Unionsupplösningen mellan Sverige och Norge 1905 förorsakade bittra känslor på många håll i både Norge och Sverige. Det skapade också en kris för det skandinavistiska samarbetet som inte skulle få fart igen förrän det första världskrigets utbrott.
Sverige och Norge hade varit i en personalunion sedan freden i Kiel 1814 då kungen av Danmark-Norge var tvungen att avstå Norge till kungen av Sverige. Men det fanns problem med samarbetet redan inledningsvis.
Kieltraktatet mottogs med förbittring i Norge och den norske ståthållaren ställde sig i spetsen för norska krav på självständighet. Men det kom alltså att dröja ända tills 1905 innan Norge blev en självständig stat. 13 augusti hölls en norsk folkomröstning där en överväldigande majoritet av det norska folket röstade för självständighet. Folkomröstningen accepterades sedan av Sverige den 26 oktober 1905.