Sveriges Civilingenjörsförbund (CF) bildades 1954 som en medlemsorganisation inom Saco. Under sin historia fram till fusionen med Ingenjörsförbundet växte organisationen till en stark kraft inom Saco.
CF:s styrelse sammanträder 1964 under ledning av ordförande Carl Hagson. Från vänster sitter ordf i CF:s Göteborgsavd. Sven Lindqvist, ordf i CF:s statliga sektion Gösta Knall, styrelseledamot Sven Bergentz, förste ombudsman (från 1967 förbundsdirektör) Alfred Nettelbrandt, Carl Hagson, ombudsman Jon-Erik Eriksson, förbundsjuristen Harry Mogren, statliga sektionens vice ordf Sten Gustafsson och SLF:s dir Johan Hedlund.
Omkring sekelskiftet 1900 var akademikerna en välbeställd grupp i det svenska samhället. Studieskulder var inte särskilt vanliga. Men under mellankrigstiden ändrades förhållandena av flera skäl. Ett var att den akademiska utbildningen blev dyrare. Ett annat var att det uppkom ett inslag av arbetslöshet även när det gällde akademikergrupper. De yngre akademikerna – bland dem ingenjörerna – var speciellt utsatta för dessa förändrade förhållanden.
Under 1940-talet uppkom olika akademiska yngreföreningar som drev deras intressefrågor. Det uppkom under denna tid en strid mellan Svenska Teknologföreningen (STF) och de yngreföreningar bland teknologerna som ville organisera sig fackligt. STF ville inte engagera sig i facklig verksamhet utan ville fortsätta att vara en ren intresseförening för civilingenjörer.
De fackliga strävandena bland de yngre akademikerna ledde till att Sveriges Yngre Akademikers Centralorganisation (SYACO) bildades. Denna organisation ledde sedermera till bildandet av Sveriges Akademikers Centralorganisation (Saco) år 1947.
Den 5:e mars 1954 bildades ett gemensamt fackförbund för civilingenjörer – Sveriges Civilingenjörsförbund (CF) . Förbundet bildades genom en anslutning av sex föreningar för högskoleutbildade ingenjörer. Snart anslöt sig ytterligare ett par föreningar till CF. Ungefär hälften av CF-medlemmarna var vid 1950-talets mitt offentliganställda.
Under ledning av Alfred Nettelbrandt kastades CF in i flera tuffa konflikter. Förbundet deltog exempelvis i många skärmytslingar på det kommunala området – från egna nyanställningsblockader i början av 50-talet till motsättningar om konflikträtt och om indragning av lönetillägg. Civilingenjörerna hade liten anledning att vara tillfredställda över sin löneutveckling under denna tid. Avtalsrörelserna kom att ha en utpräglad låglöneprofil. Saco visade att den bibehållna nettolönen i statliga befattningar i mellangrader och lägre grader i mitten av 50-talet var lägre än före andra världskriget.
År 1959 beslöt riksdagen att skärpa både progressiviteten och marginalskatten. Därför framhöll Saco (och CF) att förhandlingarna i fortsättningen måste inriktas på nettolönen – alltså den lön som blir kvar efter skatt.
Facklig verksamhet för tjänstemän i den enskilda sektorn dominerades ursprungligen av Svenska Industritjänstemannaförbundet, SIF. Redan på 20- och 30-talen hade detta – till TCO – knutna förbund organiserat civilingenjörerna fackligt. Konkurrensen om civilingenjörerna var hård efter att CF bildats som en organisation knuten till Saco. SIF, som företrädare för den vertikala organisationsprincipen, menade att civilingenjörerna egentligen borde höra hemma i deras organisation.
Under 1960-talet kom Sveriges Civilingenjörsförbund definitivt att bli en etablerad kraft i den fackliga världen. Medlemstillströmningen var god och inom Saco började CF bli en maktfaktor. Civilingenjörerna hade en utmärkt arbetsmarknad under denna tid. Utbildningskapaciteten hade också byggts ut. Men framför allt inom den statliga sektorn bromsade arbetsgivarna civilingenjörernas löneutveckling. Detta ledde till CFs första öppna konflikt 1966.
1970-talet var en skördetid för de fackliga organisationerna. Under detta decennium sjösattes en långtgående lagstiftning till de anställdas fördel. Nya lagar såsom Lagen om anställningsskydd (LAS) och Medbestämmandelagen (MBL) infördes. Även för CF blev 1970-talet en skördetid. En akut ekonomisk kris för STF 1973 ledde fram till en fusion 1974 – CF-STF (år 1981 upphörde sedan STF-delen av namnet). Utvecklingen medförde att allt fler civilingenjörer anslöt sig till CF. Speciellt kraftigt växte CF inom den enskilda sektorn. Men det tog tid att smälta samman de olika organisationskulturer som kännetecknat STF respektive CF.
Ett nytt fenomen på den fackliga sidan var uppkomsten av Privattjänstemannakartellen (PTK) 1973. CF stöttade energiskt detta nytänkande och stärkte därmed sin position inom Saco. Men det förekom konflikter också under denna tid. CF deltog 1976 vid Alfa Laval i Lund i den första tjänstemannakonflikten på SAF-området.
Inom CF pågick en livlig inkomstpolitisk debatt. Saco lanserade begreppet livslön. Långa utbildningstider med hithörande studielån skulle tas med i bilden då man betänkte de akademiskt utbildades inkomst- och lönesituation, menade Saco.
CF fick ett nytt policydokument 1983. I detta betonade CF att en ökad användning av teknik var viktigt både för näringslivet och för samhället i stort. CF arbetade för att påverka beslutsfattarnas uppfattning om teknik. Det var samtidigt självklart att CF skulle fortsätta att bevaka sina medlemmars professionella intressen: deras anställningsförhållanden, arbetssituation och personliga utveckling.
Genusfrågor allt mer i fokus inom förbundet under 1980-talet. Medvetenheten ökade om betydelsen av att fler kvinnor valde tekniska utbildningar – CF måste informera om de goda förutsättningarna på arbetsmarknaden som en sådan utbildning innebar. En lika viktig fråga blev att vidta åtgärder för att kvinnliga civilingenjörer skulle få samma möjligheter som män till anställning, befordran och utveckling.
Sin första kvinnliga ordförande fick Sveriges Civilingenjörsförbund 1985 med Ingrid Bruce. Hon gjorde bl.a. stora insatser för att fler kvinnor skulle läsa till civilingenjörer och för att stärka de kvinnliga civilingenjörernas roll. Hon var även med och initierade ett nätverk för kvinnliga civilingenjörer.
På 1990-talet hade CF utvecklats från en liten förhandlingsavdelning till en av de större aktörerna på den svenska arbetsmarknaden. Antalet medlemmar hade då fyrdubblats sedan starten. Andelen medlemmar inom privat sektor hade ökat drastiskt sedan förbundet bildades 1954. Sverige drabbades under 1990-talet av en ekonomisk kris och regeringen presenterade ett åtstramningspaket.
Diskussioner om en fusion mellan CF och Ingenjörsförbundet uppkom på 2000-talet. Det första beslutet om en fusion togs 2005. Namnet på den nya organisationen blev Sveriges Ingenjörer, som fastställdes vid CF:s fullmäktigemöte år 2006. År 2007 var fusionen klar.