TAM-Arkiv har mer än bara dammiga papper och gamla dokument ute i sitt arkiv. I gömmorna kan man finna uniformer från olika yrkesgrupper. Från Föreningen för Social Omsorg, FSO, har det inkommit både arbetsdräkt, högtidsdräkt och en kappa. Även arkivet efter FSO finns på TAM-Arkiv och där kan man läsa om föreningens historia.
Föreningen för Social omsorg startades som en elev och kamratförening 1920 för dem som gått Svenska Fattigvårdsförbundets utbildningskurser. Man ville vidmakthålla och stärka kamratandan för de som gått utbildningen, även efter studierna. Enligt de första stadgarna skulle föreningen uppehålla samhörighetskänsla i arbetet och stötta medlemmar ekonomiskt vid behov. Det var under 1920-talet som den svenska fattigvården förändrades betydligt och särskilt efter den nya fattigvårdslagen av 1918 trädde i kraft. Den innebar att socknarnas fattigstugor och fattighus gradvis ersattes av ålderdomshem och andra institutioner. Fattigvårdsfunktionärerna arbetade bland annat vid ålderdomshem, barnhem och försörjningsinrättningar. Föreningens medlemmar arbetade gemensamt mot målet att göra livet lättare för de som behövde det mest i samhället. Det kunde vara ett ensamt arbete som föreståndarinna på sin arbetsplats. Några anställda fanns det sällan utan arbetet genomfördes många gånger med hjälp av de intagna. Föreningen skapade då en mötesplats för medlemmarna att ventilera sina erfarenheter och diskutera arbetsvillkoren. Minnesbilder vittnar om ett gott kamratskap och tacksamhet till varandras bidrag till gemenskapen. Årsmötena var den egentliga träffpunkten som samlade medlemmar från hela landet för studiedagar och kamratlig samvaro. De som inte kunde närvara skrev brev till kamraterna som var samlade på årsmötena. Dessa vittnar i vissa fall om en fattig- och åldringsvård i fallfärdiga byggnader. Föreståndarinnorna fick kämpa för pengar till underhåll och själva kavla upp ärmarna för att städa och renovera så gott de kunde. Sakta blev förhållandena bättre och under 1940-talet genomgick svensk fattigvård en omvandling som baserades på folkhemstanken. Under 1940-talet existerade en övergångsperiod mellan äldre tiders fattigvård och mer modern socialvård, där kommunala ålderdomshem och folkpensionen började utvecklas.
En gemensam uniform och andra symboler kan stärka gemenskapen inom gruppen. Den signalerar även för utomstående vilken organisation man företräder och vilken roll och befattning personen innehar. Åsa Vidman har i sin bok ”Från kamratförening till yrkesförening. Ett sekel med Föreningen Social Omsorg” ett kapitel om föreningens uniform med tillhörande märken så som brosch. Föreståndarinnorna utbildades av Svenska Fattigvårdsförbundet/Svenska socialvårdsförbundet och det var förbundets dräkter som bars i arbetet. Dräkten blev enhetlig 1920 och skulle bäras av föreståndarinnor som genomgått förbundets utbildning och blivit godkända.
Det fanns två olika dräkter och en kappa. Arbetsdräkten var en blå klänning med vitt förkläde som bars med vit mössa och brosch. Sedan fanns en högtidsdräkt som var en svart klänning som bars med armbindel, brosch och vit mössa. Om man bar kappan skulle den bäras med armbindel och svart hatt. Dräkten förändrades inte mycket fram till 1960-talet. Det handlade om små förändringar som att längden på klänningen blivit lite kortare och antalet veck blivit fler i kjolen. Föreningen lades ned 2022 efter ett sekel i socialt omsorgsarbete i Sverige. För vidare läsning kan den intresserade läsa boken ”Från kamratförening till yrkesförening. Ett sekel med Föreningen Social Omsorg” av Åsa Vidman.
Fotografierna är hämtade från ett album som inkom tillsammans med arkivet. Albumet var en 50-årspresent till Signe Rosenberg.