Om innehållet i yrkesminnesinsamlingarna

Yrkesminnesinsamlingarna är en värdefull del av TAM-Arkivs samlingar. De resulterar  i böcker och utställningar som i sin tur leder till kunskap och kännedom om de yrken som dokumenterats.Yrkesminnena är ett sätt att bevara yrkena och samtidigt ge en bild av  människorna bakom yrkena. Minnena inrymmer, förutom dokumentation av yrken och personliga berättelser, även viktig samtidsinformation. Små detaljer som annars gått förlorade och som speglar berättelsens samtid på ett målande sätt. Yrkesminnena besjälar arkivet och i slutänden historieskrivningen.

Tretton av de  minnesinsamlingar som TAM-Arkiv varit med och gjort har resulterat i utgivna böcker.  Åtta har blivit utställningar och fjorton är hittills oanvända. Bland de yrkesminnen som blivit böcker finns bland annat kuratorer, folkskolelärare, tullare, kommunarbetare och arbetsförmedlare. Exempel på utställningar är Systrar i vården, En handelsresande i dans, Tjänstemannen - andra tider, andra yrken, I postens tjänst och  Sveriges enda bankfack. På webplatsen Lärarnas historia som TAM-Arkiv gjort tillsammans med lärarorganisationer och SAF (Stiftelsen Sveriges allmänna folkskollärareförening) finns, förutom en utförlig beskrivning av läraryrkets utveckling, även lärarminnen samlade. Det finns även lärarminnen samlade i till exempel boken Från folkhögskola till grundskola – Lärare berättar. Den senaste i raden av yrkesminnesinsamlingar är den om apoteksminnen. Apotek är en arbetsplats som genomgått stora förändringar. Från att ha varit ett skrå där rättigheten att öppna apotek ärvts och apoteket var en plats där det trillades piller, till att 1970 bli en statlig institution, som nu kan drivas av privata företag. Att bevara minnen från yrken i förändring eller yrkesgrupper som håller på att försvinna  är en viktig del av yrkesminnesinsamlandet.

Godbitar ur yrkesminnessamlingen

1992 utlyste TAM-Arkiv i samarbete med Sveriges Fartygsbefälsföreningen och Sjöhistoriska museet en novelltävling för att samla fartygsbefälsminnen. Utropet gick ut  i till exempel Nautisk tidskrift. Novellerna beskriver allt från kulturkrockar och död till havs till att i detalj beskriva hur det gick till att som 16 åring få anställningen på en båt i Göteborgs hamn den bistra vintern 1950. Jobb ropades ut på sjömansförmedlingen flera gånger per dag och det gällde att ha högt turnummer och ha sin sjömanbok i ordning för att ens få gå ner till båten och söka jobbet. Novellen som Anders Öhman (vars blogg du kan läsa på sjomanohman.blogspot.se) skrivit till tävlingen är en mustig, detaljrik och mycket målande berättelse om  livet på sjön på 1950-talet. Yrkesminnessamlingen är full av personlig dokumentation av samtiden. Rutiner, erfarenheter och vardagliheter som annars skulle gå förlorade finns bevarade.

En annan bladvändare är den som heter En smugglares barnbarn berättar i antologin om tullarbetarminnen Att skydda landet – tullare och kustbevakare berättar. Skribenten för läsaren i en svindlande hastighet genom 1970-talets olika ungdomsgrupper till tullens slitiga men ibland dråpliga arbete i Göteborgs hamn. I I handlingarnas centrum – registratorer berättar får läsaren ett gäng superba historier om udda brev som inkommit till regeringskansliet, respekten (eller bristen på den) för gem och om nattklubben Alexandra dessutom en ordentlig genomgång av vad en registrator gör, har gjort och förväntas komma göra. Detta är ett bra bevis på att yrkesminnensinsamlingarna även har en informerande funktion där yrken som ofta hamnar i skymundan får upprättelse.  I Från social fixare till psykosocial expert – kuratorer berättar kastas läsaren rakt ut i kuratorernas värld av sjukhushierarkier, barns möte med sorg men också om entusiasm inom psykiatrin, fortbildningsglädje och vikten av litteratur och David Bowie.

Dolda skatter

Bland de insamlingar som inte resulterat i en bok eller utställning finns minnen från brukstjänstemän, mellanchefer och dietister som ligger orörda i arkivet. Ibland är anledningen till att det inte blivit något av minnesinsamlingen att man inte lyckats samla in tillräckligt många minnen, så som i fallet med arkivariernas minnen. Andra insamlingar kan ha startats utan tanke på något annat resultat än själva insamlingen som till exempel arbetet med bruksminnen som gjordes i form av en inventering av vilken sorts material som fanns ute i landet om brukstjänstemäns liv och arbete.

Bland dietistminnena utmärker sig ett lila kollegieblock där dietisten Rosa Lorentsson har skrivit ner sin historia på ett imponerande systematiskt och pedagogiskt sätt. Hon har noggrant klistrat in pressklipp, noteringar och bilder. Rosa Lorentsson kallades Tant Mat på sjuttiotalet och i en artikel i Findus Forum från 1997, som finns i arkivet, berättar hon om hur hon upprättat pannkakans heder, om hur det var att jobba med näringsfrågor för barn med diabetes och om synen på bröstmjölk när AIDSfrågan var som mest brännande i Sverige. Det material som ansetts för knapert för utgivningen av en bok kan fungera som en ingång eller bakgrundsinformation till vidare forskning. Yrkesdokumentationen av operan Hoffmans äventyr är en brokig samling av fotografier, noter, anteckningar och yrkesbeskrivningar. Syftet med att samla yrkesminnen från uppsättningen var att dokumentera arbetsprocessen för framtiden.

Det finns alltså en hel del outforskat material som är redo att utforskas.  Minnena ger en unik och personlig inblick i de olika yrkena och tillsammans med övrigt material i arkivet utgör de en ovärderlig helhet för forskning, kunskapsinhämtande och historieskrivning. Att dyka ner i yrkesminnessamlingen är lite som att få yrkeserfarenhet från olika yrken utan att behöva ha utövat dem! Välkommen att ta del av materialet.