En av 1900-talets tydligaste profiler vad det gäller teknikdebatt är Nobelpristagaren Hannes Alfvén. Stridbar, politisk, alltid ifrågasättande – samtidigt med en stark vetenskaplig förankring.
Hannes Alfvén kom från ett bildat hem och studerade fysik för Manne Siegbahn i Uppsala. Så småningom kom han till Stockholm blev professor i teoretisk elektroteknik med mätteknik vid Kungliga Tekniska högskolan 1940. Hans forskning kom att inriktas allt mer mot plasmafysik och han utvecklade en teori om de magnethydrodynamiska vågorna, som också lade grunden till hans Nobelpris.
1967 lämnade Alfvén Sverige för USA. Där kom han i kontakt med den framväxande fredsrörelsen, bland annat genom organisationen Pugwash. Hannes Alfvén blev en förgrundsgestalt i den svenska fredsrörelsen och dess kamp emot kärnvapen och kärnämnesspridning. Alfvén skrev i augusti 1970, endast några månader före offentliggörandet av hans Nobelpris i fysik, ett öppet brev till industriministern där han avrådde från kärnkraft och istället menade att man kunde vänta in fusionskraften. År 1972, i samband med den första FN-konferensen i miljöfrågor som hölls i Stockholm, varnade Alfvén för de risker som kunde finnas med kärnkraft och kärnavfall. Året efter presenterades Alfvén och Thorbjörn Fälldin för varandra, något som kom att ha stor betydelse för Centerpartiets kärnkraftsmotstånd. Hannes Alfvén blev en galjonsfigur för kärnkraftsmotståndet inför omröstningen 1980 och en central person för svensk miljörörelse. Men Nobelpristagarens politiska aktivitet gillades inte av alla kollegor på den teknisk-naturvetenskapliga sidan. Alfvén misstänkliggjordes för att ha bytt åsikt som en personlig vendetta för att ha fått sina anslag begränsade, och fientligheten mot honom ifrån hans forna kollegor var tydlig.
Alfvén var medlem i Svenska Teknologföreningen under flera år och höll även flera föredrag inom avdelningen för kärnteknik på 1960-talet. Men deltagande i yrkesföreningarna var inte alltid enkelt, och Alfvén lämnade exempelvis Ingeniörsvetenskapsakademin (IVA) på grund av organisationens positiva inställning till kärnkraft.
Även om Hannes Alfvén ibland var ogillad av sin samtid är han ihågkommen både för sina vetenskapliga insatser och för sitt civilkurage. Teknikhistorikern Svante Lindqvist har skrivit om hur bildsättningen av artikeln om Alfvén i Nationalencyklopedin gick till – trots att de forskare som skrev artikeln gärna ville tona ned nobelpristagarens politiska roll lyfts denna upp av bilden. Lindqvist skriver:
[Bildredaktörerna] var av en yngre generation, och de associerade främst till Alfvén som miljöaktivist och kärnkraftsmotståndare. De valde därför ett foto av en äldre Alfvén med vindrufs i sitt vita hår, lufsande i uppknäppt skjorta genom ett fält av maskrosor – miljöpartiets symbol.
Referenser
Svante Lindquist, ”De motstridiga bilderna av Hannes Alfvén”, Forskning & Framsteg 4/2008. http://www.fof.se/tidning/2008/4/de-motstridiga-bilderna-av-hannes-alfven