Gustaf Dalén i sitt laboratorium (AGA) på Lidingö, 1916. Källa: aga-museum.nl
Mitten av 1800-talet var en period av stor samhällsförändring, med en galopperande industrialisering och med en stark tilltro till tekniken. Här befästs också en livskraftig bild av ingenjören som en självständig och driftig innovatör som kan komma till uttryck än idag.
Ingenjören porträtterades av exempelvis författaren Jules Verne i teknikoptimistiska böcker där tekniker är framstegens män, hjältar och skarpsinniga uppfinnare. I boken Från jorden till månen. Direkt öfverfart på 97 timmar 20 minuter (1871) beskriver Verne hur en rymdresa genomförs bland annat med de sinnrika ingenjörernas hjälp:
Det skulle vara en riktig kraftansträngning att med ord söka uttrycka alla de slags svårigheter, som de amerikanske ingeniörerne här hade att öfvervinna, äfvensom alla om djerfhet och skicklighet vittnande underverk, som de utförde.[1]
Och det var inte bara i litteraturen som de idérika och innovativa ingenjörerna verkade. År 1897 ägde den så kallade Stockholmsutställningen rum, en världsutställning med industrifokus placerad i Stockholm. Industriutställningarna, med den första i London 1851, var ett viktigt uttryck för 1800-talets teknikoptimism, och visade tekniska framsteg, hantverk och konstnärliga utryck i harmoni. Svenska 1800-talsuppfinningar, som skiftnyckeln, dynamiten, rörtången och separatorn visades gärna upp kring det nationalistiska förra sekelskiftet och leder tankarna till innovatörer som Alfred Nobel, Gustaf Dalén och Gustav de Laval.
Idag ser ingenjörsarbete annorlunda ut, och den mesta teknikutveckling sker som ett mödosamt processarbete med gradvisa förbättringar i arbetsgrupper där blandad kompetens ses som en tillgång. Dessutom behöver tekniskt utvecklingsarbete kombineras med ekonomisk nätverkskompetens – innovatören har blivit entreprenör. Men det hindrar inte att förra sekelskiftets innovatörer fortsätter att inspirera som förebilder och pionjärer.