Ingenjörsyrket har alltjämt en stark manlig dominans, endast en fjärdedel av yrkesverksamma ingenjörer är idag kvinnor. Historiskt sett var den kvinnliga ingenjören länge en anomali, men på 1920-talet slog sig de första kvinnorna in i yrket.
När de första tekniska högskolorna grundades i Sverige var de avsedda för enbart män. Denna position försvarades när exempelvis de medicinska utbildningarna började ta in kvinnor – ingenjörsyrket ansågs inte passande för en kvinna. En utredning som gjordes på KTH på 1890-talet slog fast att de mer handfasta utbildningarna som väg- och vattenteknik, maskinteknik och bergsvetenskap var olämpliga för kvinnor – man slog fast att ”de kvinnliga eleverna, hvilka väl icke kunna förutsättas äga lika motståndskraft som de manliga, sannolikt skulle öfveransträngas” De mer teoretiska linjerna, som ansågs mer ”naturenliga” med det kvinnliga könet, kunde eventuellt passa. Kvinnor kunde i så fall i undantagsfall antas som specialelever. Dessa var också tvungna att komma över hindret att de statliga läroverken inte var öppna för kvinnor, utan de nödvändiga förkunskaperna fick inhämtas i privata skolor.
År 1915 tog Chalmers beslutet att släppa in kvinnor som ordinarie studerande, och KTH följde efter 1921. Detta var relativt sent i internationell jämförelse – i Finland hade kvinnliga teknologer tillåtits 1890, och på Tekniska högskolan i Zürich sedan 1860-talet. Men även när de formella hindren var undanröjda fanns de informella kvar, och lärar- och professorstjänster tillsattes ytterst sällan med kvinnor. Dessutom fick kvinnor i Sverige först 1928 tillgång till högre statliga tjänster, och 1938 blev det förbjudet att avskeda en kvinna för att hon gift sig eller var gravid.
Sveriges två första kvinnliga ingenjörer blev Vera Sandberg 1917 och Greta Woxén som blev civilingenjör 1928.
Ökningen av kvinnor inom den tekniska världen har gått mycket långsamt, och än idag är endast ca en fjärdedel av utexaminerade kvinnliga ingenjörer kvinnor. Runt 23 % av Sveriges Ingenjörers 129 000 medlemmar är kvinnor, och kvinnliga ingenjörer tjänar ungefär en tusenlapp mindre i månaden än sina manliga kollegor. Kvinnliga chefer utgör endast fem procent inom tekniktunga företag, vilket kan jämföras med drygt 40 procent. kvinnor bland de anställda över lag.
Läs mer i Sveriges Ingenjörers Jämställdhetsrapport
Källor:
Karlqvist, Anna, Från eftersatt till eftersökt: om kvinnliga studeranden på Kungl Tekniska högskolan. (Stockholm, 1997)