Thorbjörn Fälldin föddes 1926 i Ångermanland. Han var son till lantbrukaren Nils Johan Fälldin och Hulda Olsson. Fälldin blev så småningom själv lantbrukare på gården i mitten av 1950-talet. Han blev också tidigt politiskt engagerad i bonderörelsen. Som ung blev Fälldin aktiv i Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund SLU en föregångare till Centerns Ungdomsförbund.
Det var en organisation som tidigt utvecklade ett nordiskt kontaktnät. SLU växte till en landsomfattande rörelse under 1930-talet. Under andra världskriget engagerade sig Fälldin i SLU. Det skapades, under denna period, kontakter med företrädare för agrarintressena i främst Finland. Under krigsåren solidariserade sig den svenska bonderörelsen med Finland, bl.a. reste unga SLU:are till Finland för att hjälpa till med jordbruksarbete.
Som politiker kom Fälldin sedan att fördjupa sina relationer både med finska statschefer och ledande politiker, oberoende av deras partitillhörighet. Han fick bl.a. god kontakt med presidenterna Urho Kekkonen och Mauno Koivisto. Men han kom även – under sin tid som Sveriges statsminister – att få nära kontakt med Norges och Danmarks statsministrar. Fälldin var under sin tid som politiker intresserad av utrikespolitiken och speciellt av närområdet.
Fälldin blev invald i Sveriges Riksdag 1958, efter striden om ATP-frågan. Därefter gjorde han snabb politisk karriär och år 1969 valdes han till Centerns vice ordförande. År 1971 blev han ordförande i centerpartiet efter Gunnar Hedlund.
Under Fälldins första tid som partiledare växte centerpartiet i storlek. Valet 1973 blev Fälldins första och hans största seger. Partiet ökade med 5,2 procentenheter. Det var mer än partiet gjort under något enstaka val under hans företrädare Gunnar Hedlunds tid som partiledare. Centerpartiet uppnådde detta år 25,1 procent av väljarkårens röster. Efter valet försökte Fälldin åstadkomma en sammanslagning mellan centern och folkpartiet för att stärka mittenpolitiken, men försöket misslyckades.
Efter att han på 1970-talet mött nobelpristagaren, fysikern Hannes Alfvén, blev Fälldin övertygad om kärnkraftens risker. Kärnkraften kom sedan att bli Fälldins profilfråga. Han drev hårt kravet på en kärnkraftsavveckling. Även landsbygdens utarmning och andra miljöfrågor var viktiga för centern. I valrörelsen 1976 blev kärnkraftsfrågan en viktig valfråga och de borgerliga partierna samlade i valet det året tillsammans en majoritet av väljarkåren. En treparti-regering bildades och Fälldin utsågs han till statsminister. Han blev då den förste borgerliga statsministern sedan 1936 och bröt därmed socialdemokraternas 40-åriga regeringsinnehav.
Men efter konflikter om energipolitiken avgick Fälldin som statsminister under sin första mandatperiod. Efter riksdagsvalet 1979 blev han åter statsminister i en borglig trepartiregering. 1981 upplöstes denna regering på grund av oenighet i skattefrågan. Efter det bildades en regering med endast Centern och Folkpartiet, och med Fälldin som fortsatt statsminister. År 1982 avgick han som statsminister efter den socialdemokratiska valsegern det året.
Centerpartiets väljarkår minskade successivt efter succévalet 1973. Inför riksdagsvalet 1985 skapade centerpartiet en valteknisk samverkan med Kristen Demokratisk Samling (KDS). I riksdagsvalet 1985 fick centern endast 12,4 procent av väjarna, 2,5 av dem beräknades vara KDS-röster.
Efter det dåliga valresultatet växte det fram ett missnöje med Fälldins ledarskap. Han avgick 1986 som ordförande för centerpartiet efter det att valberedningen meddelat att den inte tänkte föreslå honom till omval på den kommande partistämman. Han lämnade då också sin plats i riksdagen och återvände till sin gård i Ramvik. Men även efter att han slutat inom politiken hade Fälldin olika uppdrag i föreningar m.m.
Ett exempel på hans engagemang efter tiden i politiken är att han 1988 utsågs till ordförande för Föreningen Norden. Han förblev sedan föreningens ordförande fram till år 2000 då han efterträddes av den förre socialdemokratiske kulturministern Bengt Göransson. Under sin tid som ordförande gjorde han flera viktiga insatser. Han initierade ”Orkester Norden” – en fullständig symfoniorkester som samlar ungdom från hela Norden.
Under Fälldins tid tillkom också ”Norden i Fokus”, nordiska ministerrådets informationskontor i Stockholm. Fälldin fortsatte sedan att besöka lokalavdelningar och dela med sig av sina nordiska erfarenheter. Speciellt har han vurmat för skol- och ungdomsutbyten och för vänortsrelationer på lokal nivå. När Fälldin mötte riksdagsledamöter frågade han ofta varför de inte ihärdigare ställde regeringarna till svars för obesvarade rekommendationer från Nordiska rådet. Han var även under flera år tongivande i Föreningarna Nordens Förbund.
Fälldin blev också ordförande för Nordiska museet år 1986. Det var hans efterträdare som ordförande i Föreningen Norden – Bengt Göransson – som bad honom ta över ordförandeskapet för Nordiska museet. Göransson hade en hög uppskattning av Fälldin som person. Han utgick från att den tidigare statsministern skulle kunna hantera den identitetskris och de ekonomiska problem som museet då plågades av.
Fälldin invigde jubileumsutställningen när socialdemokraterna 1989 fyllde hundra år. Göran Persson – som var museets vice ordförande – har vittnat om hur Fälldin lät restaurera museet och lösa svåra personproblem. Dessutom utvecklade Fälldin Julita gård till Sveriges Lantbruksmuseum.
Thorbjörn Fälldin avled i sitt hem i Ramvik lördagen 23 juli 2016 efter en längre tids sjukdom. Han blev 90 år gammal.