Så här mot årets slut börjar det snart bli dags att tänka på att skaffa nya almanackor inför det nya året. Därför tyckte vi att det passade bra att titta på vad våra samlingar kan erbjuda i den vägen. En almanacka är en förteckning över kalendern som innehåller årets dagar, högtider och namnsdagar. I äldre tider kunde almanackor också innehålla uppgifter om historiska händelser eller förutsägelser om väder, vind och när på året det var lämpligt att skörda eller så. Sådana förutsägelser, ”prognostica” eller praktika, kunde förekomma utan exakta kalendariska uppgifter, som t.ex. Bondepraktikan.
En klassisk gåva
Almanackan från TCO utgavs som en återkommande årlig trycksak under flera år. I kalendern för 2002 valde TCO att lyfta fram kvinnor som presenterats kontinuerligt på TCO-tidningens sista sida (!?) sedan 1993. På uppslaget för november månad finns också ett tema som knyter an till årets tema ”Orostider” för Arkivens dag som infaller den 8 november varje år. Här presenteras läkaren, samhällsdebattören och författaren Christina Doctare som var verksam som läkare i forna Jugoslavien. Ett citat under kalenderbilden hämtat från artikeln förstärker temat: ”Vad jag sett i Jugoslavien bär jag med mig för livet”. Hon var den första att rapportera om de systematiska våldtäkterna i Bosnien och satt som expert i krigstribunalen efter kriget och representant i Europarådets kommitté mot tortyr. Christina Doctare har arbetat med stressade människor i både krig och fred och intresserat sig för begreppet hjärnstress.
Almanackor eller kalendrar i TAM-Arkivs samlingar finns också från Sveriges Allmänna Folkskollärarförening, Lärarnas Riksförbund, HTF, TBV och Kvinnliga Telefontjänstemannaförbundet.
Många är årsalmanackor, det enda som skiljer dem från andra almanackor i handeln, är att de har information om förbundet i början av kalendern och tryck på framsidan med förbundets logotype. Medan andra, som almanackorna från Lärarnas Riksförbund, är anpassade att fungera som redskap i arbetet med förtryckta tabeller för scheman, frånvarolistor och provresultat. Något som fungerade som en passande och klassisk gåva till medlemmarna.
Kalender som uppslagsbok
Kalendern från Sveriges Allmänna Folkskollärarförenings arkiv bär namnet ”Folkskolekalender” och utgavs i början av förra seklet av Emil Hammarlund (ordförande i Svensk Folkskollärarförening, ansvarig utgivare av Barnbiblioteket Saga och Svensk Lärartidning bl.a.). Den innehåller inte någon kalender i ordets ursprungliga bemärkelse, utan var en årligt utgiven liten uppslagsbok. Där kunde folkskollärare ta del av uppgifter om politiska och organisatoriska frågor inom skolväsendet, utbildningsanstalter, löner och pensioner, vidareutbildning och statistik. Mot slutet av kalendern, under rubriken ”Vinkar och råd”, finns ett kapitel kallat ”P.M. för resande till Stockholm”. Här ges tips på nybyggda folkskolor värda ett besök, utställningar om pedagogiska material eller helt enkelt adressen till Ecklesiastikdepartementet (nutidens Utbildningsdepartement) för folkskollärare på besök i huvudstaden.
Fartygsbefälen yttrar sig angående ny kalender
I våra samlingar finns också ett dokument som rör kalendrar. Sveriges Fartygsbefälsförening (SFBF) yttrade sig 1949 angående en kalenderreform väckt av Panama för behandling i FN:s generalförsamling. Syftet var att skapa en gemensam kalender för hela världen. Enligt förslaget skulle antalet dagar i månaden vara 30 eller 31 och antalet lediga dagar vara 4-8 per år, istället för 4-9 år enligt den gregorianska kalendern. Dessutom skulle de stora högtiderna infalla på fasta dagar, något som väckt starkt motstånd i den katolska världen och som redan avfärdats när frågan nådde SFBF. Då denna fråga inte längre var aktuell avfärdar föreningen förslaget. För sjöfartens del skulle det ”nya kalenderförslaget icke medföra påtagliga fördelar, men väl en besvärande rubbning av veckoberäkningen, som kan tänkas vålla missförstånd ombord i fartyg”.
Med det hoppas vi att ni nu är väl rustade inför planläggningen av det nya året!
Av: Karin Sandberg, TAM-Arkiv