Vilka tankar väcker bildspelet ”Morgondagens Män” hos en teknikhistoriker? Vi lät teknikhistoriker Maja Fjaestad fundera kring bilder och manus. Här sammanfattar Maja sina reflektioner:
”Morgondagens män” tar oss med till slutet av 1950-talet, och till en period då tekniken och ekonomin boomade. Fler ingenjörer behövdes för att bygga folkhemmet och den nya tekniken.
Det är en utpräglat manlig värld vi ser på bilderna – inte bara aktörerna i form av lärare och elev, utan i stort sätt alla som handhar tekniken på något sätt är män, från historiens gryning. Det är också ett mycket klassiskt/konventionellt urval av tekniska framsteg som visas upp: pyramider, lutande plan, färdmedel och ångmaskiner.
Kanske var bildserien daterad redan när den användes? En del av reaktionerna från teknologerna i utvärderingarna tyder på det. På den här tiden var ingenjör heller inte ett exklusivt manligt yrke, utan många kvinnor hade gått igenom de tekniska högskolorna – ett faktum som verkar ha gått bildseriens skapare förbi.
Framtidstron och framstegstron är nästan rörande – ett mycket tidstypiskt uttryck i en tid där månresor och atomenergi planerades och ingenting tycktes omöjligt. ”Vad vi vet idag är det sammanlagda vetandet från alla tider – utrett, systematiserat, sovrat, kompletterat, ständigt växande – ett berg av vetande att bygga vidare på” (utkast till manus, 18/12/58).
Under 1940- och 50-talen var uppfattningen att teknik var tillämpad naturvetenskap allmänt spridd – en teknisk utveckling som obönhörligt beskrevs gå framåt, ständigt accelererande. Man använder ibland begreppet ”Den linjära modellen” för att beskriva uppfattningen om att innovationsprocessen gick i en bestämd kedja från forskning till industriell tillämpning.
Och vilka som verkligen uppfattades som morgondagens män förmedlas tydligt av filmen: ingenjörer i stickad slipover/väst och slips, allvarstyngda vid sina skrivbord, men räknestickan i högsta hugg…