Sommar betyder ofta nyhetstorka, men denna vecka är allt annat än torr. Det regnar på många sätt, inte minst nyheter, drama. Därför är ordet sommar så härligt att lyssna till denna vecka. Henrik Berggren, en tidigare doktorandkollega till mig, tog till pennan den 16 juli 2024 för att belysa ett faktum – den svenska film- eller bildhistorien kan behandlas bättre. Han har rätt att bildmaterialet som finns i arkiv är utspritt i hela landet, att det saknas ett helhetsperspektiv på hanteringen av materialet och att bilden inom dessa arkiv ofta är bortprioriterade i arkiven. Läget är allvarligt.

Det finns många orsaker till att situationen ser ut som den gör. Det svenska arkivlandskapet med ett antal arkivinstitutioner bygger på att bevara, vårda och tillgängliggöra arkiven inom sina respektive ansvarsområden. TAM-Arkiv finns för att ta hand om det som kallas tjänstemannaområdet, alltså fackliga organisationer som inte naturligt tillhör Landsorganisationen (LO). Bild och film som produceras inom förbund eller föreningar bevaras tillsammans med övrig dokumentation som protokoll, avtal, korrespondens.

När organisationsarkiven ordnas och förtecknas samlas bilder och film ofta i en serie utan detaljerat underhållsarbete. Arbetet med att förteckna arkiven går nämligen mycket sällan in i enskilda dokument, varvid dessa förväntas vara självbeskrivande. Men alla som arbetat med arkiv vet att bild och film ofta behöver mer information för att vara begripliga för eftervärlden – en bild säger mer än tusen ord kan sluta med inga ord alls – en bild med okända människor tagna vid en odaterad tidpunkt eller vid ett tillfälle som för en betraktare i historiens backspegel är höljd i dunkel. Vilken nytta har sådana bilder för forskningen?

Berggren riktar sitt budskap kulturministern och jag tackar honom. Vi inom arkivsektorn får fortsätta uppmärksamma behovet av extra insatser för våra foto- och filmsamlingar, vi får göra vad vi kan för att få fram resurser för att öka värdet av bild och film i arkiven.