Under årets svenska historikerdagar i Umeå hölls ett par föredrag av stort intresse för alla som är intresserade av den svenska industrialiseringen i allmänhet och dess koppling till utbildning i synnerhet. Björn Hasselgren, från institutionen för ekonomisk historia vid Uppsala universitet, framhöll samspelet mellan utbyggnaden av Göta kanal under första hälften av 1800-talet och de lokala järnbrukens expansion. En synergi blev att ny teknik togs i bruk och att behovet av utbildad arbetskraft ökade. Ingenjören behövdes således inte endast för att bygga Göta kanal utan också inom den i regionen växande järnbruksindustrin. Vägen mot ett ökat behov av utbildad arbetskraft tog, i denna veva, fart. Det är inte en tillfällighet att Teknologernas förening, bildad år 1855 kom till just vid denna tid som var en föregångare till svenska teknologföreningen som stiftades 1861. Det var ingenjörens tidevarv som stundade.

I en annan studie som presenterades av Umeå historikerna Lina och Fredrik Spjut fick framväxten och utvecklingen av socken- eller bruksskolor en initierad belysning. De kunde visa att skolor ofta finansierades av bruken och att utvecklingens drevs på av industrins behov av utbildad arbetskraft. Ökad efterfrågan på utbildad arbetskraft blev startskottet för lärarnas organisering. Professioner etablerade sig, en förutsättning för det moderna Sverige.

Lars-Erik Hansen