Svenska Teknologföreningen, STF

Svenska Teknologföreningen, förkortad STF, startade som studentförening på Teknologiska Institutet (nuvarande KTH) i Stockholm 1861. Efter ett antal år kunde också yrkesverksamma ingenjörer och arkitekter bli medlemmar och föreningen kom med tiden att bli Sveriges största sammanslutning för ingenjörer.

STF bedrev en aktivt utåtriktad verksamhet – både kring kunskapsuppbyggnad och som påverkansfaktor i samhället. Föreningen ville hävda den högskoleutbildade ingenjörens ställning och den tekniska utvecklingens betydelse. STF fick på flera plan ett stort inflytande i sin samtid. En nästan förbluffande andel av Sveriges framträdande ingenjörer och arkitekter var medlemmar i föreningen. STF fungerade tidigt som viktig remissinstans i en mängd frågor och man tog fram och gav ut en rad tekniska normer. Teknisk Tidskrift som var Sveriges ledande tekniktidskrift blev STF:s eget organ från 1879. Svenska Teknologföreningen fungerade som en utpräglad yrkesorganisation och ägnade sig inte åt någon facklig verksamhet. Detta ändrades då STF gick samman med den fackliga organisationen CF 1974 under namnet Sveriges Civilingenjörsförbund CF-STF. År 2007, 146 år efter att studenterna vid Teknologiska Institutet startat sin teknologförening bildas Sveriges Ingenjörer – SACO:s största förbund med ca 129 000 medlemmar – genom sammanslagning av CF och Ingenjörsförbundet.

Sveriges Ingenjörers äldsta föregångare

Svenska Teknologföreningen, som är en viktig aktör i svensk arkitekt- och ingenjörshistoria, räknas som Sveriges Ingenjörers äldsta föregångare. STF startade 1861 som studentförening på Teknologiska Institutet (nuvarande KTH) i Stockholm under namnet Utilitatis Veritatisque Societas (Samfundet för nytta och sanning). Föreningen tog namnet Svenska Teknologföreningen 1888 efter ett antal tidigare namnbyten; UVS (1861), Föreningen T.I. (1862-1878) och Teknologföreningen i Stockholm (1878-1887).[1] Redan några år efter bildandet kunde också yrkesverksamma ingenjörer och arkitekter bli medlemmar. I de första stadgarna från 1865 kan vi se att föreningen ännu till stor del koncentrerar sin verksamhet på funktionen som kamratförening [2]: [Läs dokumentet]

Ändamål i Föreningen T.I.:s stadgar från 1865.

Föreningen kom att växa än mer då de båda organisationerna Byggnadssamfundet och Ingenjörsföreningen sammanslogs med STF år 1888 respektive 1891.[3] Ingenjörsföreningen hade instiftat Polhemsfonden 1876 och STF tog genom sammanslagningen också över fonden och utdelningen av Polhemspriset.[4] STF kom med tiden att bli ”en förening av föreningar” där en stor del av verksamheten bedrevs inom olika avdelningar och yrkesföreningar. De allra första var fackavdelningarna för Elektroteknik, Husbyggnadskonst (senare Arkitektur), Kemi- och bergsvetenskap, Mekanik respektive Väg- och vattenbyggnadskonst från 1888 samt avdelningen för Teknisk undervisning från 1892 och Skeppsbyggnadskonst från 1904.[5]Fler avdelningar och yrkesföreningar liksom tematiskt inriktade grupper kom att tillkomma under årens lopp och i STF:s verksamhetsberättelser kan man över tid följa de olika avdelningar respektive föreningar som ingått i föreningen. STF kom – liksom Sveriges Ingenjörer idag – att bli Sveriges största sammanslutning för ingenjörer.             

Från spex till normering

STF bedrev en aktivt utåtriktad verksamhet – både kring kunskapsuppbyggnad och som påverkansfaktor i samhället. Föreningen ville hävda den högskoleutbildade ingenjörens ställning och den tekniska utvecklingens betydelse. I stadgarnas ändamålsförklaring från 1954 kan vi läsa att:

 Svenska Teknologföreningen, STF, har till uppgift att utgöra ett samband mellan dem, som äro studerande vid eller ha utexaminerats från svensk teknisk högskola och att åvägabringa en sammanslutning av dem som på ett framstående sätt vetenskapligt, konstnärligt eller praktiskt verka till den svenska ingenjörs- och byggnadskonstens eller den svenska industrins gagn. Sålunda ska STF:s arbete och strävanden inriktas på att åstadkomma och stimulera utbyte av erfarenheter och kunskaper på det tekniska området; att vidga och fördjupa ingenjörens tekniska kunnande; att hävda den högre tekniska bildningens auktoritet och att stärka yrkets ställning i samhället; att sprida kännedom om betydelsefulla tekniska insatser och upptäckter.[6] [Läs dokumentet]

STF:s lokaler 1922. Interiörerna säger något om föreningens storlek och betydelse. Källa: Riksarkivet

STF fick på flera plan ett stort inflytande i sin samtid. Föreningen fungerade tidigt som viktig remissinstans i en mängd frågor och man tog fram och gav ut en rad tekniska normer. I serien Svenska Teknologföreningens Handböcker publicerades från 1891 de normer som föreningen tagit fram och i serierna Svenska Teknologföreningens Handlingar och Meddelanden från Svenska Teknologföreningen utgavs från 1906 en stor del av STF:s ”föreningstryck” med olika former av remissärenden och verksamhetsberättelser.[7]

De publikationer som föreningen gav ut fungerade som ett viktigt språkrör utåt. Teknisk Tidskrift som var Sveriges ledande tekniktidskrift[8] blev STF:s eget organ från 1879 och den än i dag verksamma humortidningen Blandaren började ges ut 1863[9] av studenter inom föreningen. Under Svenska Teknologföreningens arkiv och rubrikerna Teknisk Tidskrift i arkivet och Blandaren finns mer information om tidskrifterna samt skannade exempel ur dessa.

Andra exempel på publikationer är Skrifter utgivna av Svenska Teknologföreningen. Nr 1 i denna serie är Baltzar von Platens och Carl G Munters avhandling Om alstring av kyla som belönades med Svenska Teknologföreningens Polhemsmedalj 1925. Polhemspriset delas än idag ut av Sveriges Ingenjörer ”för teknisk innovation på hög nivå eller för genialisk lösning av ett tekniskt problem”. Som ytterligare exempel kan här också nämnas samlingsverket Gamla svenska städer som gavs ut av STF:s avdelning för Husbyggnadskonst.[10]

Vidareutbildning, platsförmedling och konserter

STF:s verksamhet spände över en mycket stor bredd. Utöver publikations-, kommitté-, remiss- och normeringsverksamheten kan här även nämnas att föreningen från 1930-talet bedrev en relativ omfattande kursverksamhet – från 1950-talet i samarbete med Tekniska Läroverkens Ingenjörsförbund, TLI – och att föreningen under 1930-1940-talen ägnade sig åt platsförmedling för ingenjörer och tekniker genom STF:s Anställningscentral (STA)[11]. I sina föreningslokaler inrymde STF ett eget bibliotek (som börjat byggas upp redan på 1870-talet)[12] och en restaurang. Under ett antal år hade STF också en egen Teknologorkester.[13]

STF, restaurangen, de nya lokalerna vid Brunkebergstorg. STF:s arkiv på TAM-Arkiv.

STF spelade även en framträdande roll vid bildandet av en rad andra organisationer och institutioner, t.ex. Sveriges Standardiseringskommission, Ingenjörsvetenskaps­akademien och Tekniska museet.[14]

Umgänget inom föreningen

Vi ska inte glömma bort hur stor vikt man la vid umgänget inom föreningen – både genom kunskapsbyggande aktiviteter och genom mer regelrätta festligheter.

Inom STF och dess yrkesföreningar ägnade man sig åt en omfattande föredrags­verksamhet. Denna kan följas i den löpande rapporteringen från föreningen i Teknisk Tidskrift och i de detaljerade verksamhetsberättelserna – där ofta varje föredragstitel och ibland hela föredrag återges. Också studieresor var ett återkommande inslag och här besökte man en mängd företag och institutioner som knöt an till ingenjörens och arkitektens arbetsfält. Genom redogörelser från resorna, i texter i Teknisk Tidskrift och verksamhetsberättelser samt fotografier[15], kan man få en känsla för vikten av resornas funktion som kontaktnäts- och kunskapsbyggare i relation till den samtida teknikutvecklingen. För en nutida betraktare är kvinnor märkbart frånvarande i föreningsverksamheten. STF framstår i mycket som en utpräglad herrklubb. Det är män som fyller föreningsposterna, håller föredrag och reser på studiebesök i rock och hatt. Det är först vid mer festliga evenemang som det verkar funnits utrymme för kvinnor – då ofta i form av medföljande ”Fru” eller ”dam”.

STF:s medlemmar på studieresa till Boliden och Rönnskärsverken, 1937. Bläddra i bildalbumet från tillfället

I samband med mötesverksamheten, och då speciellt vid årsmöten eller motsvarande, var även samvaron med mat, dryck och underhållning en viktig ingrediens. Olika former av jubileum firades med pompa och ståt – och ofta deltog framträdande personer som genom sin närvaro kan sägas bekräfta STF:s status i dåtidens samhälle. Exempelvis slog man på stort då STF firade 75 och 100 år. De två jubileumsåren inföll 1936 respektive 1961 och vid båda festligheterna var det högtidssammankomst i Konserthuset följd av festbankett i Blå Hallen i Stadshuset som gällde. Antalet gäster var 1000 respektive 1500 och kungligheter liksom andra representanter från dåtidens etablissemang fanns på plats. I verksamhetsberättelsen från 1936 kan vi läsa att:

H. Maj:t Konungen hedrade högtidligheten med sin närvaro och som gäster hade vidare infunnit sig D. K. H. H. Kronprinsen, Kronprinsessan, Hertigen och Hertiginnan av Västergötland samt Hertigen av Östergötland. Bland den festklädda publiken märktes dessutom medlemmar av regeringen, representanter för statliga verk och inrättningar, Stockholms stads olika förvaltningar, landets högre tekniska utbildningsanstalter, universitet och samfund samt för ett stort antal svenska tekniska föreningar, ävensom en mycket talrik samling utländska gäster, företrädande högskolor, tekniska sammanslutningar och andra institutioner.[16] [Läs dokumentet]

För den intresserade finns skannade originalhandlingar i anslutning till tidigare jubileer under Jubiléer och Verksamhetsberättelser.

Skiss exteriör med neonskylt, Svenska Teknologföreningens lokaler, 1956

I samarbete

STF samarbetade med ett mycket stort antal andra tekniska föreningar under sin verksamhetstid och deltog vid en mängd olika teknikermöten, både inom Sverige och internationellt. I organisationens verksamhetsberättelser framgår med tydlighet att man lade stor vikt vid internationella kontakter och samarbeten – de flesta år under 1900-talet rapporteras om detta, från slutet av 1940-talet under egen rubrik. Exempelvis kan vi i verksamhetsberättelsen från 1970 under rubriken ”Kontakter med utlandet” läsa att samarbetet med de nordiska ingenjörsföreningarna sker genom NSK (Nordiska Ingenjörsföreningars Samarbetskommitté), med de europeiska genom FEANI (Federation Européenne d’Associations Nationales d’Ingenieurs) och övriga världen genom WFEO (World Federation of Engineering).[17] Föreningen var även aktiv deltagare i de olika ”ingenjörsmötena”. Redan 1897 anordnade STF det Nordiska Teknikermötet i Stockholm i samband med Konst- och Industriutställningen samma år.[18] Exempel på återkommande teknikermöten där STF deltog var de Nordiska Ingenjörsmötena (NIM) från 1920-talet och Conference of Representatives from the Engineering Societies of Western Europe and the United States of America (EUSEC) från 1948.[19] STF organiserade också ett flertal medlemmar som var bosatta och arbetade utanför Sverige. I STF:s utlandsmatrikel (förteckning över medlemmar bosatta utanför Sverige) från 1967 kan man få en uppfattning om den geografiska spridningen på 1960-talet.

De var medlemmar!

Ingenjör Andrée – medlem i Svenska Teknologföreningen

I STF:s bevarade arkiv finns många medlemsmatriklar. Vissa år lät man utföra dessa i mer exklusivt format, t.ex. gav föreningen vid sitt 50-årsjubileum 1911 ut en porträttmatrikel och vid 75-årsjubileet trycktes medlemsbiografier i två band över åren 1861-1936.[20] I de olika förteckningarna hittar man flertalet av Sveriges då framträdande ingenjörer och arkitekter. Som exempel kan nämnas Salomon August Andrée, Gustaf de Laval, Gustaf Dalén, Lars Magnus Ericsson, Henrik Thore Cedergren, Baltzar von Platen, Carl G Munters, Hannes Alfvén och Rune Elmquist. Ivar Tengbom, Ferdinand Boberg, Gunnar Asplund och Sven Markelius är exempel på framstående arkitekter som alla varit aktiva inom föreningen. Både Vera Sandberg och Greta Woxén var under kort tid medlemmar i STF. Sandberg blev 1917 Sveriges första kvinnliga ingenjör och Woxén tog som första kvinna i Sverige civilingenjörsexamen 1928.

STF – CF – Ingenjörsförbundet – Sveriges Ingenjörer

Svenska Teknologföreningen hade fungerat som en utpräglad yrkesorganisation och inte ägnat sig åt någon facklig verksamhet. Tvärtom fanns inom STF ett starkt motstånd mot att organisationen skulle driva fackliga frågor. Detta ändrades då STF gick samman med den fackliga organisationen Sveriges Civilingenjörsförbund (CF) 1974. Den nya organisationen tog namnet Sveriges Civilingenjörsförbund CF-STF. År 1981 föll STF bort från namnet vilket nu i förkortad form endast återgavs som CF. År 2007, 146 år efter att studenterna vid Teknologiska Institutet startat sin teknologförening bildas så Sveriges Ingenjörer – SACO:s största förbund med ca 120 000 medlemmar – genom sammanslagning av CF och Ingenjörsförbundet.

 

Referenser

(för utförlig källhänvisning se noter nedan)

Tryckta källor

Hansson, Sven A: Svenska Teknologföreningen: de andra femtio åren 1911-1961,Civilingenjörsförbundet1981

Hildebrand, Albin (huvudred.) och Holmberger, Gunnar (red):Svenskt Porträttgalleri, andra serien, 1. Svenska Teknologföreningen 1911, Stockholm 1911

Hoffstedt, W.: Sak- och namnregister till Teknisk Tidskrift årgångarne 1 till och med 22, Stockholm 1896

Holmberger, Gunnar: Svenska Teknologföreningen 1861-1911. Historik utgifven med

anledning af föreningens 50-årsjubileum, Stockholm 1912

Indebetou, Govert och Hylander, Erik (red.): Svenska teknologföreningen 1861-1936 : Biografier. Del 1, Födelseåren 1811-1884, Svenska Teknologföreningen 1937

Indebetou, Govert och Hylander, Erik (red.): Svenska teknologföreningen 1861-1936. Biografier. Del 2, Födelseåren 1885-1914, Svenska Teknologföreningen 1937

Nationalencyklopedin, uppslagsord ”Teknisk Tidskrift”, sid143, band 18, 1995 Höganäs

Teknisk Tidskrift

Svenska Teknologföreningen: Sveriges civilingenjörer, bergsingenjörer och arkitekter 1961, Stockholm 1961

Arkivkällor

Berättelse vid Föreningen T.I.:s tionde årshögtid, i inbundet band märkt Föreningen T.I, Stadgar, årsberättelse förteckning öfver föreningens ledamöter 1865-1878, Svenska Teknologföreningens oförtecknade arkiv, TAM-Arkiv

Fotografier från studieresor finns i den del av Svenska Teknologföreningens arkiv som förvaras i Riksarkivet i Arninge, signum SE/RA/730307/01 K I

Stadgar för Föreningen T.I. antagna å allmän sammankomst den 3 maj 1865, sid 3, Stockholm1865, ur inbundet band: Föreningen T.I, Stadgar, årsberättelse, förteckning öfver föreningens ledamöter 1865-1878, Svenska Teknologföreningens oförtecknade arkiv, TAM-Arkiv

Svenska Teknologföreningens verksamhetsberättelser 1916-1957 (styrelsens berättelser/årsberättelse), i  Svenska Teknologföreningens arkiv, 719/B1a Meddelanden från Svenska Teknologföreningen/Svenska Teknologföreningens Handlingar, TAM-Arkiv 

Svenska Teknologföreningens verksamhetsberättelser 1958-1971, Svenska Teknologföreningens arkiv, 719/B1b Verksamhetsberättelser och ekonomisk förvaltning, TAM-Arkiv

Svenska Teknologföreningens verksamhetsberättelser 1972-1973, ur pärm märkt ”Arkiv STF 10 STF förvaltning 11 Centralkansli 17 Revision 19 Verksamhetsberättelser”, i Svenska Teknologföreningens oförtecknade arkiv, TAM-Arkiv