Med källorna till Svenska Tandsköterskeförbundets historia

Svenska Tandsköterskeförbundet STF bildades den 27:e juni 1943. Syftet var att verka för bättre anställningsförhållanden och större utbildningsmöjligheter för tandsköterskor. Under förbundets första år var medlemsantalet omkring 500. Redan andra året ökade lokalavdelningarna från sex till tretton stycken, och 2006 var man uppe i närmare trettio. STF ville som centralorganisation vara en enad kraft i arbetet med att främja tandsköterskekårens fackliga, ekonomiska, sociala och intellektuella intressen. Innan STF fanns Föreningen Examinerade Tandsköterskor, vilken hade bildats 1935. Förbundet upprättade ett medlemsregister för att kunna utveckla en platsförmedling. Föreningen upplöstes 1945 och medlemmarna anslöt sig till STF. Vid 1945 års kongress anslöt sig STF till Tjänstemännens Centralorganisation TCO. Detta innebar att alla kommunalanställda tandsköterskor blev anslutna till Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund SKTF, numera Vision, medan de privatanställda blev medlemmar i Tjänstemannaförbundet HTF. På 1970-talet upphörde den obligatoriska anslutningen för tandsköterskor till något av dessa förbund. I december 1968 hade förbundet 4459 medlemmar. Av dessa var 2403 anslutna till den privata sektionen, 1392 till den kommunala, 46 till den militära, 55 till den statliga, 155 till elevsektionen och 408 var passiva medlemmar. 2015 samlar förbundet 1694 tandsköterskor.

Professionalisering

STF har länge arbetat för professionalisering av yrket. På 1940-1950-talen utarbetades riktlinjer för vilka sysslor som ingick, respektive inte ingick, i en tandsköterskas arbete. Det kunde gälla ämnesområden som städning, eller huruvida det var tandsköterskans uppgift att tillaga tandläkarens lunch. Tandsköterskorna hade en hel del att kämpa för och emot. De var en kvinnlig yrkeskår, medan de överordnade tandläkarna oftast var män. Det finns vittnesmål om tandläkare som vid anställningsintervjun haft åsikter angående både tandsköterskans frisyr och hennes sätt att röra sig. Men STF tog strid för sina medlemmar. I förbundets egen Tandsköterskeförbundets Tidskrift debatterade man med både tandläkare och andra berörda. Även andra åtgärder vidtogs för att höja yrkets status och för att tydliggöra yrkesrollen. Bland annat beslutade man gällande sköterskornas uniform vid förbundets konstituerande möte 1943, att man först efter fem års praktik skulle ha rätt att bära armbindel med förbundets emblem samt mössa med hakband. Livlig diskussion uppstod, men beslutet klubbades. Vid samma möte beslöts även att en sköterska vilken uppfyller kraven för att få bära dessa, ska tituleras ”syster”, och inte som tidigare: ”fröken”. STF har också ständigt kämpat för tandsköterskornas löner. Med en väl definierad yrkesroll väger argumenten för högre lön tyngre.

Arbetsmiljöfrågor

Arbetsmiljöfrågor var centrala. Till exempel tandsköterskornas arbetstider, som kunde vara långa. Det var inte ovanligt på 1950-talet att man arbetade från klockan 8.00 på morgonen till 20.00 på kvällen. Var man anställd vid en privat klinik kunde det ofta bli övertid. Frågan om risken att bli förgiftad av kvicksilver lyftes också. Bland annat i en artikel i Svenska Tandsköterskeförbundets Tidskrift 1949. Där konstateras att luften vid tandläkarkliniker kan innehålla kvicksilvergas, samt att kvicksilver kan tränga in i huden vid knådning av amalgam i handen. Tandsköterskorna uppmanades att vara försiktiga. För laboratorieändamål hade man förr gasbrännare. I ”Handbok för tandsköterskor” från 1958, vilken man kunde köpa genom förbundet, ges ingående instruktioner för hur sköterskorna skulle hantera dessa. Dels för att undvika att bli förgiftade av gasverksgasen, men även för att undvika explosion och brand, vilket också gällde gasol. Varningarna var berättigade. Det var inte ovanligt med olyckor relaterade till gasbrännare vid tandläkarklinikerna.

Utbildning

STF har sedan starten arbetat med tandsköterskornas utbildningsmöjligheter. På 1940-talet kunde man antingen gå privat utbildning, eller statlig utbildning vid Eastmaninstitutet, alternativt vid Tandläkarinstitutet. STF ansåg att de privata utbildningarnas kvalitet varierade avsevärt, och att undervisningen vid flera av dem inte motsvarade de krav som borde ställas. Det var lönsamt att bedriva utbildning eftersom man kunde ta ut höga kursavgifter. STF tog avstånd från dessa utbildningar och yrkade på en sanering inom området. De ville ha en ökad statlig utbildning samt återkommande statlig inspektion av de privata företagen. De ville även förbättra den statliga utbildningen, då den praktiska delen inte uppfyllde de krav som STF ansåg rimliga. STF har fortsatt att arbeta med utbildningsfrågan. På 1970-talet lämnade förbundet in synpunkter till Stockholms läns landsting angående läroplanen för gymnasieskolans tvååriga tandsköterskeprogram. På 1990-talet diskuterade man utbildningar tillsammans med Tandläkarförbundets representanter. Vidareutbildning för redan yrkesverksamma tandsköterskor har allt sedan starten också varit en viktig fråga. Behörighetskrav för arbete inom Folktandvården har funnits sedan 1948. På 1970-talet ökade efterfrågan på examinerade sjuksköterskor även inom den privata sektorn. 1976 skrev STF till Socialstyrelsen och propagerade för en kompletterande vuxenutbildning för dessa. STF ansåg det mycket angeläget att inget fick sänka kunskapsstandarden bland tandsköterskorna, utan att den i stället på detta sätt skulle höjas för alla. Sedan december 2014 har stadgats nya föreskrifter för tandsköterskeutbildningar inom yrkeshögskolan. Det är STF som arbetat fram föreskrifterna, som anger vilka kunskaper en student ska ha tillägnat sig efter avslutad utbildning samt vilka kurser som ska ingå i utbildningen.

Semesterhemmet Gottskär

STF hade i sin ägo från 1959 en fastighet vid namn Gottskär söder om Göteborg, där rum hyrdes ut under sommaren till tandsköterskor i hela landet. Det gick inte att boka hur som helst, utan meningen var att så många tandsköterskor som möjligt någon gång skulle få besöka Gottskär. Där fanns både porslin och babysängar. Initiativet till ett semesterhem togs av några tandsköterskor i Göteborg i början av 1950-talet, som på olika sätt samlade in pengar till en semesterhemsfond. 1953 skänktes behållningen till förbundet, vilket anordnade två rikslotterier med vinster bestående av bland annat handarbeten som tillverkats av tandsköterskor ute i landet. Fondens behållning ökade så pass mycket att det blev möjligt att köpa Gottskär. Förbundet hade kvar fastigheten ända fram till 1984.

Av: Natalia Sjögren

Källor

”Var så god och skölj”, Ulla Stoltz-Olsson och Harriet Treby, 1981
”Handbok för sjuksköterskor”, Sigfrid Redhe, 1958
Protokoll 1943-1953
Verksamhetsberättelser 1980-1985
Svenska Tandsköterskeförbundets Tidskrift 1946-1953
Handlingar rörande STF:s semesterhem Gottskär 1953-1984
Marie Udén STF 2015-03-24
STF: hemsida 2015-03-24