En kärra med en jordglob dras av två välklädda herrar i vinterrock och hatt på en vintrig gata i Stockholm. Från jordgloben sticker plakat upp med texten ”LO och TCO hjälpen till underutvecklade länder”. I händerna bär de sparbössor formade som små jordglobar. Vad är det här för manifestation?
Det är de båda fackliga centralorganisationerna som samlat sig till en gemensam insamling till u-länderna. Hjälpinsatsen, som hos TCO gick under benämningen ”TCO-hjälper”, syftade till att samla in minst 10 kronor per medlem. När så småningom TCO:s internationella solidaritetsfond bildades kallades insamlingen helt enkelt för ”TCO-tian”.
Den här bilden får vara både månadens dokument och en slags vinjettbild till årets tema för Arkivens Dag som i år är ”Gränslöst”. Arkivens Dag firas varje år i hela Norden andra helgen i november.
Genom informationsfoldrar från kampanjerna uppmanas läsaren att förutom den obligatoriska tian ”ofta och gärna lägga växelpengar i globen” som fanns utplacerad på alla TCO-förbundens och TBV:s expeditioner. Insamlingen var bidrag till den Internationella Solidaritetsfonden som bildats vid en kongress av Fria Fackföreningsinternationalen (FFI) 1957.
I foldrarna poängteras vikten av möjligheten att bidra till uppbyggandet av fackföreningar i de underutvecklade länderna. Förutom att bidra till ekonomisk utch skapa en bra balans mellan produktion och konsumtion. Man sticker inte under stol med att vi i den rikare delen av världen också hade något att vinna. En stark fackföreningsrörelse med högre löner i den fattiga delen av världen kommer också innebära mindre konkurrens för de rikare länderna. ”Ökad köpkraft hos miljoner fattiga betyder på lite längre sikt nya möjligheter också för det svenska näringslivet”.
Annat material som också vittnar om gränslös solidaritet hittar vi bland annat hos Svenska Folkhögskolans Lärarförbund (SFHL). Förbundet har fortfarande en fond för internationell solidaritet dit en del av fackavgiften går. Fonden är tänkt att stödja projekt om fackligt arbete, folkbildning eller samverkan med andra organisationer. I handlingarna hos oss finns material från tidigt 1980-tal till 2000-tal och här hittar man en hel rad ansökningar till intressanta projekt. I högerspalten här bredvid hittar du dokumenten som du kan förstora för att titta på lite närmare.
På en sammanställning över projektansökningar från 1992 finns alltifrån uppbyggandet av ett folkbibliotek i Zimbabwe till ett mobilt folkbildningscenter i Bolivia. Bland handlingarna finns också en specificerad lista över lite udda undervisningsmaterial som mjöl, cocosnötter, jäst, ärtor och matfärg listade. Det är från en planerad kostkurs för gravida flickor i Iringa i Tanzania 2002. Förutom matlagningskursen ingick också en kurser i ekonomi, hälsa och data. I tackbrevet från Swapo i Namibia 1989 ser vi en tidstypisk logotyp med en brinnande fackla över hela den afrikanska kontinenten.
Yrkeskamraters stöd i krigstider
Flera fackförbund eller yrkesföreningar bildar fonder för att stödja yrkeskamrater eller barn i nöd under eller efter krig både inom och utom det egna landet.
På initiativ av bland annat ”Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne” bildades fonden ”Nationalfonden för sjökrigets offer” 1919 för att ge understöd till anhöriga till sjömän som vid tjänstgöring på svenska fartyg avlidit ”till följd av olyckor, som kunna anses vållade av världskriget eller dess verkningar”. Fonden kunde också ge stöd åt sjömän som blivit invalidiserade eller för att ”ge ett bestående minne av sjökrigets offer och de svenska sjömännens insats under världskriget”.
Sveriges Allmänna Folkskollärareförening (SAF) anordnade en så kallad ”yrkes-kamratinsamling” mellan 1920-1921 för att hjälpa kollegor i andra länder som behövde hjälp efter krigsslutet. I de efterlämnade handlingarna kan vi få veta hur stor del som utbetalats och var. En del hjälptes ekonomiskt på plats medan andra fick hjälp med resan till Sverige. Ibland bestod hjälpen av att en lärarfamilj i Sverige tog emot ett barn från en tysk lärarfamilj. I handlingarna finns många kuponger från insamlingen bevarade.
Lärarna uttrycker sina svåra och tröstlösa förhållanden med skyhöga priser på livsmedel, kläder och bränsle. I ett av breven, från en folkskola i Wien, står att de i sin ”fruktansvärda nöd, då våra kroppsliga och själsliga krafter avtar”(översatt från tyska) ännu en gång vänder sig till sina svenska kollegor för att be om hjälp. Vi kan också se den stora mängd tackbrev tillsammans med ansökningar som idag finns bevarade prydligt inbundna tillsammans med protokollen från verksamheten.
I samband med inbördeskriget i Spanien startade Svenska Tulltjänstemannaförbundet 1938 en insamling till ett krigsbarn. Flickan, Begonia Pereq, vistades på ett barnhem i svensk regi i Frankrike. Där kunde hon tillsammans med sin syster vara i trygghet ”undan de fasor ett nutida inbördeskrigs skapar”.
Insamlingen syftade till att skaffa kläder till ”tulllmännens Spanienbarn” och gick ut till lokalavdelningar i hela landet. På bilden ser vi några av insamlingslistorna tillsammans med ett påklistrat urklipp ur förbundets tidning ”Lanternan”, där bidragsgivarna fick veta mer om flickan och hennes familj.
Nordiska bankmannaunionen stödde under andra världskriget kollegor i Danmark och Norge genom lån eller arbete i Sverige. I samlingarna finns mängder med brev där banktjänstemän själva eller något ombud, lägger fram sitt ärende. I ett av breven är det en representant från Helsingborg som anhåller om ett arbete för en judisk flyktings räkning. Kvinnan som arbetat i dansk bank i 22 år. För att inte ligga staten till last undrar hon om det finns plats i någon bank i Sverige med ”judeintressen”.
Spåren av ett gränslöst liv för flyktingfrågan
På ett vanligt manskinskrivet A4-papper med lite kladdiga överstrykningar märkt WP i högra hörnet finns en hel levnadsbeskrivning från en person som arbetade gränslöst under en stor del av sitt liv.
Historien börjar i Sudettyskland, nuvarande Tjeckien 1933. Willy Preibish (WP) är organiserad inom socialdemokratiska ungdomsrörelsen och arbetar med att hjälpa politiska och judiska flyktingar från Tyskland och Österrike. När området införlivas med Tyskland 1938 tvingas han själv fly och hamnar tillslut i Finland. Därifrån blir han nästan utlämnad till Tyskland men lyckas fly vidare till Sverige 1941.
Willy hamnar i Dalarna där han efter några år börjar arbeta inom SSU och vid flyktingförläggningar. Vid förläggningarna arbetar han som handläggare, tolk och föreståndare. Han engagerar sig inom Röda Korset och Socialdemokratiska partiet. Så småningom utbildar han sig till slöjdlärare och arbetar både fackligt och kommunpolitiskt.
Parallellt med sitt yrke och alla uppdrag engagerar han sig starkt för flyktingfrågan. Han arbetar med återföreningar, delar ut kläder, ”grälar med SIV” (statens invandrarverk), tigger pengar, ger intervjuer och skriver insändare.
Spåren av hans gränslösa liv för flyktingarnas sak finns samlat i hans personarkiv som innehåller kopior av foton, insändare, dokument, brev och mycket annat. Det har troligen hamnat hos TAM-Arkiv genom hans engagemang inom Svenska Facklärarförbundet. På en handskriven lapp finns Willy Preibischs egna noteringar ställd till den som verka ha uppmanat honom att lämna in sitt personarkiv. Sist på lappen står: ”Jag tror inte detta är något för arkivet.” Det tror vi Willy!
Av: Karin Sandberg, TAM-Arkiv