Många svenska hushåll är högt belånade. Räntorna stiger och inflationen rusar. Det finns paralleller till 90-talets ekonomiska kris i Sverige och dagens kris. Ändå ser Unionens förbundsordförande Martin Linder fundamentala skillnader i den svenska ekonomin, då och nu.

Sårbarheten i att många hushåll snabbt fått en sänkning av sin köpkraft, är en påfallande likhet som Linder ser i de båda ekonomiska kriserna. Men han vill inte kalla det som händer nu för en ekonomisk kris. 

Han påpekar att trots att räntan ökar, är den ändå långt ifrån räntenivåerna i början på nittiotalet. Då kom räntan upp i 17 procent. I några dagar till och med i 500 procent…

─ Under 90-talskrisen försvarade Sverige en fast växelkurs, idag är den rörlig.

Däremot menar Linder att genomsnittssvensken idag blivit mer räntekänslig. Bindningstiden på bostadslån har över lag blivit kortare och svenskarna har blivit allt mer belånade.

Lär av historien

Något Martin Linder understryker är hur viktigt det är att blicka bakåt. Han nämner tiden när fackföreningarna i Sverige jagade varandra för att just deras medlemmar skulle få så höga löneökningar som möjligt.

─ Idag vet vi vad det ledde till, nämligen att höga löneökningar i slutändan bara ledde till hög inflation. Det som är viktigt är istället att se till att reallönerna ökar. Vägen dit är att förkorta tiden med hög inflation, säger Martin Linder.

Den ekonomiska stabiliteten i dagens avtalsförhandlingar där Industriavtalet är normerade, gör enligt honom att ekonomin i Sverige är stabilare idag jämfört med under 1990-talet.  

Han pekar också på några åtgärder för ökad ekonomisk trygghet som Sveriges fackföreningar har fått till under de senaste årtiondena.

─ Trygghetsförsäkringarna som tillkommit har stor betydelse. Annat viktigt är att verktygen som Trygghetsrådet och Trygghetsfonden erbjuder fackens medlemmar, har förstärkts.

Regeringen gör för lite

Linder är noga med att det alltid är enkelt för en förbundsordförande att peka på att regeringen inte gör tillräckligt för arbetstagarna. Han förstår att regeringen varit försiktig för att inte äventyra att inflationen eldas på. Samtidigt menar han att regeringen borde ha agerat kraftfullare och snabbare för att stötta individer och företag. Exempelvis tycker han att elstödet skulle ha betalats ut snabbare. Med de goda statsfinanser Sverige har anser Linder att regeringen ska lägga mer pengar på individers kompetensutveckling, infrastruktursatsningar och satsningar för grön omställning.

─ Sådana satsningar ökar inte inflationen. Att bekämpa inflationen är viktigt, men det får inte bli ett mantra, säger Martin Linder.

Martin Linders minnen från 90-talet

På gymnasiet studerade Martin till elektriker. Han minns hur killarna som gick ut från utbildningen något år tidigare än han, berättade att det fanns hur många jobb som helst. Men när han slutade gymnasiet 1992 fanns det inga jobb att få som elektriker, så han blev tvungen att plugga vidare.

När Martin Linder blickar framåt ser han inte alls en lika djup ekonomisk nedgång som i 90-talets Sverige. Han hänvisar till att Unionens ekonomer och ekonomer på flera andra svenska fackförbund förutspår en ganska mild ekonomisk nedgång. Någon egentlig risk för massarbetslöshet i Sverige de närmsta åren, ser han inte heller.

─ Fortfarande finns det gott om arbetstillfällen som inte är tillsatta. Det jag framför allt upplever är ett stort problem är att den ekonomiska situationen för en hel del hushåll blir väldigt tuff.

Precis som många andra reagerar han över hur snabbt priserna på basvaror som frukt, grönt och mejeriprodukter har ökat. Det händer att han själv lägger tillbaka en del varor i butikshyllorna när han ser hur dyra dessa blivit.

─ Det finns en anständighetsgräns för vad jag är beredd att betala för en del produkter. När jag ser en del priser skär det i mitt hjärta när jag tänker på de som har väldigt snäva marginaler, avslutar Martin Linder.

Text: Lars Carlén