TAM-arkiv mobilmeny
Du är här: Startsida  ▸ TLI och Ingenjörsförbundet

TLI och Ingenjörsförbundet

Tekniska Läroverkens Ingenjörsförbund (TLI) – senare omdöpt till Ingenjörsförbundet – grundades 1941 för att tillvarata läroverksingenjörernas intressen. År 1967 blev förbundet sedan omvandlat från en intresseförening till ett fackförbund anslutet till Saco – något som ledde till flera organisationsstrider med TCO-förbund.

I Boel Berners bok ”Sakernas tillstånd” beskrivs ”den långa vägen”, att via folkskola, praktik och kvällsstudier bli institutingenjör. Detta kunde uppfattas som en dröm, men det blev också en realitet för många människor. Från början var det en väg till avancemang för – främst – unga män med arbetarklassbakgrund. Även kvinnor kunde välja denna väg men upplevde större svårigheter att göra karriär inom yrket. Det var under mellankrigstiden som drömmen om att – via ingenjörsstudier – lämna arbetarklassen uppkom.

Ursprunget till TLI var de kamratföreningar, som samlade ingenjörer som utexaminerats från det tekniska läroverk eller de tekniska gymnasier som föreningen varit ansluten till. I slutet av 1930-talet började sedan en diskussion om att bilda ett nytt riksomfattande kamrat- och yrkesförbund för läroverksingenjörer. Förebilder existerade i övriga nordiska länder där ingenjörer och tekniker redan hade hunnit sammansluta sig i riksorganisationer.

År 1939 togs ett avgörande initiativ av Tekniska Förbundet i Norrköping som var berett att arbeta aktivt för att skapa ett förbund för läroverksingenjörer. Men ett problem blev det andra världskrigets utbrott. Detta försenade förbundets grundande.

Men den 4:e januari 1941 sammankallade norrköpingsföreningen via sin ordförande representanter för de tekniska läroverken i Sverige till ett möte. På detta möte – som hölls i Kungliga Skolöverstyrelsens föreläsningssal på Hantverkargatan 29 i Stockholm – samlades representanter för många organisationer för läroverksingenjörer. Vid denna sammankomst bildades TLI.

Redan i förbundets initialskede uppkom idéer om ett internationellt samarbete. Tidigt hörde Driftsingenjörsförbundet i Finland av sig med en förfrågan till de svenska kollegerna om ett nordiskt ingenjörssamarbete. En nordisk samorganisation grundades 1941, men kriget begränsade kontaktmöjligheterna. Först 1945 återupptogs normala kontakter igen.

TLI grep sig an ett antal – för medlemskåren – viktiga frågor. Exempelvis handlade det om praktikfordringarna för inträde i tekniskt läroverk, fortbildningskurser för läroverksingenjörer och läroverksingenjörernas anställningsförhållanden vid statliga verk.

TLI var alltså ursprungligen en ren intresseorganisation. Men tanken på att ombilda den till en facklig organisation med rätt att sluta avtal på arbetsmarknaden och bevaka medlemmarnas såväl sociala som ekonomiska intressen hade diskuterats vid olika tillfällen sedan början av 1950-talet. I början fanns det ett stort motstånd mot att välja en facklig linje inom TLI. Men skaran inom TLI som insåg värdet av en facklig organisation för ingenjörer växte under årens lopp.

År 1961 ville ett representantskapsmöte i Norrköping förbereda organisationens ombildande. Slutligen – vid representantskapsmötet i Malmö – ändrades organisationens stadgar så att de fastslog att det var förbundets uppgift att även ta till vara medlemmarnas ekonomiska och sociala intressen. När TLI den 12:e november 1966 tog det historiska beslutet hade det utkämpats en mer än tioårig organisationsstrid. I denna hade bl.a. Saco, SR och TCO varit inblandade.

År 1967 anslöts TLI till Saco. Flera TCO-förbund tog initiativ till bildandet av ”Ingenjörssamfundet” (ISF). ISF tog kontakt och skapade en relation till Svenska Teknologföreningen. TCO-förbunden ville hindra TLI:s samarbete med Teknologföreningen. ISF tillsammans med STF startade tidningen ”Ny Teknik”. TCO-förbunden ställde sedan som krav att STF avvecklade sitt samarbete med TLI, något som också skedde.

Genom att Saco sa ja till TLI låg vägen öppen för utökat samarbete med civilingenjörerna och en integrering av TLI:s och CF:s arbete för Sveriges ingenjörskår.

Några gånger under 1980-talet fortsatte den organisationspolitiska turbulensen kring TLI. Första gången var i början av 1985 då flygteknikerna ville lämna TCO-förbundet ”Officerarnas Riksförbund” för att i stället ansluta sig till TLI. Från Saco:s sida hälsades yrkesgruppen välkommen, men inte till TLI utan till Svenska Officersförbundet – ett annat av Saco:s medlemsförbund. Flygteknikerna protesterade och hotade t.o.m. att JO-anmäla Saco eftersom de tyckte att deras beslut var grundlagskränkande. TLI höll en låg profil under konflikten som slutade med att flygteknikerna stannade kvar i TCO-förbundet ORF.

År 1989 bytte TLI namn till Ingenjörsförbundet. Utbildningssystemet ändrades efter hand. De tekniska läroverken – som varit en bra rekryteringskälla för Ingenjörsförbundet – avskaffades och ersattes med ingenjörsutbildningar om 80 poäng och 120 poäng vid högskolorna. Förändringen minskade klyftan till CF:s medlemmar.

En vårdag 2003 träffades Ingenjörsförbundets ordförande Lars Berkesten och Sveriges Civilingenjörsförbunds nye ordförande Ulf Bengtsson. Då beslöts att de två förbunden skulle fusioneras. Ingenjörsförbundet flyttade in i Ingenjörshuset år 2004. På fullmäktigemötet 21-23 november 2005 fattade Sveriges Civilingenjörsförbund beslut om en sammanslagning. Ingenjörsförbundet fattade beslut i samma anda på sin kongress 3-4 december. Den 1:a januari 2007 skedde ett formellt samgående. Samtliga medlemmar i ingenjörsförbundet och CF fördes då över till det nybildade fackförbundet Sveriges Ingenjörer.

Ingenjörsförbundet hade en stark position i den offentliga sektorn. CF å sin sida hade sin styrka inom enskild sektor. Tillsammans skulle de kunna bli ett starkt lag.

Litteratur

I Ingenjörernas tjänst. Ingenjörsförbundet 1941-1991. Ivan Bratt.

Slutet på en facklig historia. Tomas Lundenmark. AB Grafisk press. 1991.

Sakernas tillstånd. Boel Berner. Tema T Rapport 41. 1996.