Ingenjör med rätt att ifrågasätta
Joachim Lentz är civilingenjör med många års erfarenhet från varvindustrin och även som lärare på både tekniskt gymnasium och Lunds tekniska högskola. Men utöver hans engagemang i frågor om hållfasthetslära och skeppsbyggnad kan han också lägga till många år av arbete för etiska och internationella frågor.
Upplevelserna från en barndom i Berlin under kriget och kring krigsslutet gav Joachim Lentz outplånliga intryck och ett starkt patos för frågor om ansvar för världens destruktiva krafter. Ett engagemang i Aktionsgruppen mot svensk atombomb som startade i slutet av 1950-talet ledde vidare till verksamhet för internationella frågor och inom fredsrörelsen. Debatten kring kärnkraftsomröstningen gav upphov till seminarier och annan aktivitet inom Yrkesgrupper mot kärnvapen, och i det sammanhanget gav bland andra SIMK (Svenska Ingenjörer Mot Kärnvapen) ut boken Inte vår sak? om etik och moral i ingenjörskonsten som Joachim Lentz redigerade tillsammans med Lars Wadsö. Boken ställer frågor om när och hur ingenjören bör agera moraliskt i sin yrkesutövning, om hur ett yrkesetiskt engagemang kan uttryckas.
– Det är ett grundläggande misstag att betrakta ingenjörverksamhet som opolitisk, understryker Joachim Lentz. Tekniken är inte autonom, utan istället måste det personliga ansvaret lyftas fram.
Ett sätt att betona de yrkesetiska frågorna, menar Joachim Lentz, är att ta upp aspekter kring teknikens utveckling och historia inom civilingenjörsutbildningen. Många sådana initiativ har tagits som ger anledningen till optimism om framtiden.
– Men fortfarande är frågor om ansvaret för teknikutvecklingen märkligt frånvarande i den allmänna debatten och i dagstidningarna, säger Joachim Lentz.
Han beskriver det som ett tvåsidigt ointresse, där samhällsvetarna tycks anse att ifrågasättande av omvärlden är deras planhalva – och ingenjörerna befattar sig sällan med samhällsfrågorna.
– Tyvärr, säger Joachim Lentz. Visst vore det viktigt att fler diskuterade teknikens roll och teknikernas möjligheter.