Månadens dokument december 2014: Tomtar i arkivet

Tomtar i arkivet

Till vår stora glädje kom det för några veckor sedan en leverans från Lärarförbundet med tidningen Jultomten till TAM-Arkiv.

Jultomten gavs ut mellan 1891-1934 till skolbarn över hela landet. Alla barn, oavsett bakgrund, skulle nu inspireras till läsning! Tidningarna innehåller allt ifrån rikt illustrerade sagor, sånger, rim och spel till diverse hälsotips för skolbarn.

Det var det engagerade lärarparet Emil och Amanda Hammarlund som startade tidningen som gavs ut av Svensk lärartidnings förlag. Paret hade inga egna barn, men förlaget som ägnade sig helt åt barn- och ungdomslitteratur, skötte de som om det vore deras barn. Förlaget gav även ut Svensk Läraretidning, tidningen Tummeliten (1895-1919) för de minsta barnen och senare även böcker till barnbiblioteket Saga. 

Kända konstnärer, illustratörer och författare bidrog med verk till tidningen som var mycket populär. Jenny Nyström, Einar Nerman, Carl Larsson, Elsa Beskow, Albert Engström och Selma Lagerlöf är några av dem som bidrog med innehållet mot en mycket liten ersättning.

Tidningarna är fantastiska att bläddra i och måste ha varit en fröjd för barnen att få till jul. Det första numret är helt i svartvitt. Men redan det andra numret har fram- och baksidan handkolorerats med röd färg för att under åren bli mer och mer färgglada. Under 1920- och 30-talet är Einar Nerman, mest känd som upphovsman till Solstickan, flitig med att teckna för tidningen och stilen blir mer modern.

 

 

Lärarna var de som skötte försäljningen av Jultomten i skolorna. De fick tre öre som provision för varje exemplar av tidningen som de sålde. Eftersom lärarkåren hjälpte till med spridandet av tidningen fick de även ta del av förlagets vinst. Pengarna gick bl.a. till resestipendier, bidrag till fortbildningskurser, lärarbibliotek, vilohem och till olika fonder inom lärarkåren.

 

Hälsoregler för skolbarn

I de tidigaste numren av Jultomten får barnen ta del av diverse hälsotips.

1891 kunde barnen lära sig om den hälsosamma luften:

Men endast ute i det fria är luften fullt ren och hälsosam. Du bör därför vistas ute minst 3-4 timmar dagligen. Och bor du i en stad, bör du helst begifva dig utanför stadens gator och hela tiden vara i rörelse, ty därigenom håller du dig varm och tvingas andas djupt och kraftigt. Har du därjämte dina ögon, öron och öfriga sinnen öppna för allt skönt och lärorikt i Guds fria natur, så kommer du säkerligen glad och uthvilad åter och lär dig dina läxor på hälften så kort tid som annars.



 

Om klädedräkten och skor föreslogs 1893:

Kom äftven ihåg, att dina skodon måste sitta ledigt och hafva breda och låga klackar rätt under hälen samt vara formade efter dina fötter – som äro nästan raka på insidan och högre på denna sidan än på den yttre – men ej efter skomakarens oftast oriktiga begrepp eller efter sista modet. I annat fall får du lätt kalla och vanformade fötter eller tår och liktornar eller dylikt, till mycken plåga, när du blir äldre och väl behöfver dina lemmar friska och färdiga. Nyttja ej heller galoscher, ty då får du lätt frost i dina fötter och kan ej leka eller springa ledigt och blir kanhända äfven beskylld för att vara en mes eller en kruka.

 

Färgad av sin tid

Det märks även på andra sätt att Jultomten och Tummeliten är färgade av sin tid. Flickor är mest ordningsamma och flitiga medan pojkar hittar på bus och är äventyrslystna. Mor tycker om att städa och baka och far är bra på praktiska sysslor. Andra folkslag framställs stereotypt och exotiskt både i text och bild. Det kanske tydligaste exemplet är versen om den lilla vita och svarta pojken från 1899:

Tänk, lilla hvite bror!

Vet du, hvad Tom han tror?

Jo, att om Tom är snäll,

får han på julekväll

gunghäst att rida på,

halsband af kulor blå,

dockflickan, söt och fin,

klädd uti hvitt muslin,

röd som en ros i hyn,

glasägg med sockergryn,

flagga på gyllne stång,

blågul och berd och lång,

och med sin huvudknopp

mössa med tofs i topp.

Och om så Tom med tvål

gnor sig, hvad skinnet tål,

blir han nog hvit en gång, när han växt stor och lång.



 

” Förlagsskvaller”

Förlagsredaktionen låg på gatan med det passande namnet Barnhusgatan i Stockholm.

Signe H. Wranér har tidiga minnen från paret Hammarlund och deras förlag. Hennes far arbetade på Svensk Läraretidnings redaktion 1895 och Signe fick som barn springa med korrektur och andra ärenden till redaktionen.

I Svensk läraretidnings förlags jubileumsskrift från 1946 berättar hon om hur hon upplevde atmosfären och de som var engagerade i förlaget:  

”Hade man tur var det ”Moster Jultomten” själv, som öppnade tamburdörren – och då vankades det gärna ett äpple eller en karamell. Ibland satte sig ”Farbror Jultomten” vid pianot och spelade en melodi med ett finger – det var nya noter för Jultomten från Alice Tegnér eller Emil Sjögren, och nu ville han höra, hur snabbt en barnunge kunde uppfatta och lära melodien. Han skrattade inte ofta och hade så vemodiga ögon, men man tyckte i alla fall riktigt mycket om honom och sjöng gärna den nya visan om och om igen, tills han var nöjd.”

Några år efter att Signe slutat skolan bestämde hon sig för att söka jobb på förlaget.

”… och det var kanske en viss traditionsbundenhet och en längtan efter kontinuitet, som drev mig att ett par år efter slutad skolgång vända mig till ”Moster Jultomten” med frågan, om hon möjligen hade något arbete åt mig.

Ganska ängslig var jag, ty den lilla damen, som kunde vara så älskvärd, när hon ville, hade stor respekt med sig. Hon tittade på mig – så där uppifrån och ner och sa lite kort: - Ja Signe kan ju försöka skriva ut adresser för jultidningarna! Och så placerade hon mig i november 1913 vid ett stort bord mitt i sitt eget rum, där jag försökte göra mig så nyttig som möjligt. Amanda Hammarlund var då femtionio år men verkade energisk och rivande som en fyrtioåring. Hon var den första på förlaget om morgnarna och den sista som gick.

… Inalles satt jag tjugutvå år i den rummet och såg och hörde, lärde och arbetade medan personer och personligheter av alla slag kom och gick. Där kom Elsa Beskow solig och vänlig med något bidrag som alltid gjorde en glad. Hon själv spred också värme omkring sig, och jag brukade alltid tycka, att när Elsa Beskow eller Aina Masolle varit på besök, så var allting ljusare och kändes allting lättare.

Där kom Einar Nerman, som medarbetat i förlaget sen 17-årsåldern, glad och ivrig med de nya akvarellerna för jultidningarna.

”Amanda Hammarlund stod själv under november och december månader och slog in Jultomten även nattetid för att barnen så snabbt som möjligt skulle få sina älskade jultidningar – och hon gjorde det ända upp i sena ålderns dar. ”

 

Signe Wranér kom på 1940-talet att bli verkställande direktör för förlaget och redaktör för Barnbiblioteket Saga. Hon har beskrivits ha en otrolig arbetsförmåga, vara envis, målmedveten och kunna ”ta folk”, liknande egenskaper som Amanda Hammarlund.

På Stiftelsen SAF:s webbsida finns fler illustrationer digitaliserade och information om konstnärerna, Jultomten och Barnbiblioteket SAGA:

http://www.stiftelsensaf.se/web/saf.nsf/webArt?readform&sel=4B88EFE00EE6...

Av: Melissa Rydquist