År 1994 hölls folkomröstningar om medlemskap i Europeiska Gemenskapen (EG) i Finland, Sverige och Norge. I Finland och Sverige blev det ett ja till medlemskap medan Norge röstade nej. I januari 1995 blev sedan Finland och Sverige medlemmar.
Norge försökte därefter etablera politiska och administrativa samarbetsavtal med medlemsländerna för att komma med i så många nätverk som möjligt och motverka intrycket av att Norge gick sin egen väg. Tre av fem nordiska länder var nu medlemmar i EG. Men det nordiska samarbetet förblev viktigt. Det skulle utgöra en plattform för initiativ i frågor där länderna hade en önskan om att påverka den europeiska dagordningen. Det nordiska samarbetet skulle fungera som en bro mellan de länder som var medlemmar i EG och de som knöts till det europeiska samarbetet via EES (Island och Norge) eller andra avtal (Färöarna och Grönland).