Jag skrev tidigare här på bloggen om Emil Hildebrand och upptäckte sedan att här på TAM-Arkiv finns arkivet efter en förening med namnet Sällskapet Emil Hildebrands Vänner. Det väckte min nyfikenhet och efter lite efterforskning fick jag veta att både min chef och en kollega är medlemmar i sällskapet. Så jag tänkte att en närmare titt i sällskapets arkiv skulle vara intressant. Kollegan har dessutom varit till stor hjälp och berättat om sällskapets historia.
Vilka är då Sällskapet Emil Hildebrands Vänner?
Det första som berättades för mig var att sällskapet i dagsläget är vilande men några eldsjälar träffas fortfarande en gång i månaden på en pub. Jag fick chansen att vara med vid ett sådant tillfälle. Sällskapet bildades 1992 av några arkivstudenter på Stockholms universitet och första mötet hölls på puben Limerick. Namnet på sällskapet fanns innan föreningen bildades, då en av studenterna skrev på tavlan i föreläsningssalen ”Emil Hildebrands Vänner öl på Limerick”. Sällskapet föddes i en studentföreningsanda och tanken var att den skulle utvecklas till en förening för både studenter och arbetande arkivarier.
Medlem kunde den som studerade eller hade studerat arkivvetenskap på Stockholms universitet bli. Även den som arbetade som arkivarie i Stockholms län kunde bli medlem. En medlem kunde även rekommendera en person som haft stor betydelse för sällskapet att bli hedersmedlem. Hedersmedlemmarna kom att utgöras av den gamla arkivkursens medlemmar som var med från början, lärare och mångåriga styrelsemedlemmar.
Syftet med föreningen var att främja de sociala kontakterna mellan såväl arkivstudenter som yrkesverksamma arkivarier. Sällskapet skulle vara ett forum för medlemmarna att under kamratlig och kollegial anda diskutera arkivfrågor. Som symbol använde sällskapet arkivknuten. 2001 lät man brodera sällskapets standar med symbolerna; Janusansiktet, elefanten, den gyllene arkivkartongen och en lagerkrans.
Under de år sällskapet var aktivt anordnade man bland annat pubkvällar, bowlingkvällar, föreläsningar och studiebesök. Höjdpunkterna var vårfesterna och höstfesterna som anordnades för att i det första fallet fira de nybakade arkivarierna och i det senare fallet de nytillkomna arkivariestudenterna. Varje årsmöte hölls på någon av Stockholms arkivinstitutioner. Sällskapets tidskrift utkom första gången på hösten 1995 och hette ”Virka Slime” och skulle uttydas ”Emils arkiv” baklänges, vilket inte riktigt stämde. Namnet på tidskriften byttes under 1997 till ”Den lille fascikeln”. Ordet fascikel kommer från latinets fasciculus, som är förminskningsform (diminutiv) av fascis vilket betyder knippa eller bunt. Så namnet ”Den lille fascikeln” är egentligen en tautologi, med andra ord tårta på tårta.
Sällskapet började tyna bort när Stockholms universitet slutade anordna arkivkurser och därmed var det slut på nyrekryteringen av medlemmar. Åren efter höll några gamla medlemmar föreningen vid liv men idag är den, som ovan nämnts, vilande. Efter att ha läst i arkivhandlingarna och träffat några av medlemmarna får jag bilden av en förening med stor gemenskap och många glada stunder.
Anette Hagström