Barnbiblioteket Saga
Idén till att litteratur skulle spridas till barn i alla samhällsgrupper hade uppkommit redan i slutet på 1800-talet.
Mellan 1899 och 1954 gav Svensk Läraretidnings förlag och Sveriges Allmänna Folkskollärareförening (SAF) ut barn-och ungdomslitteratur som gick under namnet Barnbiblioteket Saga. Initiativet till Saga och eldsjälarna bakom utgivningen lärarparet Emil och Amanda Hammarlund, och ecklesiastikminister Fridtjuv Berg som några år tidigare hade gett ut tidningen Jultomten.
Syftet var att ge barn tillgång till litteratur skriven av erkända författare. Selma Lagerlöf, Zacharias Topelius, Jeanna Otterdahl, Hugo Gyllander, Anna Maria Roos och Marika Stiernstedt är några av de författare som bidragit till samlingarna. Illustrationerna gjordes av kända konstnärer som bland andra Elsa Beskow, Jenny Nyström, Carl Larsson, John Bauer, Albert Engström, Einar Nerman och Kerstin Frykstrand.
I tidningen Småskolan finns en helsidesannons om Barnbiblioteket Saga där det går att läsa:
”Från Barnbiblioteket Saga fås alltså den bästa, vackraste och därtill i förhållande till inre värde, urval, bearbetning, fängslande form, illustrationer och gedigen utstyrsel i övrigt billigaste ungdomsboksamling. Intet bibliotek lämnar så goda och vackra böcker för Sagas pris. ”
På webbsidan Lärarnas historia, som TAM-Arkiv tillsammans med Lärarförbundet och Stiftelsen SAF har tagit fram finns mer information om Barnbiblioteket Saga:
http://www.lararnashistoria.se/article/barnbiblioteket_saga
TAM-Arkiv kommer under hösten, tillsammans med Stiftelsen SAF att påbörja ett projekt där Saga-bibliotekets samlingar ska digitaliseras och bli tillgängliga för allmänheten.
Småskollärarinnor – förena eder!
Småskollärarinnorna hade mycket dåliga arbetsförhållanden med låga löner, ingen rätt till tjänstebostad, ingen rätt till fast anställning, de kunde inte gifta sig och räkna med att få behålla arbetet och ingen pension ingick.
1918 beslutade Riksdagen om ett antal åtgärder för att stärka småskolans ställning, och även småskollärarinnornas anställningsvillkor förbättrades något. Men lönerna var fortsatt mycket låga och krav började ställas på högre lön och pension. Missnöjet med den usla lönen var en av orsakerna till att Sveriges Småskollärarinneförening bildades 1918. Redan tidigare hade det funnits lokala småskollärarinneföreningar på flera orter runtom i landet, men nu bildades alltså småskollärarinnornas riksförening.
Under 1920- och 30-talen ägnade sig förbundet åt frågor om löner, pensioner, undervisnings- och utbildningsfrågor. Även förbundets representation i Sveriges Allmänna Folkskollärareförening (SAF), vilohem för lärarinnor, pedagogiska frågor och litteratur för barn i småskolan var ämnen som behandlades.
Småskollärarinnorna hade från 1910 ett språkrör i tidningen Småskolan, utgiven av Svensk Lärartidning, vilken i sin tur var organ för Sveriges Allmänna Folkskollärareförening (SAF) där en del av småskollärarinnorna ingick som medlemmar. Frågan om att starta en egen tidning hade diskuterats ända sedan förbundets bildande, men några sådana ekonomiska resurser fanns inte. Under 1940-talet hade förbundet betydligt fler medlemmar och bättre ekonomi och Svensk Skoltidning kunde startas.
Vilohemmen Nömmekull och Brinkeboda
Sveriges Småskollärarinneförening ägde två vilo- och semesterhem för såväl pensionerade som yrkesverksamma lärarinnor; Nömmekull i Småland och Brinkeboda i Jämtland. Nömmekull nämns även i juli månads Månadens dokument.
Fastigheterna hade varit möjliga att köpa på 1930-talet bland annat genom vinsten från de julpublikationer och böcker föreningen gav ut för småskolans barn.
Det är framför allt handlingar från Nömmekull som finns bevarade. Besöksliggare och efterlämnade sånger från lärarinnor visar att det var mycket uppskattat att få vara på Nömmekull, där de förutom en stunds vila även fick tillfälle att träffa och lära känna andra lärarinnor. Året runt stod Nömmekull öppet och en del firade till och med jul där.
Men att driva hemmen visade sig vara kostsamt och trots deras popularitet gick de med förlust. På 1940-talet drevs de via förbundet som pensionat och stod öppet för allmänheten för att ekonomin skulle gå ihop bättre. Men på 1960-talet var man tvungna att helt avveckla Nömmekull och Brinkeboda.
I Sveriges Småskollärarinneförenings arkiv finns ett fint fotoalbum från Nömmekull, troligen från 1934.
Guldkorn bland gömmorna
Bland Sveriges småskollärarinneförenings handlingar gömmer sig även handlingar från flera kända kvinnoorganisationer och deras företrädare; bland annat Kommittén för ökad kvinnorepresentation, Kvinnokommittén för Spaniens barn, Svenska Kvinnoföreningars samarbetskommitté, Fredrika Bremerförbundet och Kvinnoarbetskommittén.
Debatten om gifta kvinnor hade rätt att arbeta utanför hemmet var intensiv under 1930-talet. 1935 tillsattes därför Kvinnoarbetskommittén för att utreda frågan. De kvinnor som ingick i kommittén var alla aktiva inom den svenska kvinnorörelsen, bland andra Kerstin Hesselgren (som tidigare Månadens dokument handlat om), Alva Myrdal och Karin Kock.
Sveriges Småskollärarinneförening genomförde 1935 tillsammans med Kvinnoarbetskommittén en undersökning för att få fram uppgifter om småskollärarinnornas arbets- och löneförhållanden. Frågeformulär skickades ut till lärarinnor runt om i landet och de inkomna svaren återfinns bland handlingarna. Korrespondens mellan Sveriges Småskollärarinneförening och Kvinnoarbetskommittén finns även här.
Att plötsligt hitta brev från Kerstin Hesselgren och Alva Myrdal känns mäktigt och lite som att vara en del av deras engagemang och deras tid.
I bildspelet till höger på denna sida visas några av breven.
Mer läsning: Christina Florin (1987) Kampen om katedern – Feminiserings- och professionaliseringsprocessen inom den svenska folkskolans lärarkår 1860 – 1906. Stockholm: Almqvist och Wiksell International.
Hela avhandlingen finns på:
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:642087/FULLTEXT02.pdf
Av: Melissa Rydquist, TAM-Arkiv