På 1830- och 40-talen bredde marknadsekonomin ut sig i Sverige och det skedde en ekonomisk tillväxt med ökad handel, vilket gjorde att även bankväsendet växte. Några små privata affärsbanker med enskilda ägare bildades 1830-talet varav den första var Skånska privatbanken i Ystad, år 1830, och år 1833 bildades Wermlands Provincialbank. Under de två närmaste decennierna växte antalet affärsbanker till åtta stycken. Den första sparbanken hade bildats redan år 1820 i Göteborg och därefter öppnades nästa i Stockholm år 1821.
Vid 1800-talets mitt hade Riksbanken monopol på affärsverksamheten i Stockholm, Göteborg och Malmö. I övrigt dominerades marknaden för affärskrediter av en informell kreditgivning som förmögna privatpersoner, handelshus och penningmäklare bedrev. På 1850-och 60-talen skedde dock en liberalisering för reglerna på marknaden och en modernisering av bankväsendet. Affärsbankerna framträdde som nya aktörer i den begynnande industrialiseringen och kom att spela en viktig roll vid exempelvis järnvägsbyggandet.
År 1864 kom en ny banklagstiftning som innebar att räntebildningen blev fri och att bankerna kunde konkurrera med aktörerna på den informella marknaden. Rätten att bilda aktiebolag gällde nu även bankerna och det första bankaktiebolaget bildades år 1863. Vid samma tid fanns affärsbankerna och deras filialkontor i 43 svenska städer och sparbankerna i 42 orter.
Under 1800-talets senare del kom den industriella utvecklingen av Sverige i gång på allvar: handeln ökade, kommunikationer som järnvägen och telefonnätet byggdes ut, fabriker anlades och så vidare. Växande industrier och utrikeshandel ställde kreditväsendet inför nya omständigheter. Behovet av affärskrediter och handel i andra valutor ökade vilket gjorde att bankväsendet expanderade. Över hela landet byggdes ett system av affärsbanker ut och antalet bankanställda ökade också snabbt. År 1884 fanns omkring 40 affärsbanker med 1 000 anställda varav ett hundratal var kvinnor. Tjugo år senare hade siffrorna fördubblats.
Utbildningen bland de bankanställda var skiftande vid 1800-talets slut. Vid de större affärsbankskontoren hade ofta de manliga anställda studentexamen, annan högre utbildning eller tidigare för banktjänsten värdefulla anställningar inom andra yrken. För de som var verksamma på Sparbanker var bankarbetet ofta en bisyssla.
Källor
TAM-Arkiv, Finansförbundet:
Handlingar rörande historia och jubileer (F6c:6):Johansson, Annelie. 1987: Sveriges enda bankfack – Svenska bankmannaförbundet 100 år. En utställning på Tjänstemannarörelsens Arkiv och Museum (trycksak).
Litteratur:
- Palmqvist, Gunnar. 1962: Segrande samverkan. Historik till Svenska Bankmannaförbundets 75-årsjubileum. Falköping.
- Schön, Lennart. 2001:En modern svensk historia. Tillväxt och omvandling under två sekel. Borås, SNS Förlag.
- Petersson, Tom. 2001: Framväxten av ett lokalt banksystem: Oppunda sparbank, Södermanlands enskilda bank och stationssamhället Katrineholm 1850-1916. Serie Uppsala Studies in economic history, no 56 (diss). Uppsala