpningar på arbetsplatsen för anställdas stressreducering och förebyggande av ångest. Men även om VR-upplevelser har mycket gemensamt med verkliga upplevelser finns det för närvarande begränsad kunskap om utformningen av effektiva stressreducerande VR-verktyg för arbetare i krävande och stressande arbete.

Vägen framåt

Det är viktigt att VR-utvecklingen framöver inte endast är teknikdriven. Vi anser att den även måste ta hänsyn till enskilda individers förutsättningar och behov.

Införandet av VR på arbetsplatser kan få djupgående etiska konsekvenser när människor blir delaktiga i virtuella miljöer. Det vill säga, människor får en illusion av att förkroppsligas i VR genom avatarer, något som kan väcka frågor om övervakning och integritet. I VR-miljöer spåras variabler såsom ansiktsuttryck, kroppsrörelser och fysiska dimensioner. Även om människor har valt att representeras av en avatar, kan deras kroppsrörelser avslöja deras identitet och data kan samlas in om individuella användare och deras preferenser.

Vidare finns det flera utmaningar kopplade till kognitiv och fysisk ergonomi. Mental arbetsbelastning och kognitiv ergonomi har fått ökad uppmärksamhet som en effekt av arbetets digitala transformation. VR är också visuellt krävande och vissa individer kommer att uppleva huvudvärk, ansträngda ögon och problem med att fokusera, vilket kan bidra till en högre fysisk arbetsbelastning och orsaka belastningar i nackregionen.

För en ökad användbarhet och bättre användarupplevelse av den nya VR-tekniken är behovet av forskning med speciellt fokus på samspelet mellan individen, tekniken och organisationen stort. Forskningen på området är nödvändig för att VR-tekniken ska kunna utvecklas och bidra till bättre och säkrare arbetsplatser präglade av mindre ohälsa och exkludering av grupper från arbetslivet.

Av: Calle Rosengren, Fil. dr, Docent i arbetsmiljöteknik, Institutionen för designvetenskaper, Lunds universitet.

Christofer Rydenfält, Fil. dr, Lektor i arbetsmiljöteknik, Institutionen för designvetenskaper, Lunds universitet.

Günter Alce, Tekn. dr, Biträdande universitetslektor i arbetsmiljöteknik, Institutionen för designvetenskaper, Lunds universitet.

Hillevi Hemphälä, Tekn. dr, Universitetslektor i arbetsmiljöteknik, Institutionen för designvetenskaper, Lunds universitet.

Johanna Persson, Fil. dr, Universitetslektor i arbetsmiljöteknik, Institutionen för designvetenskaper, Lunds universitet.

Jonas Borell, Fil. dr, Lektor i arbetsmiljöteknik, Institutionen för designvetenskaper, Lunds universitet.

Magali Ljungar-Chapelon Fil. dr, Forskningskoordinator, Institutionen för designvetenskap, Lunds universitet.

Mattias Wallergård, Tekn. dr, Docent i arbetsmiljöteknik, Institutionen för designvetenskaper, Lunds universitet.

Susanne Frennert, Tekn. dr, Senior forskare i arbetsmiljöteknik, Institutionen för designvetenskaper, Lunds universitet.

Åsa Ek, Tekn. dr, Docent i arbetsmiljöteknik, Institutionen för designvetenskaper, Lunds universitet.