Den nordiska språkkonventionen trädde i kraft 1987. Grunden i konventionen är att nordiska medborgare ska ha rätt att använda sitt eget språk i andra nordiska länder vid kontakter med myndigheter och offentliga organ.
Det kan gälla sjukvårds-, hälsovårds, socialvårds- och barnavårdsmyndigheter samt arbetsmarknads-, skatte-, polis- och skolmyndigheter. Ansvaret för att följa upp och ta tillvara konventionens bestämmelser ligger hos den behöriga myndigheten i varje enskilt land, och individuella rättigheter tas tillvara genom den nationella lagstiftningen.