Från första världskriget till och med 1930-talet var en tid av stark expansion för tjänstesektorn i Sverige. Arbetsdelning och specialisering ökade samtidigt och arbetsförhållandena på många kontor kom mer att påminna om industriarbetarnas. Mekanisering och standardisering av delar av arbetet blev mer och mer vanligt, inte bara i banksektorn. Genom den tekniska utvecklingen kunde kvalificerad personal ersättas med av mindre kunnig personal – ofta kvinnor. Den begynnande rationaliseringen av kontoren var en följd av den ökande omfattningen av kontorsarbetet och av att nya maskiner och hjälpmedel spreds. En liknande utveckling skedde inom flera branscher och banksektorn berövades härmed delar av sin unika status och blev mer lik andra arbetsplatser.
I sin position som privilegierad tjänstemannaelit hade bankmannakåren vid 1900-talets början starkt emotsatt sig alla former av kollektivism och fackföreningsliknande organisationer. Sådana associerades med arbetarklass och socialism vilket banktjänstemännen misstrodde och ansåg oförenlig med sin omsorgsfullt odlade självbild som upplysta individualister. Att Bankmannaföreningen gradvis öppnades mot för organisationstanken – på bred front långt efter omvandlingen till fackförbund – sågs som en framtvingad utveckling efter många års standardförsämring.
Under första världskriget stärktes svenska kronan i förhållandet till andra valutor. Den svenska exporten gynnandes eftersom efterfrågan och priserna ökade kraftigt på produkter som järnmalm, stål och vissa verkstadsprodukter som till exempel kullager. Krigsinflationen blev till vinst för stora delar av industrin liksom för bankerna. Lönerna följde dock inte alls med i den snabba prisutvecklingen. Efter första världskrigets slut urholkade en skenande inflation bland andra banktjänstemännens löner. En tilltagande rationaliseringstendens inom bankväsendet med sammanslagningar och en del mindre banker som försvann som följd gjorde dessutom att en del banktjänstemän blev utan arbete. Anställningstryggheten tycktes inte längre säker och kraven på fackliga åtgärder växte.
Källor
Litteratur:
- Holmberg, Kajsa. 2010: Då bankmannen blev kvinna. Det svenska bankväsendets feminisering 1910-1939. I Historisk tidskrift, nr 2, 2010
- Palmqvist, Gunnar. 1962: Segrande samverkan. Historik till Svenska Bankmannaförbundets 75-årsjubileum. Falköping.
- Schön, Lennart. 2001:En modern svensk historia. Tillväxt och omvandling under två sekel. Borås, SNS Förlag.
- Sköld, Lars 2004: Kamratförening eller facklig organisation? Kontoriströrelsen och Bankmannaföreningen – två strategier under 1920- och början av 1930-talen. Uppsats för magisterkurs, Historiska institutionen, Stockholms Universitet, höstterminen. Stencil.