Tjänstemannabegreppet

Vad brukar man anse karaktärisera tjänstemannayrkena? Under lång tid var tjänstemannabegreppet i vardagligt tal inte något problem. Oftast brukade de som själva definierade sig som tjänstemän också vara det.

Tjänstemannabegreppet har under 1900-talet förändrats genom att inkludera fler yrken. Med beteckningen tjänsteman avsågs de egentliga statstjänstemännen och vissa andra befattningshavare i privat tjänst, t.ex. bankmännen. Kontorister, handelsbiträden och lägre tjänstemän kallades inte tjänstemän utan anställda. Variationen i beteckningar visar att det inte existerade något vedertaget begrepp för denna arbetstagarkategori och gav uttryck för en vilsenhet när det gällde tjänstemännens plats i arbete och samhälle. Inom industrin var det arbetsgivaren som anvisade om tjänsten ifråga föll inom arbetare- eller tjänstemannaavtalet. Var någon av löntagareorganisationerna oense om tjänstens placering kunde frågan drivas förhandlingsmässigt och i sista hand rättsligt. På det offentliga området blev det i regel inte någon fråga när det kom till kategorisering. Samtliga löntagargrupper låg under samma avtal.

Medlemmarna inom TCO:s förbund har vid undersökningar visats sig fördelningsmässigt följa de partipolitiska utfallen vid valen. Gränsdragningen har skett med s.k. objektiva kriterier som anställningsvillkor, arbetets karaktär och sociala rättigheter liksom distinktioner som direkt "produktivt" och "icke produktivt" arbete, "verkstad" och "kontor", "tankens" och "handens" arbete samt "intellektuellt" och "manuellt" arbete. Till dessa hör forskare inom den marxistiska eller historiematerialistiska traditionen som utgått från ett klassanalytiskt perspektiv. Andra forskare har använt "subjektiva" kriterier som t ex anställdas egna uppfattningar om var de hör hemma, status, prestige och tillgång till kunskap och utbildning.

Självklart har definitionerna av tjänstemannabegreppet förändrats i takt med utvecklingen inom samhälle och arbetsliv. Skillnaderna i sociala villkor mellan tjänstemän och arbetare har genom lagstiftning och avtal nästan suddats ut. Alltfler arbetsuppgifter får ett växande inslag av tjänsteproduktion och skillnaderna mellan arbetsuppgifternas karaktär och funktion minskar p.g.a. ökad användning av automation inom produktionen.

Fortsättning »