Föreningen Norden tidigare ordförande Gabriel Thulin föddes 1865 i Helsingborg. Den Thulinska skäkten var – enligt hans självbiografi – en gammal präst- och klockaresläkt som härstammade från Danmark. Hans far var först läroverkslärare och blev sedan kyrkoherde i Väling och Kattarp i Skåne.
Han kallade sina minnen ”ett söndagsbarns anteckningar”. Hans mor hade berättat att han var född en söndag något som dock tydligen inte visade sig stämma vid närmare efterforskning. Men han tyckte att han haft sådan framgång och mött sådan vänlighet att han tyckte att ”söndagsbarn” (eller solskensbarn) ändå kunde vara en bra titel på hans minnesbok. I sin självbiografi beskriver han sin barndom. Från de tidigaste åren mindes han starkast sommarutflykterna till en viss prost som ägde en härlig trädgård. Efter flytten till Välinge 1871 mindes han bl.a. att det huvudsakliga umgänget utgjordes av den musikaliskt begåvade, barnrika kantorsfamiljen Wennerberg. Han beskriver således barndomen i ljusa ordalag.
År 1883 började han studera juridik vid Lunds universitet. Efter att ha avlagt juridisk-filosofisk examen 1883, inskrevs han vid den juridiska fakulteten 1884. Hans första vetenskapliga verksamhet efter avlagd juridisk examen var utgivande i tryck år 1889 av ”Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt”. Han skrev sedan en avhandling som hette ”Om mantalet” som han disputerade på 1890.
Han var därefter docent i finansrätt, ekonomilagfarenhet och svensk rättshistoria. Vid regeringsrättens tillkomst 1909 utnämndes han till regeringsråd, ett ämbete han innehade till 1935. Han var också ledamot av ett stort antal statliga utredningar. Åren 1913-15 och 1923-25 var han ledamot i lagrådet och 1909-1926 av kyrkomötet.
Redan tidigt väcktes ett intresse för det nordiska samarbetet, särskilt samarbetet mellan Sverige och Danmark. Intresset hade sin grund i att hans släkt härstammade från Danmark. Han föddes i Hälsingborg, där han även tillbringade sin skoltid. Han fick således tidigt möjlighet att samarbeta med danskar. Under studenttiden växte, framför allt under inverkan av professor Martin Weibull som ända sedan sin ungdom varit en varm anhängare av Skandinavismen, hans intresse för samarbetet med de nordiska grannländerna. Under sina studieår i Danmark och Norge stegrades detta intresse.
Thulin var en aktiv medlem i föreningen Nordens styrelse från dess start. Han skriver i sin självbiografi att han deltog på ett avgörande möte i riddarhuset i Stockholm 1919 tillsammans med de danska och norska föreningarna Norden för ett rådslag angående riktlinjerna för föreningarnas kommande verksamhet.
Han blev sedan mellan åren 1928-37 föreningen Nordens ordförande. Föreningens sekreterare Nils Herlitz berättar i sin biografi om hur utnämningen gick till:
”Jag minns, hur Nils Wohlin först kom med uppslaget att Thulin borde engageras i en ledande ställning; han hade, sade han, en hög position men på samma gång en demokratisk läggning. Men Thulin hade andra drag också. Man kunde inte missta sig på att han hade glädje av rang, ordnar och förnämiteter, av festligheter och solenniteter; han mödade sig inte mycket om att dölja denna lilla svaghet”. (Herlitz sid 202).
I Danmark hade den danska föreningen Norden till sitt förfogande Hindsgavls ryktbara slott på Fyen i syfte att detta skulle bli ett eget hem för föreningen. Dit kunde man förlägga nordiska möten och kurser av olika slag. Det blev med tiden ett centrum för det nordiska samarbetet. Det gynnsamma resultatet av Hindsgavl gjorde att frågan uppkom om inte ett liknande centrum skulle bildas även i Sverige. På Thulins 70-årsdag, 1935 bildades en mindre fond, Regeringsrådet Thulins jubileumsfond för ett svenskt Hindsgavl.
Frågan om anskaffande av ett svenskt Hindsgavl hade emellertid inte blivit löst, innan Thulin frånträdde ordförandeskapet. Men arbetet fortsatte sedan och 1958 skapades till slut ”Nordens folkhögskola Biskops Arnö” på ön Biskops Arnö i Stockholms skärgård.
År 1937 anordnades en ”Nordens dag” som på en och samma dag firades i alla de nordiska länderna i syfte att väcka uppmärksamhet för det nordiska samarbetet. I detta avseende fick Nordens dag, vid vilken reklamen för första gången i större omfattning togs i anspråk, stor betydelse. Inte minst genom de utvägar, som därigenom uppkom för stärkande av föreningarna Nordens ekonomi. Ett särskilt uppskattat inslag var inledningsorden av de nordiska statsöverhuvudena. Dessa vållade emellertid ledningen bekymmer, då det gällde att avgöra, om ordningen mellan talen skulle bestämmas efter ålder, tiden för regeringstillträde eller annan grund. Då alla grannländernas statsöverhuvud emellertid enades om att Sveriges kung skulle tala först, träffades mellan de övriga en överenskommelse, som tycktes tilltala alla.
I Nils Herlitz memoarer ”Tidsbilder” skildras Gabriel Thulins avgång som ordförande i föreningen Norden på följande sätt:
”Thulins tid i föreningen Norden var slut 1937. Han var vid det laget sjuttiotvå år och hade ofta nog talat om att avgå. Nu blev det på ett oväntat sätt slag i saken. Någon gång på våren bad Carleson mig att söka upp honom. Vad han hade att säga var, att en stor donation till Norden ställts i utsikt under förutsättning, att det blev ett ordförandeskifte, och att överståthållaren Torsten Nothin utsågs till efterträdare åt Thulin. Jag tog på mig den otrevliga uppgiften att underrätta Thulin och gick direkt till honom från Carleson”( Herlitz sidan 206).
Efter Thulins avgång förändrades föreningen Norden från att vara en ”elitförening” till att få förankring även i de folkrörelser som då engagerade breda folklager. Men även efter avgången från ordförandeskapet i föreningen Nordens styrelse kvarstod Thulin någon tid som ordförande i fullmäktige och i Stockholmskretsens nämnd. Stockholmskretsen anordnade bl.a. ”Nordiska veckor” och ”Nordiska samkvämsaftnar”. Vid avgången 1943 från ordförandeskapet i fullmäktige tilldelades honom av styrelsen för föreningen Norden dess vackra, nyinstiftade förtjänstplakett med inskrift ”Till Regeringsrådet G. Thulin 19 28/5 43 för främjande av nordiskt samarbete”. Det var den första gången plaketten utdelades, berättar han i sin självbiografi. I meddelandet till pressen angavs särskilt ”att utmärkelsen avsåge att vara ett uttryck för tacksamhet till regeringsrådet Thulin, som under lång tid varit styrelsens ordförande och därefter ordförande i föreningens fullmäktige, varjämte han under nära ett kvarts sekel förestått ledningen av föreningens omfattande Stockholmskrets”.
Thulin var också ordförande i ”Nordiska administrativa förbundet” mellan 1930-35 och han utsågs efter sin avgång till hedersordförande i förbundets svenska avdelning. Nordiska juristmöten hade hållits ända sedan 1872 berättar Thulin i sin självbiografi. Ur dessa utvecklades så småningom ”Nordiska administrativa förbundet” vars uppgift var dels att sammanföra ämbets- och tjänstemän i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige för att genom möten, föredrag och på annat sätt bibringa dem närmare kännedom om dessa länders administrativa förhållanden, dels verka för enhetlighet och reformer inom ländernas administrationer.
Thulin hade också uppdrag i andra sällskap, bl.a. gjorde han en insats för ”Kungliga Musikaliska Akademin” 1938-43. Gabriel Thulin avled 1957 i Stockholm.