Innan ATP hade tillkommit var svenska medborgare endast tillförsäkrade folkpension efter pensioneringen. Tjänstemännens fackförbund hade dock genom avtal kommit överens om tjänstepension. Eftersom andra grupper på arbetsmarknaden (t.ex. LO-grupper) saknade detta fick de därför ett inkomstbortfall vid pensioneringen.
Efter två tidigare utredningar som tillsatts 1947 och 1951, tillsatte regeringen ytterligare en pensionsberedning 1956. Utredningen bestod av representander både för riksdagspartierna och arbetsmarknadens parter. De lämnade sitt betänkande 1957 där de föreslog höjd folkpension, men kunde inte enas om ett förslag om tilläggspension utan presenterade tre lösningar.
Partierna i koalitionsregeringen var av helt motsatta åsikter och frågan blev svårlöst. Regeringens beslut blev att frågan om pensionssystemets utformning skulle behandlas i folkomröstning.
Folkomröstningen genomfördes den 13 oktober 1957, och väljarna hade tre alternativ:
- Linje 1 – allmän och obligatorisk tjänstepension som finansieras med arbetsgivaravgifter. Pensionen ska stå i relation till inkomsten under yrkeslivet och fondmedlen förvaltas av en styrelse tillsatt av staten och representanter för arbetsgivare och arbetstagare. Linje 1 stöddes av socialdemokraterna, SKP (idag vänsterpartiet), LO och TCO.
- Linje 2 – höjd folkpension med möjlighet till frivillig tilläggsförsäkring garanterad av staten. Centerpartiets förslag.
- Linje 3 – arbetsmarknadens parter sluter avtal om fonder som förvaltas av företagen. Linje 3 stöddes av Högerpartiet, Folkpartiet, SAF, Sveriges Hantverks- och småindustriorganisation samt SIF.
ATP-systemet trädde i kraft den 1 januari 1960 och de första pensionsutbetalningarna skedde 1963.
Läs mer
Läs mer om TCO:s roll i pensionsfrågor i kapitlet ”Pension” i Uno Westerlunds bok ”En glansfull framtid” – Ur TCO:s historia 1944-2010. Ladda ner pdf eller läs direkt på skärmen, genom att klicka på länken i listan i högerspalten. Du kan också läsa artiklar ur TCO-tidningen som handlar om ATP.