Under vintern har vi på TAM haft det spännande uppdraget att ordna och förteckna Centralförbundet Folk och Försvars arkiv. Detta arkiv har tidigare varit deponerat både på Arbetarrörelsens arkiv och på Krigsarkivet i Arninge, men mycket material hade tillkommit och förteckningen behövde uppdateras, vilket vi på TAM gärna tog oss an. Arkivet kommer även fortsatt att vara deponerat hos TAM-arkiv och därför ger vi idag en introduktion till förbundet, och ett axplock av de fascinerande arkivhandlingar som belyser dess spännande historia!
Organisationen grundades den 12 juni 1940 som Centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet. Syftet var att informera om och främja det frivilliga försvarsarbetet i Sverige; från start anslöt sig 28 fackliga organisationer, politiska ungdomsförbund och frivilliga försvarsorganisationer. Namnet ändrades 1946 till Centralkommittén Folk och försvar och stadgarna ändrades för att flytta fokus till att vara ett kontaktorgan mellan försvaret, folkrörelserna och de frivilliga försvarsorganisationerna. Samma år arrangerades den första av många konferensen i fjällmiljö, föregångaren till dagens rikskonferens; kontaktkonferensen ”Sveriges försvar” i Ånn, Jämtland den 4–10 februari 1946. Bevarat från den, och från de många konferenserna som kom att följa den, finns både fotografier, program, deltagarlistor och referat av talen!
Så småningom kom rikskonferenserna att spelas in och bevaras- först på kassettband, sedan VHS, DVD, och idag digitalt på hårddiskar som TAM tagit emot och behandlat för långtidsbevarande. Precis som tekniken har samhället och organisationen Folk och Försvar utvecklats, och idag definieras förbundets uppgifter som att informera om försvars- och säkerhetspolitiken som regering och riksdag beslutat om, att främja debatt kring dessa ämnen, och att verka för att dessa frågor förblir allmänhetens angelägenhet. De har idag 132 medlemsorganisationer.
Ordförande Albin Johansson inledde årsmötet 1945 med följande ord:
”I CFF är i stort sett hela vårt lands föreningsliv samlat. Vi ha här representanter för de stora fackliga organisationerna, yrkessammanslutningar, näringsorganisationer inom jordbruk och hantverk, konsumentkooperationen, de olika försvarsorganisationerna, hemvärnet etc., politiska sammanslutningar. Där jämte ha vi representanter för Försvarsstaben, armén, marinen och civilförsvaret”
Genom sin roll som mötesplats för alla dessa grupper är Folk och Försvar sammanvävt med stora delar av svensk historia de senaste 86 åren, och inte minst med den fackliga historia vi förvaltar på TAM-arkiv. De anställdas centralorganisation (DACO) och ”gamla TCO”, som några år senare gick samman till dagens TCO (TAM-arkivs grundare) var representerade vid det första mötet ”för dryftandet av frågan om en centralkommitté för den frivilliga försvarsverksamheten” den 25 maj 1940, och var även medlemmar från organisationens begynnelse. Det är också många bekanta namn som dyker upp i handlingarna; exempelvis överståthållare Torsten Nothin som var initiativtagare till centralkommittén, som även varit ordförande för Föreningen Norden, vars arkiv också finns på TAM.
Ovan ser ni broschyren ”Om kriget kommer” från 1952 (den första upplagan kom 1943 och den senaste från 2024 är ni nog bekanta med). I samband med 1952 års upplaga inledde Folk och Försvar en kampanj för att uppmuntra till läsning av broschyren, och de anordnade även lokala konferenser på temat ”Om kriget kommer till… (stadens namn)” med syfte att sprida lokalt förankrad information om vilka frivilligorganisationer som verkade i bygden. Det sattes ofta upp små ”pjäser”, där rollerna ofta spelades av personer från de lokala frivilligorganisationerna, som då spelade ”sig själva” i ett fiktivt scenario där staden utsätts för en ökad hotbild. Flera manus till dessa scener finns bevarade i arkivet; nedan ser ni utdrag från ”Hur skall vi försvara Gustavsberg?”
Nästan lite makabert fascinerande är diabilderna med presentationer från 50- och 60-talen, när kalla kriget hängde tungt i luften, med teman som ”Radiakskydd på landsbygden” och ”Biologisk krigsföring från en bakteries synvinkel”, komplett med illustrationer i en retro-stil man kanske oftare associerar med tecknade barnprogram än potentiellt krig och kris. Även vissa ljudband från dessa presentationer finns bevarade.
Under samma spända period började oron för utländskt spioneri och sabotage öka i Sverige. Flera stora fall där svenskar spionerat för Sovjetunionens räkning uppdagades, exempelvis Hilding Andersson och Anatole Ericsson. Med bakgrund av detta inrättades Folk och Försvars ”Sektion II”, med uppgift att bedriva en upplysningskampanj kring riskerna med spioneri och sabotage på arbetsplatser, särskilt de med koppling till försvaret eller andra samhällsviktiga industrier. En serie konferenser med mycket begränsat deltagande inleddes- alla skulle vara ”demokratiskt pålitliga” och bakgrundskontroller utfördes. Detta var en del av en period i Sverige där många personer misstänkliggjordes endast på grund av sin politiska åsikt- ibland bara för att de härstammade från ett land som hade kopplingar till kommunismen. Vad exakt som sades på dessa konferenser kan vi inte veta, men för vissa finns faktiskt sammanfattningar av diskussionerna, program, inbjudningar, och deltagarlistor finns bevarade; materialet belyser en mycket komplex period i svensk säkerhetspolitisk historia. För den som vill läsa mer om detta finns boken ”Folk och Försvar och kampen mot den femte kolonnen: En studie i framväxten av Övervaknings-Sverige under 1950-talet” av Magnus Hjort.
I mer närliggande historia har Folk och Försvar utvecklat utbildningen ”Minister för en dag”, där deltagarna genom rollspel får agera ministrar för fiktiva länders regeringar och hantera olika säkerhetspolitiska situationer (jag har själv deltagit i en sådan utbildning under min gymnasietid och minns det som en mycket intensiv men rolig dag!). I arkivet kan man följa konceptets utveckling; de första scenariospelen från 1997 var mindre fiktionaliserade och använda sig av verkliga länder som så småningom ersattes av den påhittade Gröna havs-regionen. Flera olika varianter på rollspelsutbildningar har förekommit genom åren, exempelvis kurser speciellt inriktade till journaliststudenter som fokuserade på pressens roll i en fiktiv krissituation i Sverige. Kanske kan man koppla utvecklingen av detta interaktiva utbildningsformat till förbundets tidigare nämnda ”Om kriget kommer till…”-pjäser; förbundet verkar ha haft en förkärlek till rollspelsformatet genom åren!
Genom denna länk kan ni ta del av förteckningen för Centralförbundet Folk och Försvars arkiv: