Föreningen Norden i Sverige har som ideell organisation genom årtionden gynnat och tagit initiativ till gränsöverskridande samarbeten mellan invånare, föreningar, företag, kommuner och stater. Föreningen vill, som partipolitiskt och religiöst obunden organisation, bilda opinion för ett ännu starkare samarbete i Norden men även internationellt i framtiden.
Föreningarna Norden bildades i Danmark, Norge och Sverige år 1919, en isländsk förening bildades 1922, och en finländsk 1924. Föreningarna kom till som resultat av de överläggningar och koordineringar i bland annat livsmedelsförsörjningsfrågor under första världskriget mellan grupper i de tre skandinaviska länderna. Syftet med föreningarna har varit att samarbeta i olika frågor och att föra ut den nordiska idén som en gemenskap härledd ur naturen, språket och historien. Med fokus på de handelspolitiska och ekonomiska områdena samt kulturellt samarbete, skulle föreningarna arbeta för nordisk kultur och stärka de privata banden mellan de skandinaviska folken.
De personer som drev på för att bilda föreningarna tillhörde samhällets övre skikt, politiker akademiker och näringslivstoppar, och föreningarna hade till en början en begränsad förankring utanför den ekonomiska och kulturella överklassen. Det var först efter andra världskriget som den stora tillströmningen av medlemmar till föreningarna Norden startade och år 1960 hade de fem föreningarna sammanlagt långt över 100 000 medlemmar. Under perioden 1945 fram till 1970-talet skedde också en stor expansion av nordiska samarbeten: Nordiska rådet, passunionen, gemensam arbetsmarknad och Föreningarna Nordens förbund.
Sedan våren 1919 har Föreningen Norden utvecklats och idag driver föreningen till exempel Nordens Folkhögskola Biskops-Arnö, ger ut olika publikationer, anordnar kurser och seminarier, samarbets- och utvecklingsprojekt inom alla områden och över ett större geografiskt område inklusive Arktis, Östersjöregionen och Nordsjön, skol- och biblioteksverksamhet samt självständiga barn- och ungdomsorganisationer.