Efter andra världskriget inleddes ett fördjupat nordiskt samarbete med syfte att integrera de nordiska staterna. Den nordiska passunionen inrättades under 1950-talet. Den 14 juli 1952 trädde ett protokoll om passfrihet i kraft, vilket innebar att nordiska medborgare åter fick rätt att resa inom Norden utan pass.
Den 22 maj 1954 undertecknade regeringsföreträdare för Danmark, Finland, Norge och Sverige protokollet angående befrielse för nordiska medborgare från att under uppehåll i annat nordiskt land än hemlandet innehava pass och uppehållstillstånd, som trädde i kraft den 1 juli 1954 och då ersatte det tidigare protokollet om passfrihet. Island och Färöarna anslöt sig till protokollet den 1 december 1955 respektive den 1 januari 1966.
Den nordiska passkontrollöverenskommelsen undertecknades av regeringsföreträdare för Danmark, Finland, Norge och Sverige den 12 juli 1957. Den trädde i kraft den 1 maj 1958 och innebar att gränskontrollerna vid de inre gränserna mellan de nordiska staterna avskaffades. Island och Färöarna anslöt sig till denna överenskommelse den 24 september 1965 respektive den 1 januari 1966.
Under andra halvan av 1990-talet förberedde sig de nordiska staterna på att ansluta sig till Schengensamarbetet. Genom särskilda associeringsavtal med Europeiska union kunde även Island och Norge ansluta sig till samarbetet och på så sätt kunde den nordiska passunionen upprätthållas. De nordiska staterna anslöt sig till Schengenområdet den 25 mars 2001, vilket innebar att stora delar av det nordiska gränskontrollsamarbetet i praktiken ersattes av det europeiska gränskontrollsamarbetet.